Vecka 27
På gravid´s hemsida står det:
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. Lite tips på vad som kan vara bra att ha köpt innan barnet anländer hittar du här.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
...och på familjelivs hemsida står det:
Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Sparkarna börjar bli starkare och starkare och bäbisen är aktiv längre stunder nu. Varje dag är så himla häftig och jag försöker allt jag kan att dela med mig av mina känslor och upplevelser.
Så fort jag känner lite liv i magen hämtar jag Andreas så han ska få känna. Nu verkar det inte bättre än att bäbisen inte alls vill ge sig tillkänna när han lägger händerna på min mage, men trots allt har vi lurat bebben och A har fått känna rätt mycket senaste dagarna. Det är det enda jag kan göra nu... Jag försöker beskriva hur det känns, dela med mig av så mycket det bara går och låta honom få ta del av allt jag kan ge. Det är en smula frustrerande att jag inte får ut allt hur det känns. Hur sparkarna ger mig energi, lycka och en total känsla av glädje och längtan!
I morgon ska jag träffa sjukgymnasten igen då jag fick lite bannor av min barnmorska sist vi var där.
-Sluta kämpa emot och dölja din smärta. Jag ser ju hur ont du har!
Jag har har beställt en TNS-apparat. TNS betyder Transcutan (genom huden) Nerv Stimulator och är mycket effektiv mot foglossningssmärtor, sägs det. Jag ska även börja med vattengymnastik i sjuhusbassängen. En snurrplatta att sitta på i bilen som gör det lättare att vrida sig och ta sig ut, skall också införskaffas. Nu är det dags att ta hand om mig lite mer, känner jag. Jag har det rätt mycket jobbigare med smärtorna och den främre fogen har också börjat ge vika nu.
Jag tror ändå att med dessa hjälpmedel kommer jag att ha en fin livskvalitet sista tiden jag är gravid.
Jag har i skrivande stund sju arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Mitt liv har senaste veckorna varit inlindade i papper och ångest från F-kassan och jag vet inte riktigt vad det är jag läser och vad jag ska skicka in och till vilken instans. Jag tror att jag fixat det, men det där med försäkringskassan är en djungel och ett helt annat kapitel. Usch och fy för fönsterkuvert och papper.
Men som sagt... Den 29 november går jag hem på havandeskapspenning och ska ta hand om mig och min fästman. Jag fyller 35 den 10 december och det är en massa adventer och annat som sker varje vecka, så tiden kommer att gå ruskigt fort nu. Och det är ju bara bra då vi längtar oss galna här hemma.
Idag är det måndag och vi går in i vecka 27. 13 veckor kvar alltså... Ojojoj...
Ann-Sofi
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. Lite tips på vad som kan vara bra att ha köpt innan barnet anländer hittar du här.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
...och på familjelivs hemsida står det:
Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Sparkarna börjar bli starkare och starkare och bäbisen är aktiv längre stunder nu. Varje dag är så himla häftig och jag försöker allt jag kan att dela med mig av mina känslor och upplevelser.
Så fort jag känner lite liv i magen hämtar jag Andreas så han ska få känna. Nu verkar det inte bättre än att bäbisen inte alls vill ge sig tillkänna när han lägger händerna på min mage, men trots allt har vi lurat bebben och A har fått känna rätt mycket senaste dagarna. Det är det enda jag kan göra nu... Jag försöker beskriva hur det känns, dela med mig av så mycket det bara går och låta honom få ta del av allt jag kan ge. Det är en smula frustrerande att jag inte får ut allt hur det känns. Hur sparkarna ger mig energi, lycka och en total känsla av glädje och längtan!
I morgon ska jag träffa sjukgymnasten igen då jag fick lite bannor av min barnmorska sist vi var där.
-Sluta kämpa emot och dölja din smärta. Jag ser ju hur ont du har!
Jag har har beställt en TNS-apparat. TNS betyder Transcutan (genom huden) Nerv Stimulator och är mycket effektiv mot foglossningssmärtor, sägs det. Jag ska även börja med vattengymnastik i sjuhusbassängen. En snurrplatta att sitta på i bilen som gör det lättare att vrida sig och ta sig ut, skall också införskaffas. Nu är det dags att ta hand om mig lite mer, känner jag. Jag har det rätt mycket jobbigare med smärtorna och den främre fogen har också börjat ge vika nu.
Jag tror ändå att med dessa hjälpmedel kommer jag att ha en fin livskvalitet sista tiden jag är gravid.
Jag har i skrivande stund sju arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Mitt liv har senaste veckorna varit inlindade i papper och ångest från F-kassan och jag vet inte riktigt vad det är jag läser och vad jag ska skicka in och till vilken instans. Jag tror att jag fixat det, men det där med försäkringskassan är en djungel och ett helt annat kapitel. Usch och fy för fönsterkuvert och papper.
Men som sagt... Den 29 november går jag hem på havandeskapspenning och ska ta hand om mig och min fästman. Jag fyller 35 den 10 december och det är en massa adventer och annat som sker varje vecka, så tiden kommer att gå ruskigt fort nu. Och det är ju bara bra då vi längtar oss galna här hemma.
Idag är det måndag och vi går in i vecka 27. 13 veckor kvar alltså... Ojojoj...
Ann-Sofi
Utmanad!
Min bror har utmanat mig och jag antar utmaningen!
Här är reglerna:
1. Länka till den som utmanat dig
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat
MIna sanningar:
1. Jag har ondare än jag vill medge.
2. Jag nyper mig i armen varje dag för jag tror att jag ska vakna upp och A inte finns där.
3. Jag har ständig hemlängtan så fort jag är borta.
4. Jag kan sjunga Iprensången i ett andetag med heliumröst!
5. Jag är ibland onödigt lat.
6. Jag är en jäkel på att hålla liv i mina orkideér och jag vill gärna skryta om det men vågar aldrig.
7. Jag kan äta två liter glass utan omsvep!
Jag utmanar:
Anna Axén
Vicky
(sen har ju brorsan redan tagit flera av dem jag ville utmana...)
Jag avvaktar således...
Ann-Sofi
Här är reglerna:
1. Länka till den som utmanat dig
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat
MIna sanningar:
1. Jag har ondare än jag vill medge.
2. Jag nyper mig i armen varje dag för jag tror att jag ska vakna upp och A inte finns där.
3. Jag har ständig hemlängtan så fort jag är borta.
4. Jag kan sjunga Iprensången i ett andetag med heliumröst!
5. Jag är ibland onödigt lat.
6. Jag är en jäkel på att hålla liv i mina orkideér och jag vill gärna skryta om det men vågar aldrig.
7. Jag kan äta två liter glass utan omsvep!
Jag utmanar:
Anna Axén
Vicky
(sen har ju brorsan redan tagit flera av dem jag ville utmana...)
Jag avvaktar således...
Ann-Sofi
Återbesök hos BM
Idag var vi på återbesök hos barnmorskan och jag hade lite blandade förväntningar. Det började bra när hon sa att det såg ut som om vi vore lyckan själva. Ja, det är vi, sa vi och fortsatte le med hela ansiktet.
Till saken hör att vi hade bladat en tidning i väntrummet och fått lite roliga sextips som kunde vara bra att veta om...
Jag lämnade ett blodprov förra gången för att testa om jag har HIV, Hepatit C eller en annan STD-sjukdom men det visade sig att provet blivit bortslarvat så jag fick lämna ett nytt prov idag och testa om mig.
Blodtrycket var 117/65 vilket var anmärkningsvärt bra och min BM kunde inte låta bli att kommentera det flera gånger! Jag ställde mig lite pirrig på vågen också. Jag hade, ett par nätter tidigare, vägt mig på jobbet då i full arbetsmundering med nycklar och skor och allt annat skit man har i fickorna och då fick jag indikationen att jag inte gått upp något. Men det är ju en annan våg och man ska egentligen väga sig på samma våg för att det ska bli så rättvist som möjligt.
Idag vägde jag alltså precis samma som jag gjorde sist jag var på MVC vilket betyder att jag gått upp knappt tio kilo sedan jag blev med barn. Detta bådar mycket gott för framtiden då den värsta perioden är över (enligt BM). Nu kommer tiden att gå superfort och snart är det dags, sa hon.
-Du ska få lite information om förlossningen här också, för det är dit du ska vända dig hädanefter om något skulle inträffa.
Shit, jag är med barn ju! Förlossningen!! Hur stort är det då?! Jag ba, hon ba, förlossningen ba.... Shit alltså!
Och jag ska läsa och fundera på min kommande amning. Precis lika stort är det.
