Vecka 12
Ditt barn är ca 60mm långt från huvud till stjärt och vikten är omkring 18g. Barnets huvud blir rundare i formen och hon eller han ser mer och mer ut som ett människobarn från topp till tå. De inre organen fortsätter att utvecklas, speciellt hjärnan. Fingrar och tår har delat på sig och skelettet blir allt hårdare. Könsorganen börjar formas i enlighet med fostrets kön.
Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet. Texten är hämtad här.
Ja, tiden rusar raskt iväg och veckorna liksom bara försvinner. Egentligen är det en härlig känsla eftersom jag längtar mig galen efter vår bäbis. Och något jag börjat längta efter sista veckan är hösten och vintern. Jag tittade lite på TV innan och de visade ett program om svamp och svampplockning! Och oj vad det började suga i kantarellplockartarmen! Senare tittade vi på bilder och hittade ett foto från i vintras när snön låg vackert på hus och mark och liksom lindande in världen i bomull! Kallt och knarrigt ska det vara! Åh vad jag längtar!
Jag mår mycket bättre nu. Illamåendet är en ständig följeslagare men jag har slutat kräkas. Och det är i sig jätteskönt. Nu kommer nästa lilla bekymmer vad gäller mat och matintag. Jag är så orolig att jag ska ge vika och börja äta så vikten rusar i höjden. Jag är så tung som det är redan nu och vill verkligen inte lägga på mig mer än nödvändigt. Jag hoppas kunna hitta en rytm med kostintag och vardagsmotion, såsom sallader och promenader!
Visst låter det enkelt!
Jag kände härom kvällen på magen att man faktiskt kan uppfatta att det är hårdare under naveln. Jag har ju som sagt mycket bukfett men under det känns det ganska tydligt nu. Det är så härligt att få dela detta med Andreas och kunna ge honom detta fysiska! Han får kämpa med mina humörsvägningar, mitt illamående och min önskan om lite utrymme. Ibland känner jag mig som en skurk som bara gnäller och är orkeslös, men han säger att jag inte är det. Han säger att jag är underbar och jag är så lycklig!
Jag längtar tills hormonrallyt lagt sig i min kropp så jag kan börja njuta lite mer av livet runt omkring. Det ständiga illamåendet lägger stämningen, känslorna, dagarna och livet lite på kant och allt blir påverkat!
Idag är det måndag och jag har fyra nätter kvar på jobbet innan jag med lätta steg går ut från avdelningen och med glädje firar semester! På torsdag ska jag göra en första glucosbelastning. Eftersom jag bär på en övervikt har jag också större risk att drabbas av graviditetsdiabetes och får därför möjligheten att genomgå en extra glucosbelastning. Och den tar jag tacksamt emot!
Ann-Sofi
Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet. Texten är hämtad här.
Ja, tiden rusar raskt iväg och veckorna liksom bara försvinner. Egentligen är det en härlig känsla eftersom jag längtar mig galen efter vår bäbis. Och något jag börjat längta efter sista veckan är hösten och vintern. Jag tittade lite på TV innan och de visade ett program om svamp och svampplockning! Och oj vad det började suga i kantarellplockartarmen! Senare tittade vi på bilder och hittade ett foto från i vintras när snön låg vackert på hus och mark och liksom lindande in världen i bomull! Kallt och knarrigt ska det vara! Åh vad jag längtar!
Jag mår mycket bättre nu. Illamåendet är en ständig följeslagare men jag har slutat kräkas. Och det är i sig jätteskönt. Nu kommer nästa lilla bekymmer vad gäller mat och matintag. Jag är så orolig att jag ska ge vika och börja äta så vikten rusar i höjden. Jag är så tung som det är redan nu och vill verkligen inte lägga på mig mer än nödvändigt. Jag hoppas kunna hitta en rytm med kostintag och vardagsmotion, såsom sallader och promenader!
Visst låter det enkelt!
Jag kände härom kvällen på magen att man faktiskt kan uppfatta att det är hårdare under naveln. Jag har ju som sagt mycket bukfett men under det känns det ganska tydligt nu. Det är så härligt att få dela detta med Andreas och kunna ge honom detta fysiska! Han får kämpa med mina humörsvägningar, mitt illamående och min önskan om lite utrymme. Ibland känner jag mig som en skurk som bara gnäller och är orkeslös, men han säger att jag inte är det. Han säger att jag är underbar och jag är så lycklig!
Jag längtar tills hormonrallyt lagt sig i min kropp så jag kan börja njuta lite mer av livet runt omkring. Det ständiga illamåendet lägger stämningen, känslorna, dagarna och livet lite på kant och allt blir påverkat!
Idag är det måndag och jag har fyra nätter kvar på jobbet innan jag med lätta steg går ut från avdelningen och med glädje firar semester! På torsdag ska jag göra en första glucosbelastning. Eftersom jag bär på en övervikt har jag också större risk att drabbas av graviditetsdiabetes och får därför möjligheten att genomgå en extra glucosbelastning. Och den tar jag tacksamt emot!
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback