Ann-Sofi och Andreas

Jag har rätt mycket jag vill berätta och jag har försökt skriva här flera dagar men bloggen har strulat rätt kraftigt och layouten på internsidan är uppdaterad så det kan kanske vara det som inte har funkat riktigt. Men nu skriver jag som sagt.

Jag tänkte jag skulle börja med att berätta att jag har minskat mina mediciner. Jag har gått från 30 till 20 mg/dag och det känns jättehärligt. Snart är jag verkligen på G att bli frisk som en nötkärna.
Vi vill ju så småningom skaffa barn och för att vi ska kunna göra det måste jag vara medicinfri. Så jag har mycket att kämpa för. Jag har mycket som gör att jag vill bli frisk,  medicinfri och stark och nu är jag på god väg att bli det!

Terapin är också ett kapitel jag vill berätta om. Det känns så skönt att gå dit, få ventilera och få nya synsätt på livet, mina handlingar och sätt att vara. Orosmoment jag dras med, bär på och inte kan ta itu med.

Detta med skuld till exempel. Det är ett rätt stort problem jag har. Så fort något inträffar som faller utanför planerna, ramen eller vad ni nu vill kalla det tar jag på mig skulden för det inträffade. Jag bär på skuldkänslor för minsta lilla och har stora problem med att skaka av mig det, se det för vad det är och inte förstora, förlänga eller för den delen trycka ner mig... Det kan vara minsta lilla som gör att jag får ont i magen och blir orolig. Och jag vet att jag måste träna mig på det, och jag gör det verkligen. Ett sätt är att berätta att jag känner skuld när jag gör det. Att jag säger att det inte känns bra när något inträffat gör att folk förstår. Och faktum är att det har, de senaste veckorna, inträffat och hänt saker som gjorde att jag kände skuld, berättat om det och försökt göra allt bra med aktiva handlingar. Och allt blev himla bra. Det var inte så farligt och klumpen i magen försvann. Jätteskönt!

Lägenheten är nästa grej. Vi börjar så smått, och då menar jag smått, komma i ordning. Vi har förrådet i källaren kvar som vi måste ta tag i och vi har endel som ska säljas på loppis. Men vi har ändå så fint omkring oss så vi kan bo utan att trampa bland kartonger. Jätteskönt!
Vi köpte sängar igår och de kommer på tisdag. Det ska bli så härligt att få inreda sovrummet, göra fint där och få riktiga sängar att sova i. Vi har sovit i min bäddsoffa sedan vi träffades och snart har vi varit tillsammans i fem månader. Vi trivs så himla bra i lägenheten, känner oss så trygga där och är så lyckliga över att vi har hittat varandra, delar livet tillsammans och bor som vi gör, så vi har verkligen ingen brådska att dra iväg, göra saker eller så. Vi trivs hemma.
Andreas fyllde år den första mars och vi hade bjudit in lite folk. Bara de närmaste sa vi, men när alla var här var vi 13 vuxna och 5 barn. Och det gick HUR bra som helst. Jag hade lagat olika pajer och gjort en smaskig sallad och det fanns vin och öl till de vuxna och läsk och annat gott till barnen. Allt blev himla bra! Och alla uttryckte att det verkligen inte kändes som om vi var så många som vi var och att det gick så bra med barnen! Också superskönt!

Kosten och träningen, vikten och kampen är också ett kapitel för sig och jag har inte haft någon som helst motivering att kämpa på. Men idag har vi faktiskt tagit en powerwalk-runda innan frukost som gjorde mig alldeles stum i benen. Skönt och gött att ha gjort det. Nu hoppas jag att det är lättare att göra det igen!

Till påsk kommer A´s syster och hennes familj ner och A´s pappa också, så på påskafton blir det knytis hos oss! Tänk att det var precis såhär jag hade drömt. Att mitt hem skulle vara öppet för alla!

Nu ska jag ta hand om tvätten och disken medan Andreas hämtar mamma! Hon är ensam i eftermiddag och vi bestämde att hon skulle komma hit istället!

Här är en bild på lilla rummet hur det ser ut nu:




Mellanrummet:



Vårt vitrinskåp som just nu pryder hallen:



Och till sist en bild på Adam och Gabbe och Gabbes nya flickvän Ronja:



Ann-Sofi