Ann-Sofi och Andreas

Ja, nu känns det på något underligt sätt i hela kroppen att jag är gravid.Inte för att jag har något att jämföra med, men det känns då inte som det alltid gjort förut.
Ikväll till exempel, hade jag tänkt vila innan mitt arbete inatt. Men icke. Jag vänder och vrider mig, mår illa, är täppt i näsan, har lite ont i magen, ilningar i kroppen och jag är jämt kissnödig. En konstant trötthet vilar över mig också och ibland är jag en smula yr. Lukt och smak är inte alls som det var tidigare och jag är superkänslig för lukter, typ svett, kiss, bajs, stekos och sådär. Sådant har aldrig stört mig tidigare. Klart att jag inte tycker att kiss och bajs luktar gott, men jag har klarat av att hantera det. Nu mår jag illa direkt och får gå och kasta upp i värsta fall. Mina känslor åker berg- och dalbana och jag gråter och skrattar om vartannat. När jag får grattiskramar och hälsningar att folk inte kan tänka sig en bättre mamma än mig, rinner det lätt över.
Jag äter mycket mer sällan och är proppmätt länge efter varje måltid. Jag är galet åksjuk och behöver bara köra ut från parkeringen för att jag ska börja må illa. Det är mycket enklare om jag kör själv.
Inte är det lätt för Andreas heller. Han gör så gott han kan och stöttar mig allt han orkar.
Jag måste bli bättre på att förklara hur jag mår, för honom. Inte kan han veta annars. Han fumlar och försöker och jag känner ibland att jag glömmer berätta.
Jag har ju slutat med mina mediciner också och det i sig är ju en förändring i min kropp. Känslorna blir liksom större och oavsett om jag är jätteglad eller ledsen så är de större på något sätt. Jag är mer glad  och mer ledsen när det är något som händer. Och det är nytt både för mig och min omgivning.
Det är hormonrally i min kropp.
Jag har ont i brösten och magen. Kissar jätteofta och mina matrutiner är helt ändrade. Besöket hos barnmorskan var trevligt och bra. Vi pratade bara lite om vad som kommer att hända framöver och vad vi ska göra den 20 juni på inskrivningen. Vi pratade också om rök och alkoholvanor, kost och motion.
Jag är ju skrämmande medveten om min redan befintliga övervikt och ska verkligen kämpa för att inte skena iväg. Enligt böcker och vetenskap ska jag inte gå upp mer än 6 till 8 kilo under hela graviditeten och det är verkligen en kamp jag ska försöka ta.
Jag vet... jag ska inte glömma bort att njuta av min graviditet och jag ska inte tvinga mig till något. Men jag kan heller inte bara totalt ge mig hän...
Jag fick en burk vitaminer av min bror idag som gravida och ammande kan äta. Jag äter ju redan vitaminer och jag har för mig att min barnmorska sa att jag inte skulle överdosera. Jag är så tacksam att alla bryr sig så fint och så glömmer jag bort att visa det. Tack goa PO för vitaminerna! Tack för att du bryr dig. Tack alla andra för era kramar, hälsningar, lyckönskningar och varma ord. De är viktiga för oss och betyder så mycket.

Vi skrev papper på huset i går och lade handpenning. Så nu är det faktiskt vårt och i mitten av augusti bär det av till Mästaremåla. Det är en helt obegriplig känsla som samtidigt inte kunde vara mer underbar. Vi har hittat vårt paradis och längtar oss tokiga innan vi är där. Vi hoppas att alla förstår hur lyckliga vi är och hur glada vi är att vi har varandra. Vi är varandras drömpartner och äntligen kan livet tillsammans börja. Livet som vi har väntat så länge på!

Vi är förlovade, väntar barn och har precis köpt vårt paradis! Vi kunde inte vara mer lyckligt lottade! Åh vad vi är lyckliga!

Ann-Sofi och Andreas