Ann-Sofi och Andreas

Idag har jag gjort precis vad jag bestämde igår. Jag gick till kiosken, köpte två frimärken, postade mina brev, pantade flaskor och handlade på Willys. Det var väl så där halvsmart gjort eftersom jag möttes av en överfull parkering utanför affären. Men jag tog tjuren vid hornen och gick in i affären. Det började med strul direkt då pantmaskinen började pipa när jag stod där och tryckte in flaskor... Jag blev livrädd att jag skulle få en panikattack, tog ett par djupa andetag zoomade in en tjej i en av kassorna, gick dit och berättade att jag behövde hjälp vid panten. Det gick bra och panikattacken uteblev. Själva promenaden genom affären där jag plockade till mig mina varor var kantad av oro eftersom jag verkligen inte ville stöta ihop med någon jag känner. Risken var ju ändå rätt stor eftersom det var rätt mycket folk i affären. Det gick rätt fint och jag valde att ställa mig i en kassa längst in i affären, längst bort i en hörna bakom ett gäng hyllor. Jag träffade inte någon jag känner och jag kunde pusta ut när jag steg ut ur affären. Med raska steg gick jag hem med mina varor och var ändå rätt nöjd med vad jag åstadkommit.

Jag har haft ett långt samtal med min bästis C idag och det är alltid lika berikande att prata med henne. Vi känner varandra bättre än några andra och oftast räcker det att vi pratar i halva meningar för att ändå förstå innebörden både på och mellan raderna. Ärlighet och tillit grundar sig allt på. Och att vi med hjälp av varandra har byggt upp... eller plockat isär vår konflikträdsla. Vi har stärkt varandra och nu när allt är så pissigt för mig finns hon som en klippa jag kan luta mig mot. Precis som min familj i övrigt...

Ikväll har jag varit på restaurang med min familj. Vi har suttit ute och ätit och jag har blottat mig för eventuella förbipasserande precis som för övriga gäster. Det gick alldeles utmärkt och jag unnade mig, i lugn och ro bara för att jag själv ville, ett par glas vin till maten. Risken finns alltid att jag ska bryta ihop eller vilja dricka ännu mer. Men jag har inte alls det suget efter alkohol utan kände verkligen att jag kunde njuta.

Idag har jag faktiskt gjort flera saker för min egen skull, för att jag vill och för att JAG ska må bra.
Jag rakade benen i all försiktigthet utan att skära mig, smorde in de med lite tonad hudlotion och gjorde mig fin innan restaurangbesöket. Jag gjorde det för att JAG ville och inte för att jag skulle få bekräftelse från någon annan. Jag har åkt buss själv, sutttit på en uteservering, unnat mig vin, skrattat lite och haft en fin kväll. Trots att dagen inte alls började så bra. En mycket ledsen Ann-Sofi slog upp de blå i morse och ångesten hängde över mig. Trycket i bröstet var enormt och min kropp var så tung så tung.

Jag vet inte alls vad som gjorde att det vände, men dagen slutar rätt ljus. Och för det är jag tacksam.

I morgon är en ny dag som jag inte alls vet vart den bär. Men det kan jag inte tänka på nu. Det tar jag i morgon.

Tack för idag. Längtar efter fler.


Ann-Sofi