Ann-Sofi och Andreas

Så här ser de ut... De senaste jag fastnat för men inte vågar handla. Dels för att de finns på tradera och dels för att de är lite väl kaxiga.
Jag diggar de grymt och tror att de hade varit skitcoola till ett par snygga långbyxor. Eller varför inte en snygg kjol. Det ska vara diskreta kläder om man ska ha sådana skor.
Jag älskar skor och har förr handlat obehindrat. Det gör jag inte längre, men jag tittar desto mer. Jag provar i butikerna och fönstershopar på nätet. Det är roligt med skor och nu när jag träffat långa snygga Andreas kan jag ju ha högklackat utan att bli längre än honom!

Jag älskar skor.


Ann-Sofi

Jag är på arbetet.
Jag trivs där.
Klockan närmar sig midnatt och jag har sju, ja nästan åtta timmar kvar innan jag kan åka hem.
Hem.
Jag trivs där.
Hemma kan jag vara bland mina och Andreas saker. Med Andreas. Bland våra saker.
Vi skojar om att vi vill bli mångmiljonärer så vi kan sluta arbeta och bara leva lyxliv. Kanske inte i glassigaste laget med siden, BMW, ostron och champagne.
Jag menar lyxen att ta hand om varandra och bara göra det man allra helst vill utan att tänka på arbetstider och tidiga morgnar. Det man allra helst vill precis just i stunden.
Tänk att alltid ha sovmorgon, långa frukostar, mjuka skumbad, korta/långa resor, partyn och bjudningar, inredningsfrosser och personlig tränare som gör att jag kan äta ost varje dag.
Nu har vi det inte så. Inte så, men nästan.
Därför att vi lever så lyckliga ändå. Vi får arbeta lite för pengarna, men vi har i alla fall en bautastor lägenhet, bil, god mat varje dag, kläder, vänner och massor med kärlek.
Det är rätt mycket det också.
Det kallas för livet.
Jag trivs med livet.

Jag är på jobbet och har rätt mycket mer jag vill säga. Men kontentan av detta kanske något poetiska och lite luddiga inlägg var väl att vi drömmer men är rätt nöjda ändå.

Gonatt!


Ann-Sofi

Vi har skojat ,allt sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet, om att vi skulle gå ner till bageriet iförd morgonrock och tofflor och köpa frukostfrallor. Bageriet ligger nämligen port-i-port med oss. Vi behöver alltså bara ta ett eller två steg utomhus för att komma dit.
Idag gjorde han det! Plötsligt står han i hallen och frågar om jag vill ha frallor till frukost! Där står han så ljuvlig i sin morgonrock med plånboken i handen och sina slitna men ack så sköna intersportstrumpor.
Där står han och bara är så där underbar!

Jag älskar dig Andreas!




Ann-Sofi

Nu var bården på plats också. Så ska väl bara Andreas vakna så vi kan sätta igång och börja göra fint här. Åh vad allt blir bra!





Ann-Sofi

... här går det undan. Här kan jag visa de ljuva sovrumstapeterna. Och ja, Andreas har också varit med och valt dem. Och han tycker också att de är fina. Annars kanske man kan tro att det är en tjej som valt och att killen inte har haft nått att säga till om men se, så är det faktiskt inte i detta fallet. Vi var skrämmande överrens (om det nu är skrämmande).

Jaja, så här blir det i alla fall:











Ann-Sofi

Idag är sista dagen som målaren är här. Han studsade in i lägenheten kl 08, hurtig som en bulle. Taket är nu målat i tredje sovrummet och han håller i skrivande stund på att slipa spacklet på väggarna.
Igårkväll gjorde vi lite i ordning i lilla rummet och skruvade ihop sängen så jag hade någonstans att sova inatt. Andreas har arbetat sin tredje natt och ligger just nu och sover som bäst.
Vårt lilla vardagsrum är rörigare än när vi flyttade in, men det är sånt som snabbt ändras när vi väl börjar göra i ordning här. Det är värt att leva i röra för att få ha det snyggt senare. Det är som att dammsuga ett riktigt grusigt golv. Superhärligt när det rasslar så dant i röret och man ser den tydliga skillnaden på smutsigt och rent. Det kanske är därför jag inte dammsuger så ofta...

Så här ser det ut i stora sovrummet just nu i alla fall:







... och så en bild på den fantastiska röran och en något sliten men lycklig mej:






Ann-Sofi

Här kommer lite uppdateringar på omtaperseringen i vår lägenhet. Vi har även idag sovit hos mamma och pappa efter vårt nattarbete. Tack snälla mamma och pappa för det!
När vi kom hem idag var hallen helt färdig, mellanrummet har fått en bård och stora sovrummet är spacklat. Det som skall göras i morgon är att måla taket och tapetsera stora sovrummet så är målaren klar.
Pappa kan förhoppningsvis hjälpa oss att göra köket nästa vecka. Han har ju så mycket att göra i huset så all ledig tid går dit, det förstår jag. Men som sagt, förhoppningsvis så finns det lite tid över att kasta upp lite silverrutor i köket...

Här kommer lite nya bilder på hallen och mellanrummet. Tyvärr har jag inte denna gången heller fått till det ordentligt med ljuset så färgen på tapeten i hallen stämmer inte riktigt överrens med verkligheten. Den är svagt ljusgrön med mörkare gröna prickar på.















Ann-Sofi

Andreas och jag har arbetat inatt och har fått sova inne hos mamma och pappa idag. Tack snälla rara ni för det!
Men målaren har ju inte haft paus bara för att vi inte varit hemma, så när vi dök upp här idag var mellanrummet klart så när som på bården längst upp.
Hallen är redo för tapeter i morgon då väggarna är spacklade och taket är målat. På tal om tak...
Hallens tak och vardagsrummets tak går i varandra utan list men eftersom de inte ska tapetsera vardagsrummet slutar de helt enkelt sonika att måla där hallen tar slut. Bild finns nedanför.

I eftermiddag och kväll ska vi försöka fixa till vårt stora sovrum så målaren kan komma in dit och börja riva och spackla i morrn. Här går det undan vill jag lova.

Dagens bilder kommer här. Tapeten i mellanrummet är rätt ljus med svaga detaljer så det var en smula svårt att få till bilderna bra.










Ann-Sofi

Så kom då målaren halv åtta i morse och satte igång med det minsta rummet. När klockan var nio hade taket blivit målat, väggarna spacklade och fina och han var på väg till stan för att hämta tapeterna.
Nu är klockan kvart över tolv och det är bara ett par våder och bårderna som ska upp så är det första rummet färdigt.

Så... Nu kommer det lite bilder på hur det ser ut just nu.










Ann-Sofi

Vi var inne hos granfrun idag och pratade lite om hon tyckte det var okej och ringa fastighetsbolaget och fråga om de kan ändra tidlåset i porten från kl 21 till 18. Det var inga som helst problem för henne.
Ungdomarna som hängde i trappen sist gick när jag bad dem. Då satt det mellan femton och tjugo ungdomar och rökte, skräpade ner och förde ett jä*la liv.
Vi ska ringa fastighetsbolaget i morgon och be om hjälp ang det.

Sedan kan jag också meddela att målaren kommer i morgonbitti och sätter igång med omtapeseringen. Andreas och jag har röjt ur två av våra tre sovrum så killen har lite att börja arbeta med. Sedan står hallen och vårt eget sovrum på tur. Under tiden sticker jag och A till stan och handlar tapeter till köket och vardagsrummet. De ska vi fixa till själva.

Så... här händer det grejjer vill jag lova.

Andreas fyller år första mars och då hoppas jag verkligen att allt är färdigt. Det hade varit så trevligt att bjuda in till fest och ha det fint omkring oss. Men det kanske är att vara naiv i överkant. Men önska kan man väl?

Nu ska jag fortsätta kolla på CSI medan Andreas fyller sin alldeles nya fina verktygslåda med verktyg.


Ann-Sofi, den lyckligaste i världen!

Nu... alltså just nu i skrivande stund, är ungdomarna tillbaka i trapphuset. Alltså de jag skällde ut och hotade med polis härom kvällen som gjorde att A blev skärrad. Och som gjorde mig illa till mods hela natten.
Nu är ungdomarna tillbaka och jag har, istället för att gapa och skälla, ringt bevakningsbolaget som ska komma och ta dem i örat. Jag hoppas verkligen att de är kvar när bevakningskillarna kommer! Det hade ju varit rätt typiskt om de hinner dra innan...

I morgon ska vi ringa till vårt fastighetsbolag och fråga om vi kan ändra tiden för tidlåset i porten från kl 21 till 18. Tänkte prata med grannfrun innan också så att hon är med på det.

Shit... nu känner jag hur det luktar cigarettrök också... De sitter och tokbolmar precis utanför och jag är lite skraj faktiskt.

Hoppas som sagt att de sitter kvar här när väktarna kommer.

En något skärrad Ann-Sofi

Idag är det söndag och Andreas och jag har haft nattgäst. Matilda 1 år har sovit hos oss inatt. Hennes mamma kom redan vid två-tiden igår eftermiddag och hon sov middag här hos oss.
Allt har gått superbra och vi har haft det jättemysigt.
Klart att jag kanske inte har fått så många timmars sömn men det beror inte på Matilda utan mig själv som ligger och lyssnar... Hon har sovit jättegott och vaknade kring 02-tiden och var superlycklig. Där satt hon och jollrade, pratade, skrattade, viskade och höll på. Jag tänkte att hon är i alla fall inte ledsen och lät henne vara. Problemet var ju att Andreas inte fick sin totala sömn och det var ju rätt viktigt eftersom han skulle upp kl 06 idag.
Men det var inte värre än att Matilda fick en flaska välling och somnade om som en liten gris.
I morse tog jag över henne till våra sängar och gav henne välling där. Hur mysigt var det då!!!!
Alltså, det är ju bara så att suget efter egna barn blir större och större när man har såna goa trollungar omrking sig!

Men en sak i taget. Vi får låna Matilda hur mycket vi vill och jag vet att det lär bli många fler gånger. Och det får vi vara nöjda med tills jag är medicinfri.
Men när jag väl är det... då jädrar...

Det är mysigt att vara barnvakt. Nu ligger hon och sover förmiddagsvila efter en tur på dammsugaren och mellanmål i form av en banan.

Ann-Sofi

Jag ville mest bara kasta in en snabb rapport om hur jag har det på jobbet. Klockan är strax halv sex på morgonen och jag har avverkat nästan hela mitt arbetspass. Det känns alldeles förträffligt om än en smula sömnigt.
Jag har fått världens innebrännare i pannan. Jag menar modell stor nu. Jag har ju för fasen spänningssmärtor ända bak i nacken. Det spänner och drar och så fort jag höjer på ögonbrynen gör det atomont. Jag får helt enkelt låta bli att bli förvånad ett tag framöver...
Igår kväll hade både jag och Andreas klump i magen på grund av oroligheter som vi kanske gjorde större än vad som var nödvändigt. Det sprang ett gäng ungdomar i vår trappuppgång och förde ett jä*la liv. Till saken hör att det bara är vi och en gammal dam som bor i trappen så dessa ungdomar hade verkligen ingenting att göra där.
Jag blev rätt skärrad av deras närvaro och höjer rösten rejält mot dem, hotar med polis och kastar de svartaste ögon jag har i deras riktning. Och Andreas blev lite skärrad av att se mig sådan... så där gick vi och tyckte att hela historien blev lite läskig.
Vi pratade ut om det och klumpen i magen släppte. Vi vill varandra så väl så vi vet inte vilket ben vi ska stå på. Vi klarar inte av tanken på att förlora varandra och minsta hot mot oss gör oss lite oroliga. Inte för att vi ska lämna varandra utan för att något ska hända någon av oss.

Jag älskar dig Andreas så jag vet inte hur jag ska få dig att förstå. Jag vet inte hur jag ska kunna visa dig vad du betyder. Räcker det med ord? Förstår du hur viktig du är för mig? Jag är så lycklig att jag träffat dig och längtar efter hela vårt liv tillsammans. Utan dig är jag inte hel. Jag älskar dig.

Din Ann-Sofi

Vi har flyttat nu, och så gott som allt är på plats. I alla fall om man inte räknar städsakerna som är kvar i min etta. Jag ska väl städa ur den snart och jag har besiktning den sista januari. Jag kan väl säga att vi längtar oss galna efter att februari så vi bara kan tänka på en enda längenhet. VÅR lägenhet.
Målaren som ska tapetsera här kommer inte än på en månad så vi känner inte att vi vill packa upp i vitrinskåp och så eftersom det ska taperseras. Så nu drömmer vi bara om hur fint vi kommer att få det när allt är färdigt.
Igår kom vårt nya fina ekbord och våra fina ekstolar vi ska ha i köket. Varken Andreas eller jag har haft nått sånt fint bort förut och jag var tvungen att pussa lite på det igår, så fint är det. Det går sakta men det går åt rätt håll!
Tänk att livet kan innehålla så mycket iver och längtan. Det hade jag inte upplevt innan jag träffade A.


Jag fick blomsterpengar av svärmor i födelsedagspresent och hon gav mig order om att köpa tulpaner. Nu har jag gjort det och lagt upp en bild här på de vackra blommorna. Tack Annika och Bengt för de fina blommorna!

Ann-Sofi

Jag vaknade för bara en liten stund sedan. Idag är det söndag och jag har sovit fem nätter i vår gemensamma lägenhet. Ni vet den där stoooora där man går vilse om man ska på toa mitt i natten.
Huvudet är som en vattenmelon. Det känns i alla fall så inuti. Det spränger i bihålorna och jag har tappat all smak och lukt. Jag har inte slutat nysa än vilket jag ser som ett tecken på att det INTE är på väg att lägga sig. Jag känner mig rätt hängig om jag får säga det själv. Det enda som kanske är bra är väl att jag inte har nån feber längre. Det hade jag härom dagen och är det nått jag blir sjuk av så är det feber. Har jag 37.7 mår jag jättedåligt. Så att jag inte har feber nu underlättar ju i alla fall när vi ska  börja rota, rensa, packa upp i våra kartonger och lådor. Vi har väl, ska jag väl snällt erkänna, hetspackat för vi längtar så... så det blir lite julafton när vi packar upp lådorna nu. Lite rörigt kanske, men faktiskt rätt roligt också.
Vi pratade lite om inredningen igår, Andreas och jag, och jag tror att det blir jättebra när det är färdigt.
Just nu längtar jag bara efter att bli frsik så jag kan arbeta och tjäna pengar igen. Det är förfärligt tråkigt, jobbigt och genant att inte ha pengar. Det ställer till bekymmer inuti mig också när Andreas är så generös mot mig. Han ger av hjärtat och vill att jag ska ta emot med hjärtat. Det är vårt liv nu, säger han, inte ditt och mitt... Och i vårt liv ingår att allt omkring oss är vårt... Ord som vi, vårt, oss, tillsammans eller gemensamt är så varma ord som vi, Andreas och jag, lär oss att hantera.
Det är söndagmorgon och jag har helt andra rum i mitt liv. Både inre och yttre rum. Och varteneda ett är proppfullt med kärlek...


Ann-Sofi

... och oj vad vi har burit idag. Jag har åkt på jordens dunderförkylning och jag har blivit drabbad enkom i halva ansiktet. Alltså bihålorna i höger sida, pannan, ögat, näsan och tänderna är sådär äckligt svullna och irriterade... Jag nyser, har feber, snorar och är eländig hela tiden. Men skam den som ger sig. Idag är det möbelbärardag och jag har burit allt jag mäktat med...
Alla har varit änglar idag och hjälpt till. Jag är stum av tacksamhet.

Nu är 100 kvm proppfull med kartonger och möbler i delar... Oj vad vi har att göra nu.

Tack Nisse, Mamma, pappa, PO, Jonas, Milo, Anders, Eva-Marie, Peter, Emil, Anna, Gabbe, Adam, Fia, Ronja, Nilla och Vera för hjälpen idag.... och tack Camilla för hjälpen med packningen igår...

Ann-Sofi och Andreas

Vi är på plats om än i en något rörig variant. Vi sov första natten i lägenheten natten till idag och det gick faktiskt förvånande bra. Det kommer att bli störtmysigt när det är färdigt.
Besktningen gick väl kanske inte helt lysande och med tanke på att mina nerver inte är helt återställda vart jag en smula nervös...
Det är nämligen så att i ett av sovrummen är det alldeles för kraftiga fläckar på tapeten för att det ska räknas som normal förslitning. Till saken hör att det bara är fem år sedan det tapetserades här och det spelar ingen roll hur det ser ut egentligen.
Då ville i alla fall besktiningskvinnan att de som lämnar ifrån sig lägenheten själva skulle stå för omtapetseringskostnaden som skulle kosta 1500 kr. Fläckarna kommer ifrån huden när de legat och sovit nära väggen. Såna där fettfläckar som är omöjliga att få bort... Hyresgästen menade att det räknas som normalt slitage men således tyckte inte besiktningskvinnan det och de började bråka och säga fula saker till varandra... Och mitt i allt detta står Andreas och jag och far illa. Det gick bra till slut och vi kommer att få omtapetserat i alla tre sovrummen och hallen. Vardagsrummet ser för gräsligt ut tycker vi, men det fick vi inte omtapetserat så det kommer vi att göra själva vad det lider.
Parketten är nyslipad och nylackad om än i slarvigaste laget, men det är sånt man vänjer sig vid tror jag.
Kontentan är trots allt att vi säger till varandra minst tjugo gånger om dagen att vi kommer att få det så fint och att vi är så lyckliga som har varandra... Vi har så trygga, goa, fina och varma vibbar i lägenheten så detta kommer att bli helt outstanding. Det vet vi...

Nu ska jag korka upp en flaska vin för Andreas är på väg hem från jobbet och vi ska skåla för vår lycka....


Ann-Sofi