Vi pratade om mina foglossningar och hon såg hur besvärligt jag hade det att ta mig ner från britsen. Att vrida sig och komma från ryggläge till sittande tar en stund och jag fick ett litet varnande finger att jag inte skulle kämpa emot sådär. Jag ska inte visa mig tuffare än jag är utan se till mina behov först. Hon rekomenderade starkt en ny kontakt med sjukgymnasten för att få hjälp med en TNS-apparat samt sjukgymnastik i badet. Det finns även en snurrplatta att ta till hjälp när man ska kliva ur bilen vilket jag tyckte lät kanon.
I morgon är det jag som ringer till sjukgymnasten och bokar en ny tid.
Vi skulle mäta magen också. Och hon blev så glad när jag följde min kurva på pricken. Det är exakt som jag vill ha det sa hon.
Jag frågade om jag fick filma med telefonen när vi lyssnar på hjärtljuden och det gick alldeles utmärkt.
Idag var frekvensen 140. Alldeles utmärkt alltså, Förra gången var det 144. Ingen större skillnad.
Här kan ni också lyssna och titta när vi kollar in bebbens hjärtljud idag.
Mycket nöje!
Ann-Sofi
Till saken hör att vi hade bladat en tidning i väntrummet och fått lite roliga sextips som kunde vara bra att veta om...
Jag lämnade ett blodprov förra gången för att testa om jag har HIV, Hepatit C eller en annan STD-sjukdom men det visade sig att provet blivit bortslarvat så jag fick lämna ett nytt prov idag och testa om mig.
Blodtrycket var 117/65 vilket var anmärkningsvärt bra och min BM kunde inte låta bli att kommentera det flera gånger! Jag ställde mig lite pirrig på vågen också. Jag hade, ett par nätter tidigare, vägt mig på jobbet då i full arbetsmundering med nycklar och skor och allt annat skit man har i fickorna och då fick jag indikationen att jag inte gått upp något. Men det är ju en annan våg och man ska egentligen väga sig på samma våg för att det ska bli så rättvist som möjligt.
Idag vägde jag alltså precis samma som jag gjorde sist jag var på MVC vilket betyder att jag gått upp knappt tio kilo sedan jag blev med barn. Detta bådar mycket gott för framtiden då den värsta perioden är över (enligt BM). Nu kommer tiden att gå superfort och snart är det dags, sa hon.
-Du ska få lite information om förlossningen här också, för det är dit du ska vända dig hädanefter om något skulle inträffa.
Shit, jag är med barn ju! Förlossningen!! Hur stort är det då?! Jag ba, hon ba, förlossningen ba.... Shit alltså!
Och jag ska läsa och fundera på min kommande amning. Precis lika stort är det.
Vi pratade om mina foglossningar och hon såg hur besvärligt jag hade det att ta mig ner från britsen. Att vrida sig och komma från ryggläge till sittande tar en stund och jag fick ett litet varnande finger att jag inte skulle kämpa emot sådär. Jag ska inte visa mig tuffare än jag är utan se till mina behov först. Hon rekomenderade starkt en ny kontakt med sjukgymnasten för att få hjälp med en TNS-apparat samt sjukgymnastik i badet. Det finns även en snurrplatta att ta till hjälp när man ska kliva ur bilen vilket jag tyckte lät kanon.
I morgon är det jag som ringer till sjukgymnasten och bokar en ny tid.
Vi skulle mäta magen också. Och hon blev så glad när jag följde min kurva på pricken. Det är exakt som jag vill ha det sa hon.
Jag frågade om jag fick filma med telefonen när vi lyssnar på hjärtljuden och det gick alldeles utmärkt.
Idag var frekvensen 140. Alldeles utmärkt alltså, Förra gången var det 144. Ingen större skillnad.
Här kan ni också lyssna och titta när vi kollar in bebbens hjärtljud idag.
Mycket nöje!
Ann-Sofi
Vecka 26
Förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, för nu börjar du lagra fett kring bröst och höfter. Graviditetsstrimmor på mage och bröst bör dyka upp nu, om du alls kommer att få några. Ditt hjärta och dina njurar jobbar hårt för att hålla igång blodcirkulationen, och ta hand om den ökade mängd vätska som finns i kroppen.
Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g. Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Detta står här.
Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna, om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln.
Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.... och detta går att läsa här.
Tänka sig att vi går in i vecka 26 i morgon....
Vecka 26+1
Det är så stort för oss och idag sa mamma att min mage är ganska stor och hon undrade så försiktigt "hur stor ska du bli egentligen lilla gumman"...
Jag njuter av min fina mage och jag visar den allt jag kan. Kläderna passar inte på långa vägar längre men jag har ändå inte gått pp i vikt helt hämningslöst. ca 10 kilo totalt. På tisdag ska vi lyssna på bäbisens hjärta igen.
Ibland när jag lutar mig tillbaka och vilar lite kan jag klappa på magen och få en liten hälsning tillbaka. Jag märker att bäbisen känner min beröring. Lika tydligt säger den ifrån när jag har min stödkorsett på mig. Det blir på tok för trångt där inne och det sparkar som tusan...
Det där med strimmor på mage och bröst har jag tack och lov inte skaffat mig. Inte än är väl bäst att tillägga. Men jag tror att det har att göra med att jag redan är lite mjuk i skinnet iochmed min redan befintliga övervikt. Det är dock bara en tanke. Min navel är inte heller lika djup längre och det är snart dags att ta bort min älskade pirecing....
Ikväll ska vi äta sushi, jag och Andreas. I morgon ska vi lägga in nytt golv i köket och det ska bli så himla spännande!
Ann-Sofi
Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g. Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Detta står här.
Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna, om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln.
Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.... och detta går att läsa här.
Tänka sig att vi går in i vecka 26 i morgon....
Vecka 26+1
Det är så stort för oss och idag sa mamma att min mage är ganska stor och hon undrade så försiktigt "hur stor ska du bli egentligen lilla gumman"...
Jag njuter av min fina mage och jag visar den allt jag kan. Kläderna passar inte på långa vägar längre men jag har ändå inte gått pp i vikt helt hämningslöst. ca 10 kilo totalt. På tisdag ska vi lyssna på bäbisens hjärta igen.
Ibland när jag lutar mig tillbaka och vilar lite kan jag klappa på magen och få en liten hälsning tillbaka. Jag märker att bäbisen känner min beröring. Lika tydligt säger den ifrån när jag har min stödkorsett på mig. Det blir på tok för trångt där inne och det sparkar som tusan...
Det där med strimmor på mage och bröst har jag tack och lov inte skaffat mig. Inte än är väl bäst att tillägga. Men jag tror att det har att göra med att jag redan är lite mjuk i skinnet iochmed min redan befintliga övervikt. Det är dock bara en tanke. Min navel är inte heller lika djup längre och det är snart dags att ta bort min älskade pirecing....
Ikväll ska vi äta sushi, jag och Andreas. I morgon ska vi lägga in nytt golv i köket och det ska bli så himla spännande!
Ann-Sofi
Den perfekta killen
Jag fick precis ett kedjemail från en kompis. Jag gillar egentligen inte kedjebrev som man skall skicka vidare för "annars kommer något ont att hända"... Jag tror inte på det, men just detta innehöll så vackra ord så jag har faktiskt kopierat det och tänker klistra in det här.
Så här står det:
Den perfekta killen...
Det är killen som säger ''älskling'' till dig och inte ''sexy'' när ni har slutat ert samtal.
Det är han som stannar vaken för att se hur du sover och kysser dig på pannan.
Det är han som vill visa upp dig när du vaknar på morgonen utan smink och med håret rufsigt.
Han som tar din hand när ni är med vänner och han som säger till dig hur lycklig han är att du är hans. Han som säger till sina vänner:
''Hon är den rätta...''
Om du har öppnat detta måste du skicka vidare. Om jag inte får tillbaka något är du ingen kompis.
Du måste skicka detta till minst 15 personer på 15 minuter...
Inatt 1.45 kommer någonting fint att hända dig och personen du älskar.
Du får inte bryta kedjan för då kommer du ha otur i kärlekslivet.
Andreas är precis sådan.
Han ligger och tittar på mig om nätterna när jag sover. Han luktar på mitt hår tills han själv somnar. Han smeker mig på morgonen när håret står på ända och säger hur vacker jag är. Han pussar mig i tid och otid oavsett var vi befinner oss. Han är stolt över mig. Hela mig. Alltid. Hela tiden.
Och jag njuter precis lika dant av honom.
Han är den rätta
Ann-Sofi
Så här står det:
Den perfekta killen...
Det är killen som säger ''älskling'' till dig och inte ''sexy'' när ni har slutat ert samtal.
Det är han som stannar vaken för att se hur du sover och kysser dig på pannan.
Det är han som vill visa upp dig när du vaknar på morgonen utan smink och med håret rufsigt.
Han som tar din hand när ni är med vänner och han som säger till dig hur lycklig han är att du är hans. Han som säger till sina vänner:
''Hon är den rätta...''
Om du har öppnat detta måste du skicka vidare. Om jag inte får tillbaka något är du ingen kompis.
Du måste skicka detta till minst 15 personer på 15 minuter...
Inatt 1.45 kommer någonting fint att hända dig och personen du älskar.
Du får inte bryta kedjan för då kommer du ha otur i kärlekslivet.
Andreas är precis sådan.
Han ligger och tittar på mig om nätterna när jag sover. Han luktar på mitt hår tills han själv somnar. Han smeker mig på morgonen när håret står på ända och säger hur vacker jag är. Han pussar mig i tid och otid oavsett var vi befinner oss. Han är stolt över mig. Hela mig. Alltid. Hela tiden.
Och jag njuter precis lika dant av honom.
Han är den rätta
Ann-Sofi
Tankar och sånt
Jag har gått lite mer än halva min graviditet och det börjar bli verkligt för mig. Alltså... det har verkligen tagit så här lång tid att förstå vad jag är med om. Jag har nästan haft känslan av att stå lite utanför och titta på. Nu börjar det bli verklighet alltså.
Om jag sitter stilla, lite lätt bakåtlutad, kan jag se på utsidan när Grynet sparkar. Magen flyttar sig lite och bullar upp lite snabbt på ett ställe.
Jag upplever så mycket inuti som jag inte hört någon annan gravid bubbla om förut. Hur stort det känns, hur pirrigt det är att känna sparkarna, hur overkligt det är att vara med barn. Jag tycker att så många andra tar sin graviditet med en axelryckning. Det kanske de inte gör, men de ger å andra sidan inte sken av nått annat heller. Jag känner det som om jag är först i världen med att uppleva, känna och tycka det här. Jag vill visa min mage för allt vad tygen håller och jag vill prata om det hela tiden.
Jag vill berätta hur allt känns. Jag vill vara sådär ego som jag trodde att jag aldrig skulle bli...
Flicka eller pojke? Ja, jag har fått frågan alldeles för många gånger.
-Har ni tagit reda på könet?
-NEJ! Det har vi inte!!!!!
Varför måste man veta? Och vad är det för skillnad?
Jag sa igår i förbifarten till mina kompisar att jag hoppas det blir en flicka för vi har fler tjejnamn på lager. Nu hör jag hur dumt det lät!
Är det en pojke i min mage är jag lika, precis lika, lycklig!!!! Det spelar över huvudtaget ingen roll!!!!
Och vi vill inte veta. Inte nu!
När bäbisen ligger på min mage och Andreas och jag pussar varandra... Då vill jag veta!
Nästa vecka går jag in i vecka 26 och vi ska till barnmorskan igen och lyssna på hjärtljuden och mäta magen. Jag ska fråga om jag får filma en liten, liten snutt som jag kan lägga upp på min blogg. Jag tror inte hon har något emot det för hon har redan berättat om fler mammor som bloggar och hur bra hon tycker att det är!
På torsdag ska jag dessutom göra glucosbelastning nummer två. Jag gör två eftersom jag är överviktig och därmed har större risk att drabbas av graviditetsdiabetes. Förra gången var mitt värde alldeles utmärkt och inom ramen. Det räknar jag kallt med att den ska vara denna gången också. Mitt blodtryck är underbart stabilt och lågt: 116/65 får jag väl vara ytterst nöjd med!
Mitt arbete börjar gå mot sitt slut. Jag har tio arbetsnätter kvar och jag ser fram emot att få gå hem och ta hand om mig och min blivande familj lite extra. Alldeles lagom till advent, min födelsedag, jul och nyår får jag vara hemma och verkligen ta hand om mig och de mina.
Varje natt på jobbet är en pers jag reder ut med minimal marginal. När jag går hem på morgonen vet jag att det kommer att ta tid att ta sig ur bilen, ta de tunga stegen upp för trappan till vår lägenhet och hur smärtsamt det är att lägga sig ner och hitta en bra sovställning. Foglossningen är värre. Mycket värre. Men inte så pass att jag vill sjukskriva mig helt. Jag SKA klara av det. Jag bara ska det! Tio nätter till. Det kommer att gå utmärkt.
Jag tittar på TV3´s program "Sjukhuset" där det ibland visas förlossningar. Och jag kan säga att det enda som händer i mig när jag ser det är att längtan blir så galet mycket starkare. Jag räds inte smärtan. Jag räds ingenting. Jag bara längtar...
Åh älskade Gryn vad jag och din pappa längtar efter Dig...
Ann-Sofi
Om jag sitter stilla, lite lätt bakåtlutad, kan jag se på utsidan när Grynet sparkar. Magen flyttar sig lite och bullar upp lite snabbt på ett ställe.
Jag upplever så mycket inuti som jag inte hört någon annan gravid bubbla om förut. Hur stort det känns, hur pirrigt det är att känna sparkarna, hur overkligt det är att vara med barn. Jag tycker att så många andra tar sin graviditet med en axelryckning. Det kanske de inte gör, men de ger å andra sidan inte sken av nått annat heller. Jag känner det som om jag är först i världen med att uppleva, känna och tycka det här. Jag vill visa min mage för allt vad tygen håller och jag vill prata om det hela tiden.
Jag vill berätta hur allt känns. Jag vill vara sådär ego som jag trodde att jag aldrig skulle bli...
Flicka eller pojke? Ja, jag har fått frågan alldeles för många gånger.
-Har ni tagit reda på könet?
-NEJ! Det har vi inte!!!!!
Varför måste man veta? Och vad är det för skillnad?
Jag sa igår i förbifarten till mina kompisar att jag hoppas det blir en flicka för vi har fler tjejnamn på lager. Nu hör jag hur dumt det lät!
Är det en pojke i min mage är jag lika, precis lika, lycklig!!!! Det spelar över huvudtaget ingen roll!!!!
Och vi vill inte veta. Inte nu!
När bäbisen ligger på min mage och Andreas och jag pussar varandra... Då vill jag veta!
Nästa vecka går jag in i vecka 26 och vi ska till barnmorskan igen och lyssna på hjärtljuden och mäta magen. Jag ska fråga om jag får filma en liten, liten snutt som jag kan lägga upp på min blogg. Jag tror inte hon har något emot det för hon har redan berättat om fler mammor som bloggar och hur bra hon tycker att det är!
På torsdag ska jag dessutom göra glucosbelastning nummer två. Jag gör två eftersom jag är överviktig och därmed har större risk att drabbas av graviditetsdiabetes. Förra gången var mitt värde alldeles utmärkt och inom ramen. Det räknar jag kallt med att den ska vara denna gången också. Mitt blodtryck är underbart stabilt och lågt: 116/65 får jag väl vara ytterst nöjd med!
Mitt arbete börjar gå mot sitt slut. Jag har tio arbetsnätter kvar och jag ser fram emot att få gå hem och ta hand om mig och min blivande familj lite extra. Alldeles lagom till advent, min födelsedag, jul och nyår får jag vara hemma och verkligen ta hand om mig och de mina.
Varje natt på jobbet är en pers jag reder ut med minimal marginal. När jag går hem på morgonen vet jag att det kommer att ta tid att ta sig ur bilen, ta de tunga stegen upp för trappan till vår lägenhet och hur smärtsamt det är att lägga sig ner och hitta en bra sovställning. Foglossningen är värre. Mycket värre. Men inte så pass att jag vill sjukskriva mig helt. Jag SKA klara av det. Jag bara ska det! Tio nätter till. Det kommer att gå utmärkt.
Jag tittar på TV3´s program "Sjukhuset" där det ibland visas förlossningar. Och jag kan säga att det enda som händer i mig när jag ser det är att längtan blir så galet mycket starkare. Jag räds inte smärtan. Jag räds ingenting. Jag bara längtar...
Åh älskade Gryn vad jag och din pappa längtar efter Dig...
Ann-Sofi
Dilemma
Ja, så har vi då satt igång med att knepa och knåpa på inbjudningskorten till vårt bröllop nästa år. Vi hade tänkt få iväg dem i Januari så alla har god tid på sig att planera och OSA. Många kommer långväga ifrån och vi har, rent praktiskt, ingen möjlighet att hysa alla. Därför kommer vi att skicka med adresser och telefonnummer till alternativa boenden den helgen.
Så är det det där med kostnader, gåvor, utgifter och allt annat...
Vi är inte purunga varken Andreas eller jag och vi har bott hemifrån i alldeles för många år för att önska oss något till hemgiften. Vi har allt porslin, alla glas, alla skålar, alla vaser vi vill ha och önskar oss. Vi har hunnit skaffa allt vi behöver och vi kan inte heller lägga på hög. Det ska väl användas också?
Därför har vi bestämt oss för att önska oss hjälp med efterkapitlet. Det är viktigt för oss att vi har våra vänner och vår familj nära, men eftersom det blir en rätt ansenlig mängd människor kan vi aldrig lösa det ekonomiskt om vi ska stå för hela kalaset. Vår enda och största önskan är alltså att gästerna betalar sin kuvertavgift och detta har jag förstått är inte helt okej för alla. Det har redan gnisslats endel i kulisserna och jag vet inte hur jag ska tackla det.
Såhär har vi, som första utkast, formulerat oss i en liten del i inbjudan:
Så är det det där med kostnader, gåvor, utgifter och allt annat...
Vi är inte purunga varken Andreas eller jag och vi har bott hemifrån i alldeles för många år för att önska oss något till hemgiften. Vi har allt porslin, alla glas, alla skålar, alla vaser vi vill ha och önskar oss. Vi har hunnit skaffa allt vi behöver och vi kan inte heller lägga på hög. Det ska väl användas också?
Därför har vi bestämt oss för att önska oss hjälp med efterkapitlet. Det är viktigt för oss att vi har våra vänner och vår familj nära, men eftersom det blir en rätt ansenlig mängd människor kan vi aldrig lösa det ekonomiskt om vi ska stå för hela kalaset. Vår enda och största önskan är alltså att gästerna betalar sin kuvertavgift och detta har jag förstått är inte helt okej för alla. Det har redan gnisslats endel i kulisserna och jag vet inte hur jag ska tackla det.
Såhär har vi, som första utkast, formulerat oss i en liten del i inbjudan:
En önskan...
Vår största önskan om gåva är att Du vill deltaga och göra vår dag oförglömlig.
Därför önskar vi oss inga presenter i annan form än att vi delar på Efterkapitlet.
Pris:
Postgiro:
Ann-Sofi och Andreas
Det är inte alls säkert att det kommer att stå sådär när allt är färdigt. Men det känns trots allt som ett litet dilemma. Skönt ändå att vi har goda familjemedlemmar som stöttar och hjälper oss. Både här och i Stockholm!
Sen är det en annan sak... Det är inte helt billigt att köpa och fixa färdiga inbjudningskort. Shit vad det kostar pengar. Jag tror att vi skulle kunna fixa fina egna kort så vi har börjat skriva och göra fina egna. Får se hur det går...
Det är i alla fall roligt att ha kommit igång med detta pysslet! Kanske köper jag snygga papper och sitter och fixar med om dagarna när jag går hem på havandeskapspenning. Vi får se...
Ett nöjsamt dilemma är det i alla fall. Vi ska ju trots allt gifta oss, Andreas och jag...
Ann-Sofi
Vecka 25
På den ena sidan står det:
Nu växer magen och blir tyngre. Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. Barnet kan trycka på blåsan vilket medför att du måste gå på toaletten ofta. Det kan hända att du lättare blir andfådd nu. Tänk på din hållning och vila mycket.
Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.
De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.
Under graviditeten är det inte heller helt ovanligt att man drabbas av halsbränna eller sura uppstötningar. Många drabbas även av underlivssvamp, läs mer på våra infosidor
Idag har det för första gången synts på utsidan när Grynet sparkar. Det är en helt otrolig upplevelse och jag kunde inte sluta stirra. Fick ingenting gjort på en halvtimme. Satt bara med händerna på magen och väntade på nästa rörelse! HELT fantastiskt!
Och på den andra sidan står det:
Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på MVC för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 140-150 och hjärtljudet låter som en galloperande häst.
Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Om man misstänker för tidig födsel kan mamman få cortisonbehandling för att påskynda lungutvecklingen. När barnet är fött måste det sedan behandlas på neonatalavdelning tills lungorna är färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade.
Jösses... i morgon går vi in i vecka 25 och jag är i sjunde månaden. Det är för sjutton inte klokt. I skrivande stund sparkar det jättemycket så Grynet vill nog också vara med på ett hörn här idag!
Jag har börjat få halsbränna emellanåt, men det går oftast över av sig själv. På jobbet brukar jag ta en slurk Gaviskon som funkar fint.
Magen växer och är så fin så fin. Det är faktiskt ljuvligt att titta på sig själv. Jag tycker att jag är rätt fin...
Foglossningarna börjar bli värre. Jag har fått ont framtill också och försöker använda korsetten jag fått av sjukgymnasten. Den är inte jättebekväm för det sitter metallskenor som är obekväma när man sitter ner. Men det funkar fint när jag är uppe och står och går.
Vila är egentligen det enda rätta, men det är så svårt att bara ligga när jag ser att saker behöver bli gjorda. Jag tar ofta tag i sakerna men låter det å andra sidan ta lång tid att genomföra. Det som tog en timme förut tar en hel dag numer. Och det gör ingenting. Jag låter det få ta tid.
Just nu har jag elva arbetstnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Detta med försäkringskassan är ett kapitel för sig... Denna djungel av lagar och paragrafer, papper och papper och papper...
Jag hoppas att jag fyllt i allt rätt så jag slipper få tillbaka dem och skriva om. Det tar sån förbaskad tid och allt blir skjutet på framtiden.
Ann-Sofi
Nu växer magen och blir tyngre. Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. Barnet kan trycka på blåsan vilket medför att du måste gå på toaletten ofta. Det kan hända att du lättare blir andfådd nu. Tänk på din hållning och vila mycket.
Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.
De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.
Under graviditeten är det inte heller helt ovanligt att man drabbas av halsbränna eller sura uppstötningar. Många drabbas även av underlivssvamp, läs mer på våra infosidor
Idag har det för första gången synts på utsidan när Grynet sparkar. Det är en helt otrolig upplevelse och jag kunde inte sluta stirra. Fick ingenting gjort på en halvtimme. Satt bara med händerna på magen och väntade på nästa rörelse! HELT fantastiskt!
Och på den andra sidan står det:
Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på MVC för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 140-150 och hjärtljudet låter som en galloperande häst.
Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Om man misstänker för tidig födsel kan mamman få cortisonbehandling för att påskynda lungutvecklingen. När barnet är fött måste det sedan behandlas på neonatalavdelning tills lungorna är färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade.
Jösses... i morgon går vi in i vecka 25 och jag är i sjunde månaden. Det är för sjutton inte klokt. I skrivande stund sparkar det jättemycket så Grynet vill nog också vara med på ett hörn här idag!
Jag har börjat få halsbränna emellanåt, men det går oftast över av sig själv. På jobbet brukar jag ta en slurk Gaviskon som funkar fint.
Magen växer och är så fin så fin. Det är faktiskt ljuvligt att titta på sig själv. Jag tycker att jag är rätt fin...
Foglossningarna börjar bli värre. Jag har fått ont framtill också och försöker använda korsetten jag fått av sjukgymnasten. Den är inte jättebekväm för det sitter metallskenor som är obekväma när man sitter ner. Men det funkar fint när jag är uppe och står och går.
Vila är egentligen det enda rätta, men det är så svårt att bara ligga när jag ser att saker behöver bli gjorda. Jag tar ofta tag i sakerna men låter det å andra sidan ta lång tid att genomföra. Det som tog en timme förut tar en hel dag numer. Och det gör ingenting. Jag låter det få ta tid.
Just nu har jag elva arbetstnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Detta med försäkringskassan är ett kapitel för sig... Denna djungel av lagar och paragrafer, papper och papper och papper...
Jag hoppas att jag fyllt i allt rätt så jag slipper få tillbaka dem och skriva om. Det tar sån förbaskad tid och allt blir skjutet på framtiden.
Ann-Sofi
1 år
Idag för ett år sedan, närmare bestämt tisdagen den 10 oktober 2006 kl 20.02 ringde min telefon och en röst sa: Hej jag heter Andreas...
En av våra gemensamma vänner tyckte att vi absolut var tvugna att ses och att vi kanske skulle passa ihop. Hon hade i korthet berättat om mig för Andreas och låtit det sjunka in över helgen. Till mig berättade hon tisdagen den 10 oktober att hon har en killkompis som hon undrade fick ringa till mig. Och jag sa att det gick bra, men att jag hade min grupp på kvällen men skulle vara hemma så att det gick bra att ringa efter 20. Två minuter över åtta på kvällen rinde han alltså.
Vår vän tvekade om hon skulle berätta att Andreas inte var någon telefonpratare, men hon lät det bero. Tur var väl det för vi pratade oavbrutet i två och en halv timme den kvällen.
Idag firar vi alltså ett år och rätt mycket har hänt på det året.
Vi blev sambo den 15 januari, förlovade oss 10 april och väntar barn sedan slutet av april. I somras friade Andreas och den 9 augusti nästa år blir jag Fru Forsell!
Jag älskar dig Andreas!
Ann-Sofi
En av våra gemensamma vänner tyckte att vi absolut var tvugna att ses och att vi kanske skulle passa ihop. Hon hade i korthet berättat om mig för Andreas och låtit det sjunka in över helgen. Till mig berättade hon tisdagen den 10 oktober att hon har en killkompis som hon undrade fick ringa till mig. Och jag sa att det gick bra, men att jag hade min grupp på kvällen men skulle vara hemma så att det gick bra att ringa efter 20. Två minuter över åtta på kvällen rinde han alltså.
Vår vän tvekade om hon skulle berätta att Andreas inte var någon telefonpratare, men hon lät det bero. Tur var väl det för vi pratade oavbrutet i två och en halv timme den kvällen.
Idag firar vi alltså ett år och rätt mycket har hänt på det året.
Vi blev sambo den 15 januari, förlovade oss 10 april och väntar barn sedan slutet av april. I somras friade Andreas och den 9 augusti nästa år blir jag Fru Forsell!
Jag älskar dig Andreas!
Ann-Sofi
Vecka 24
Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop. Någon gång runt denna vecka är det dags för ett besök hos din MVC. Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar. Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt. Ett tips för att träna upp musklerna igen efter att du fött är det kliniskt testade träningshjälpmedlet, Axuaflex, som finns att läsa om och beställa i graviditetsshopen.
Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop. Läs om detta här.
På nästa sida står det:
Kroppen: Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, sk. förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.
Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 cm långt, barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.
Alltså... jag är verkligen tokgravid! Det är så ljuvligt, så ljuvligt och längtan är så stark varje dag. Tack och lov tycker jag ändå att veckorna går ganska fort. Inget speciellt händer just denna veckan men om några veckor är det dags för ett nytt MVC-besök och en ny glucosbelastning. Det flyter på och jag börjar känna harmoni här och nu.
Vi håller på som mest att göra i ordning vårt kök. Nya tapeter är på plats och golv ska läggas in nästa vecka. Diskmaskinen installeras i samband med golvläggningen, skulle jag tro.
Jag njuter av livet igen och längtan efter vår bäbis blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Önskar att vi kunde göra fler ultraljud för att få titta på vår juvel, men det går inte.
I morgon går vi in i vecka 24 och nedräkningen har verkligen börjat...
Ann-Sofi
Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop. Läs om detta här.
På nästa sida står det:
Kroppen: Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, sk. förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.
Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 cm långt, barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.
Alltså... jag är verkligen tokgravid! Det är så ljuvligt, så ljuvligt och längtan är så stark varje dag. Tack och lov tycker jag ändå att veckorna går ganska fort. Inget speciellt händer just denna veckan men om några veckor är det dags för ett nytt MVC-besök och en ny glucosbelastning. Det flyter på och jag börjar känna harmoni här och nu.
Vi håller på som mest att göra i ordning vårt kök. Nya tapeter är på plats och golv ska läggas in nästa vecka. Diskmaskinen installeras i samband med golvläggningen, skulle jag tro.
Jag njuter av livet igen och längtan efter vår bäbis blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Önskar att vi kunde göra fler ultraljud för att få titta på vår juvel, men det går inte.
I morgon går vi in i vecka 24 och nedräkningen har verkligen börjat...
Ann-Sofi
Vecka 23
Din mage blir större och desto mer påverkar den din matsmältning. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det.
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling. Detta går att läsa här.
På Familjesidan står det förljande om v 23:
Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig genom magen. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger, kanske genom att man känner något ganska kantigt som t.ex kan vara ett skulderblad. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.
Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar väldigt mycket när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.
För en knapp vecka sedan var vi och lyssnade på Grynets hjärtljud för första gången och det var det vackraste ljud jag någonsin hört! Jag kunde knappt lägga mig ner på britsen eftersom fogarna gör så förbannat ont, men ner skulle jag och efter lite möda så gick det!
Grynets hjärta slog så himla fint och vi kunde till och med höra klaffarna öppnas och stängas! Plötsligt sa barnmorskan: Åh nu rör bäbisen på sig! Och så rasslade det till i apparaten! Min mage (livmodern) mäter 25 cm nu och jag ligger i den övre delen av kurvan. Allt är precis som det ska och jag mår egentligen prima, bortsett från smärtorna. Mitt blodtryck var 116/65 ovh pulsen ca 85. Jag är faktiskt jättenöjd med alla siffror eftersom jag ovanpå alltihop bär på en massa övervikt som kan orsaka mycket elände under en graviditet. Så så länge allt ser bra ut njuter jag allt jag någonsin orkar! Harmoni stavas det!
Jag bär med mig bilderna från ultraljudet och ljuden från sista BM-besöket varje dag.
Här ligger jag och vilar mig. Titta vilken fin mage jag har:
Vi fick så himla fina kläder av mamma också. Ett litet startkit med body´s och sådär. Mamma hade också köpt ett mjukt frottélakan med en liten flik för huvudet. Fliken hade dessutom öron... Kolla här:
Och en amningskudde fick jag också! Den är rätt stor och ser nästan ut som en boomerang! Den är faktiskt alldeles utmärkt att använda redan nu eftersom jag behöver en kudde mellan benen och en att krama när jag ska sova!
Tack mamma för alla fina kläder!
Vi var igår och tittade på en festlokal vi kan vara i efter bröllopet nästa år. Det kan tyckas tidigt, men ju mer vi har avklarat och bokat, ju mer tid finns det för Grynet när han/hon kommer. Vi pratade även med killen som vi önskar fixa med cateringen och han var ledig den helgen och bokade således in sig då!
Han skulle skriva ett menyförslag och ge oss en kuvertavgift. Det känns skönt att ha så mycket som möjligt avklarat!
I morgon går vi in i v 23 och det blir bara mer och mer spännande.
Ann-Sofi
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling. Detta går att läsa här.
På Familjesidan står det förljande om v 23:
Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig genom magen. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger, kanske genom att man känner något ganska kantigt som t.ex kan vara ett skulderblad. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.
Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar väldigt mycket när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.
För en knapp vecka sedan var vi och lyssnade på Grynets hjärtljud för första gången och det var det vackraste ljud jag någonsin hört! Jag kunde knappt lägga mig ner på britsen eftersom fogarna gör så förbannat ont, men ner skulle jag och efter lite möda så gick det!
Grynets hjärta slog så himla fint och vi kunde till och med höra klaffarna öppnas och stängas! Plötsligt sa barnmorskan: Åh nu rör bäbisen på sig! Och så rasslade det till i apparaten! Min mage (livmodern) mäter 25 cm nu och jag ligger i den övre delen av kurvan. Allt är precis som det ska och jag mår egentligen prima, bortsett från smärtorna. Mitt blodtryck var 116/65 ovh pulsen ca 85. Jag är faktiskt jättenöjd med alla siffror eftersom jag ovanpå alltihop bär på en massa övervikt som kan orsaka mycket elände under en graviditet. Så så länge allt ser bra ut njuter jag allt jag någonsin orkar! Harmoni stavas det!
Jag bär med mig bilderna från ultraljudet och ljuden från sista BM-besöket varje dag.
Här ligger jag och vilar mig. Titta vilken fin mage jag har:
Vi fick så himla fina kläder av mamma också. Ett litet startkit med body´s och sådär. Mamma hade också köpt ett mjukt frottélakan med en liten flik för huvudet. Fliken hade dessutom öron... Kolla här:
Och en amningskudde fick jag också! Den är rätt stor och ser nästan ut som en boomerang! Den är faktiskt alldeles utmärkt att använda redan nu eftersom jag behöver en kudde mellan benen och en att krama när jag ska sova!
Tack mamma för alla fina kläder!
Vi var igår och tittade på en festlokal vi kan vara i efter bröllopet nästa år. Det kan tyckas tidigt, men ju mer vi har avklarat och bokat, ju mer tid finns det för Grynet när han/hon kommer. Vi pratade även med killen som vi önskar fixa med cateringen och han var ledig den helgen och bokade således in sig då!
Han skulle skriva ett menyförslag och ge oss en kuvertavgift. Det känns skönt att ha så mycket som möjligt avklarat!
I morgon går vi in i v 23 och det blir bara mer och mer spännande.
Ann-Sofi
Vecka 22
Det sparkar som aldrig förr och Andreas har lyckats få känna det en gång. En gång kan tyckas snålt, men bäbisen vill inte sparka riktigt åt det hållet ännu och är inte riktigt så stark så sparkarna känns om utsidan så mycket.
Det rör sig mycket mer än för ett par veckor sedan och min mage har vuxit ganska bra. Nu kan jag verkligen inte dölja att jag är gravid för magen har liksom intagit en mycket rundare form. Jag fick en tröja/jumper av mamma idag som är lite tight och lång. Det är verkligen superhäftigt att få visa sin fina mage!!!! Bäbisen jar även fått sitt första par skor som ni kan kolla på här. Jag har även bytt arbetskläder i tvättförrådet för ett par dagar sedan och lyckades få ut tre par mammabyxor. Hoppas verkligen de passar över rumpan (för det är där problemet alltid, alltid sitter).
Jag går in i vecka 22 idag och det är mer spännande än någonsin. Vi ska träffa barnmorskan denna veckan, lämna in önskemål om föräldragrupp, prata om framtiden och mäta och lyssna på magen. Det fungerar fint att arbeta 50% och vila ordentligt mellan arbetspassen!
På en gravidsida står det följande om v22:
Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
På en annan sida står det:
Vecka 22
Kroppen: Vissa MVC håller ett sk. informtionsmöte för gravida runt den här tidpunkten. En dietist brukar gå igenom vad man bör äta och vad man ska undvika, men man brukar få en broschyr hemskickad redan i början av graviditeten så att man inte äter något skadligt. Arbetsterapeut och sjukgymnast brukar också vara med på mötet och informera om hur man kan lindra besvär från rygg och bäcken. Man kan t.ex få hyra ett stödbälte för att minska bäckenbesvär.
Barnet: Från och med den 22:a veckan kallas det lilla livet "barn" istället för "foster". Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Barnet dricker och kissar som en del av fostervattnets rening.
Coolt va?! Nu är det en bäbis på riktigt! Jag är med barn för tusan!!!!!!
Inatt ska jag jobba och då prova mina nya arbetsbyxor för första gången!
Ann-Sofi
Det rör sig mycket mer än för ett par veckor sedan och min mage har vuxit ganska bra. Nu kan jag verkligen inte dölja att jag är gravid för magen har liksom intagit en mycket rundare form. Jag fick en tröja/jumper av mamma idag som är lite tight och lång. Det är verkligen superhäftigt att få visa sin fina mage!!!! Bäbisen jar även fått sitt första par skor som ni kan kolla på här. Jag har även bytt arbetskläder i tvättförrådet för ett par dagar sedan och lyckades få ut tre par mammabyxor. Hoppas verkligen de passar över rumpan (för det är där problemet alltid, alltid sitter).
Jag går in i vecka 22 idag och det är mer spännande än någonsin. Vi ska träffa barnmorskan denna veckan, lämna in önskemål om föräldragrupp, prata om framtiden och mäta och lyssna på magen. Det fungerar fint att arbeta 50% och vila ordentligt mellan arbetspassen!
På en gravidsida står det följande om v22:
Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
På en annan sida står det:
Vecka 22
Kroppen: Vissa MVC håller ett sk. informtionsmöte för gravida runt den här tidpunkten. En dietist brukar gå igenom vad man bör äta och vad man ska undvika, men man brukar få en broschyr hemskickad redan i början av graviditeten så att man inte äter något skadligt. Arbetsterapeut och sjukgymnast brukar också vara med på mötet och informera om hur man kan lindra besvär från rygg och bäcken. Man kan t.ex få hyra ett stödbälte för att minska bäckenbesvär.
Barnet: Från och med den 22:a veckan kallas det lilla livet "barn" istället för "foster". Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Barnet dricker och kissar som en del av fostervattnets rening.
Coolt va?! Nu är det en bäbis på riktigt! Jag är med barn för tusan!!!!!!
Inatt ska jag jobba och då prova mina nya arbetsbyxor för första gången!
Ann-Sofi
Vecka 21
Nu har jag gjort halva min graviditet och jag mår faktiskt finemang. Ja, alltså, om man inte låtsas om att jag har ont i ryggen, fogarna och musklerna så. Jag försöker verkligen kämpa, men ibland känns det som om jag inte kan hålla emot. Jag menar att jag ibland faktisk behöver prata om det, även om jag bestämmer mig minst en gång om dagen att jag ska låta allt bero, kämpa på och inte låtsas om att min rygg värker. Det är lite tråkigt att smärtan ska få ta så stor plats.
Jag mår trots allt fint för övrigt och Min mage är så rund och fin! Jag känner sparkar varje dag och jag tycker mig känna att de blir starkare och starkare. Snart tror jag att Andreas kan känna från utsidan också! Åh vad jag längtar dit! Kom på att det var länge sedan jag tittade på de små ljuvliga barnkläderna vi fått. Jag trodde faktiskt att jag skulle plocka och pula mer med dem än jag gjort.
Jag kan också berätta att jag mer och mer börjar känna av de känslostyrda hormonerna. Inte klokt egentligen vad man utsätter sig för. Jag tål ingenting förrän jag blir rörd, ledsen och till och med gråter. Hormonrallyt sprutar i kroppen och ändå pressar jag mig. I skrivande stund tittar jag på TV4 Fakta - Förlossningskliniken! Smart drag Ann-Sofi! Not! Nu är det reklampaus och jag kan hämta mig en aning.
Fåtlöjen jag sitter i är faktiskt bekväm för rygg och höfter och jag sitter mer än gärna här när jag sitter upp!
V 21 innebär ungefär det här enligt gravidsidan på nätet:
Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Det finns receptfria läkemedel som neutraliserar magsyran, t ex Gaviscon. Blir det extra besvärligt kan din läkare skriva ut medicin. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Precis som det står kunde vi se hur vår bäbis sög på tummen när vi gjorde ultraljudet i måndags och jag kan säga att känslan blev för stor för mig. Det är så svårt att förklara och för mig att förstå. Jag väntar barn! Det största som händer alla andra har nu hänt mig. Lilla mig! Jag och Andreas, min prins, ska bli föräldrar!
Vi är lyckligast i hela världen!
Ann-Sofi och Andreas
Jag mår trots allt fint för övrigt och Min mage är så rund och fin! Jag känner sparkar varje dag och jag tycker mig känna att de blir starkare och starkare. Snart tror jag att Andreas kan känna från utsidan också! Åh vad jag längtar dit! Kom på att det var länge sedan jag tittade på de små ljuvliga barnkläderna vi fått. Jag trodde faktiskt att jag skulle plocka och pula mer med dem än jag gjort.
Jag kan också berätta att jag mer och mer börjar känna av de känslostyrda hormonerna. Inte klokt egentligen vad man utsätter sig för. Jag tål ingenting förrän jag blir rörd, ledsen och till och med gråter. Hormonrallyt sprutar i kroppen och ändå pressar jag mig. I skrivande stund tittar jag på TV4 Fakta - Förlossningskliniken! Smart drag Ann-Sofi! Not! Nu är det reklampaus och jag kan hämta mig en aning.
Fåtlöjen jag sitter i är faktiskt bekväm för rygg och höfter och jag sitter mer än gärna här när jag sitter upp!
V 21 innebär ungefär det här enligt gravidsidan på nätet:
Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Det finns receptfria läkemedel som neutraliserar magsyran, t ex Gaviscon. Blir det extra besvärligt kan din läkare skriva ut medicin. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Precis som det står kunde vi se hur vår bäbis sög på tummen när vi gjorde ultraljudet i måndags och jag kan säga att känslan blev för stor för mig. Det är så svårt att förklara och för mig att förstå. Jag väntar barn! Det största som händer alla andra har nu hänt mig. Lilla mig! Jag och Andreas, min prins, ska bli föräldrar!
Vi är lyckligast i hela världen!
Ann-Sofi och Andreas
Kicknin´ baby´s
Jag måste bara göra ett snabbt inlägg och berätta om nått jag hittat på youtube. Det är höggravida magar där bäbisarna är mycket aktiva. Jag hittade ett klipp där de samlat 10 fina magar.
Kolla här!
Ann-Sofi
Kolla här!
Ann-Sofi
Helgen är här
Idag är det fredag och jag sitter med laptopen i knät och har fotbollsVM på TV´n igång. Sverige möter USA och vad jag kan förstå är det en kamp i kampen att vinna just denna match!
Vi har varit ute och plockat svamp i dagarna två och fått en ansenlig mängd trattisar. Faktum är att antalet gula kantareller är det rekord på också i år.
Vi har bombat två av tre sovrum med tidningar så trattarna kan torka! Det blir finemang det!
Idag är det alltså fredag och jag ska försöka samla mig inför helgens arbete. Nätterna börjar tära på mig eftersom jag i snitt sover ca 3 timmar per natt. Smärtan är genomträngade och jag kämpar för att hamna i ett gott läge där jag kan slappna av och somna. Det är inte så himla lätt men jag försöker och kämpar på! Dagtid kan jag göra saker i min egen takt, vila när jag behöver och använda mig av förflyttnings- och lyftteknik för att klara av vardagen! Svampplockningen har skett krypandes och sittandes mestadels men jag har ändå fått betala för den kanske lite dumma snebelastningen som det innebär!
Men nu är det gjort och jag kämpar vidare! Inatt ska jag således arbeta och jag har ingen aning om hur belastningen är på avdelningen. Det kan skilja från natt till natt och ibland även från timme till timme. Vi får väl se...
Bäbisen har inte varit så aktiv de sista dagarna men jag har någon gång per dygn känt de små kittlingarna nere i magen. Jag är inte orolig, men jag har ändå känt en skillnad mellan innan och nu.
Nu ska jag vila lite för att hitta krafterna innan arbetet inatt.
På återseende!
Ann-Sofi
Vi har varit ute och plockat svamp i dagarna två och fått en ansenlig mängd trattisar. Faktum är att antalet gula kantareller är det rekord på också i år.
Vi har bombat två av tre sovrum med tidningar så trattarna kan torka! Det blir finemang det!
Idag är det alltså fredag och jag ska försöka samla mig inför helgens arbete. Nätterna börjar tära på mig eftersom jag i snitt sover ca 3 timmar per natt. Smärtan är genomträngade och jag kämpar för att hamna i ett gott läge där jag kan slappna av och somna. Det är inte så himla lätt men jag försöker och kämpar på! Dagtid kan jag göra saker i min egen takt, vila när jag behöver och använda mig av förflyttnings- och lyftteknik för att klara av vardagen! Svampplockningen har skett krypandes och sittandes mestadels men jag har ändå fått betala för den kanske lite dumma snebelastningen som det innebär!
Men nu är det gjort och jag kämpar vidare! Inatt ska jag således arbeta och jag har ingen aning om hur belastningen är på avdelningen. Det kan skilja från natt till natt och ibland även från timme till timme. Vi får väl se...
Bäbisen har inte varit så aktiv de sista dagarna men jag har någon gång per dygn känt de små kittlingarna nere i magen. Jag är inte orolig, men jag har ändå känt en skillnad mellan innan och nu.
Nu ska jag vila lite för att hitta krafterna innan arbetet inatt.
På återseende!
Ann-Sofi
Myslängtan
Klockan var fem idag när jag steg upp. Det var rätt kallt ute, det kände jag, eftersom vi har fönstret öppet i sovrummet. Och mörkt. Jag tog på mig en pyamas och smög ut i köket och satte på tevatten. Plötsligt kröp den sig på. Den där känslan som gör att man blir så varm i kroppen. Myslängtan efter jul! Jag kände glögglukten och smaken av pepparkaka. Jag såg alla tänka ljus på morgonen i mörkret när snön ligger som bomull kring hus och träd. Lukten av varm stearin, glögg och pepparkaka, morgontidningen och tända ljus tidigt tidigt på morgonen...
Åh vad jag längtar. Snart kommer jag att få vara hemma hela tiden. Det är det allra bästa tycker jag. Jag mår så bra här hemma och trivs så i lägenheten. Jag njuter av att få plocka, vara, göra, fixa och dona. Jag njuter av att strunta i det också!
Jag har i skrivande stund tänt vår oljelampa och solen är på väg över kanten. Det är fortfarande mörkt ute men på väg att ljusna. MorgonTV har precis börjat och jag dricker te med honung i. Andreas sover fortfarande och jag sitter i fåtöljen med fårskinnet bakom ryggen. Smärtan gjorde att jag inte kunde ligga längre och var tvungen att stiga upp.
Men en sådan här morgon gör det ingenting.
Jag har myslängtan i kroppen.
Ann-Sofi
Åh vad jag längtar. Snart kommer jag att få vara hemma hela tiden. Det är det allra bästa tycker jag. Jag mår så bra här hemma och trivs så i lägenheten. Jag njuter av att få plocka, vara, göra, fixa och dona. Jag njuter av att strunta i det också!
Jag har i skrivande stund tänt vår oljelampa och solen är på väg över kanten. Det är fortfarande mörkt ute men på väg att ljusna. MorgonTV har precis börjat och jag dricker te med honung i. Andreas sover fortfarande och jag sitter i fåtöljen med fårskinnet bakom ryggen. Smärtan gjorde att jag inte kunde ligga längre och var tvungen att stiga upp.
Men en sådan här morgon gör det ingenting.
Jag har myslängtan i kroppen.
Ann-Sofi
Ultraljud i v 20
Idag har vi varit på ultraljud igen och Grynet gav sig äntligen tillkänna! Vi fick se hur fostret gapade och åt, sög på tummen och hade gymnastik! Åh vad fantastiskt underbart! Min längtan efter det lilla livet blev mig övermäktigt och jag började gråta där jag låg! Bilderna blev inte jättebra, men tydliga nog för oss! Eftersom jag bär på sån stor övervikt (BMI över 35) så är själva fettlagret ett litet hinder för att få riktigt tydliga bilder.
I alla fall gick det bra att ta alla mått och titta på allt viktigt. Huvudet har en jättefin form, hjärtat har fyra rum och slår så fint så fint, magsäcken och urinblåsan syntes tydligt vilket är ett tecken på att fostret dricker, sväljer och kissar. Lillhjärnan syntes tydligt också och ryggraden är i fin form också. Allt ser himla bra ut!
När alla mått var tagna var det således dags att räkna ut ett födelsedatum. Och äntligen gick det någorlunda vår väg! Beräknad födelse är 28 januari 2008! Detta betyder att vi själva bara har räknat fel en enda vecka. Och det i sin tur betyder att vi är i vecka 20 nu!
Vecka 20!!!!
På gravid´s hemsida står det:
Ungefär vid den här tiden är det dags för ett nytt besök hos MVC. Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Bröstkorgen växer och det kan vara mycket bekvämt med en justerbar BH.
Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.
...och på familjelivs hemsida står det:
Vecka 20
Kroppen: Nu har halva graviditeten gått och det börjar synas att du är gravid även utanpå kläderna. På vissa börjar naveln sticka ut en aning.
På de rutinmässiga barnmorskebesöken brukar man göra en del undersökningar för att följa fosterutvecklingen och för att se några avvikelser i mammans hälsa. Vid vissa av besöken kontrollerar man vikten, blodtryck, blodvärdet, urinprov och blodsocker.
Fostret: Fostret växer mycket under den här tiden och är cirka 25 cm långt och väger runt 250 g. Huden utvecklar nu ett gelélikande lager som kallas vernix, det skyddar huden från fostervattnet. Under mjölktänderna bildas de permanenta tänderna. På flickor formas vagina och äggstockarna innehåller vid den här tidpunkten över sex miljoner ägg, men reduceras till 300-400 ägg innan hon blir fruktbar. Pungen är fortfarande tom på pojkar.
Här kommer bilden på vårt älskade lilla Gryn som vi tog idag:
Ann-Sofi och Andreas
Vecka 19
Idag ska jag alltså gå in i vecka 19 i min (vår) graviditet. Andreas är mycket noga med att tala om att det minsann inte bara är Min graviditet utan också hans! Klockrent, tycker jag, och stöttar honom helt i den frågan!
Vecka 19 ja...
Magen växer explosionsartat och senast igår frågade en person om jag väntade tvillingar! Jag får frågan ganska ofta och jag skakar förnöjsamt på huvudet och är så stolt över att det inte längre går att ta miste på att jag har en bäbis i magen.
Jag träffade sjukgymnasten igår och blev fantastiskt bemött. Till skillnad från den griniga och ematisaknande läkaren jag träffat, så lyssnade sjukgymnasten på mig, gav mig stöttning och konkreta tips på hur jag ska kunna göra för att må bättre! Vilken ängel! Jag ska hämta ut ett bälte att ha som stöd runt bäckenet för att hålla ihop grejjerna! Jag har även fått fundera på om vattengymnastik eller TENS skulle vara något för mig. Jag har möjlighet att testa TENS resten av graviditeten och även kunna förbereda mig inför förlossningen med TENS. Apparaten kan jag få hyra för en spottstyver redan nu!
Lite roligt var att när jag provade ett av bältena hon hade på kliniken gick jag runt i korridoren och kände efter. Allt kändes verkligen underlättande och jag tyckte direkt att detta är något för mig. När jag satte mig för att prata vidare med sjukgymnasten hade jag fortfarande bältet på mig och det tryckte på rätt bra på magen.
Gissa vem som gav sig tillkänna då?????!!!!!
-Mamma, inte klämma så hårt på magen! Då får jag ju inte plats!!!!!!!!!!!!!!!!
SHIT vad häftigt!
Det sparkar varje dag och jag njuter till fullo hela tiden! Jag längtar efter att Andreas också kan känna så jag får dela denna upplevelsen med honom. Det är så himla viktigt för mig att ge honom det. Att låta honom få ta så mycket del som möjligt! Och han är också mottaglig för det. Han vill lika mycket som jag!
Vi fick bäbiskläder av en kompis igår. Helt ljuvligt satt vi och tittade på alla plaggen, vek upp och vek ihop, lyfte upp och tittade, lade ner och tittade. Helt overkligt underbart väntar vi barn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi fattar knappt det! Kläderna har vi nu gjort i ordning och bäbisen har fått en egen låda i vår byrå i sovrummet. Tack goa Åsa och Roger för kläderna!
Nu ska vi fortsätta rensa i våra garderober. Här ska skänkas till mer behövande!
Jag ska fylla på med lite nytt som jag fått av mamma. Eftersom min kroppform är som den är och min garderop har så mycket kläder jag inte kan ha, så är jag så himla glad och tacksam över kläderna jag fått av mamma. Jättefina tunikor och en klänning! Tack goa mamma!!!!!
Lennart Nilssons foto på ett foster i v19:
Ann-Sofi och Andreas
Vecka 19 ja...
Magen växer explosionsartat och senast igår frågade en person om jag väntade tvillingar! Jag får frågan ganska ofta och jag skakar förnöjsamt på huvudet och är så stolt över att det inte längre går att ta miste på att jag har en bäbis i magen.
Jag träffade sjukgymnasten igår och blev fantastiskt bemött. Till skillnad från den griniga och ematisaknande läkaren jag träffat, så lyssnade sjukgymnasten på mig, gav mig stöttning och konkreta tips på hur jag ska kunna göra för att må bättre! Vilken ängel! Jag ska hämta ut ett bälte att ha som stöd runt bäckenet för att hålla ihop grejjerna! Jag har även fått fundera på om vattengymnastik eller TENS skulle vara något för mig. Jag har möjlighet att testa TENS resten av graviditeten och även kunna förbereda mig inför förlossningen med TENS. Apparaten kan jag få hyra för en spottstyver redan nu!
Lite roligt var att när jag provade ett av bältena hon hade på kliniken gick jag runt i korridoren och kände efter. Allt kändes verkligen underlättande och jag tyckte direkt att detta är något för mig. När jag satte mig för att prata vidare med sjukgymnasten hade jag fortfarande bältet på mig och det tryckte på rätt bra på magen.
Gissa vem som gav sig tillkänna då?????!!!!!
-Mamma, inte klämma så hårt på magen! Då får jag ju inte plats!!!!!!!!!!!!!!!!
SHIT vad häftigt!
Det sparkar varje dag och jag njuter till fullo hela tiden! Jag längtar efter att Andreas också kan känna så jag får dela denna upplevelsen med honom. Det är så himla viktigt för mig att ge honom det. Att låta honom få ta så mycket del som möjligt! Och han är också mottaglig för det. Han vill lika mycket som jag!
Vi fick bäbiskläder av en kompis igår. Helt ljuvligt satt vi och tittade på alla plaggen, vek upp och vek ihop, lyfte upp och tittade, lade ner och tittade. Helt overkligt underbart väntar vi barn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi fattar knappt det! Kläderna har vi nu gjort i ordning och bäbisen har fått en egen låda i vår byrå i sovrummet. Tack goa Åsa och Roger för kläderna!
Nu ska vi fortsätta rensa i våra garderober. Här ska skänkas till mer behövande!
Jag ska fylla på med lite nytt som jag fått av mamma. Eftersom min kroppform är som den är och min garderop har så mycket kläder jag inte kan ha, så är jag så himla glad och tacksam över kläderna jag fått av mamma. Jättefina tunikor och en klänning! Tack goa mamma!!!!!
Lennart Nilssons foto på ett foster i v19:
Ann-Sofi och Andreas
Reaktion
Inatt har jag varit med om något nytt i min graviditet. Jag sitter på jobbet och har haft en rätt tuff natt med mycket smärtor och sådär. Jag går sakta sakta i korridoren och kämpar mitt yttersta. Men det börjar ta emot nu.
För tio minuter sedan tog jag ett blodprov på en dement kvinna. Kvinnan blev lite orolig vid tillfället och började skrika. Plötsligt bullrar det till i magen och Grynet vaknade! Shit vad häftigt! Att jag kunde sätta ett samband mellan ett ljud och fostrets rörelser! Redan!!!!!!!!!
Nu njuter jag av att vara gravid! Åh vad häftigt det är! Jag glömmer bort att jag har ont, för en sekund. Och så längtar jag hem till Andreas så jag får berätta vad jag varit med om.
Ann-Sofi
För tio minuter sedan tog jag ett blodprov på en dement kvinna. Kvinnan blev lite orolig vid tillfället och började skrika. Plötsligt bullrar det till i magen och Grynet vaknade! Shit vad häftigt! Att jag kunde sätta ett samband mellan ett ljud och fostrets rörelser! Redan!!!!!!!!!
Nu njuter jag av att vara gravid! Åh vad häftigt det är! Jag glömmer bort att jag har ont, för en sekund. Och så längtar jag hem till Andreas så jag får berätta vad jag varit med om.
Ann-Sofi
Varför?
Jag träffade en doktor igår för att prata om mina smärtor och hru jag mår. Jag hade en tanke om att bli lyssnad på eftersom barnmorskan jag talat med tidigare hade givit mig den vibben. Hon menade att det är viktigt att jag kommer till en läkare och får berätta hur jag mår och att det måste åtgärdas. Det kändes så tryggt innan och jag hade höga förväntningar på det stundande samtalet med doktorn.
Det visade sig att de förväntningarna skulle grusas redan i starten. Hennes (doktorns) handslag sa mig att hon redan hade skaffat sig en uppfattning och en åtgärd om och för mig. Det jag berättade tog ett par minuter och hennes respons hörde jag var förutbestämd. Det samtalet som ägde rum hade lika gärna kunnat skötas via telefon. Oavsett vad jag pratade om satt hon bara och glodde och gav mig ingenting tillbaka. Empatin var stelfrusen och bortblåst. Kylan och vassheten var ytterst närvarande. Får jahg välja i framtiden tänker jag inte gå till henne mer. Hon ingav mig över huvudtaget inget förtroende. Och frågar någon ska jag vara ärlig och berätta om mina upplevelser. Hjälpa till att förbereda någon annan för vad de kan tänkas mötas av. Nu var det åter igen jag som blev utsatt. Och jag hoppas att hon är snällare mot andra, för detta var inte roligt.
Åter igen ett slag under örat. Att inte bli lyssnad på. Att inte bli trodd.
Jag kan emellanåt inte ens köra bil, så ont har jag. Jag försökte också förklara för henne att jag har haft en djup deppression och att sviterna efter den fortfarande finns kvar. Jag är inte lika stark som tidigare och är mycket känsligare för nyansskillnader i spåk och betoning. Det, i kombination med smärtan gör det ibland rätt tufft för mig.
Men sånt kan man inte ta hänsyn till menar hon och skrev ett sjukintyg på 50% till sista oktober.
Jag ska kämpa. Det ska jag verkligen. Men det är samtidigt skönt att jag faktiskt har stödet från jobbet. Att de i alla fall förstår att jag har det tufft. De vet att byråkratin ser ut såhär och att vi tillsammans gör ett kraftförsök. Går det inte, fixar det sig ändå. Då går jag till min barnmorska igen och ber om hjälp.
Så, kontentan är att jag ska arbeta 50% och försöka sköta det. Jag försöker gärna. Det gör jag verkligen. Men läkarens bemötande gör det så mycket tuffare.
Tack goa kollegor för ert stöd och er förståelse. Bara det gör det enklare att kämpa.
Sådär. Nu har jag gnällt av mig.
Ann-Sofi
Det visade sig att de förväntningarna skulle grusas redan i starten. Hennes (doktorns) handslag sa mig att hon redan hade skaffat sig en uppfattning och en åtgärd om och för mig. Det jag berättade tog ett par minuter och hennes respons hörde jag var förutbestämd. Det samtalet som ägde rum hade lika gärna kunnat skötas via telefon. Oavsett vad jag pratade om satt hon bara och glodde och gav mig ingenting tillbaka. Empatin var stelfrusen och bortblåst. Kylan och vassheten var ytterst närvarande. Får jahg välja i framtiden tänker jag inte gå till henne mer. Hon ingav mig över huvudtaget inget förtroende. Och frågar någon ska jag vara ärlig och berätta om mina upplevelser. Hjälpa till att förbereda någon annan för vad de kan tänkas mötas av. Nu var det åter igen jag som blev utsatt. Och jag hoppas att hon är snällare mot andra, för detta var inte roligt.
Åter igen ett slag under örat. Att inte bli lyssnad på. Att inte bli trodd.
Jag kan emellanåt inte ens köra bil, så ont har jag. Jag försökte också förklara för henne att jag har haft en djup deppression och att sviterna efter den fortfarande finns kvar. Jag är inte lika stark som tidigare och är mycket känsligare för nyansskillnader i spåk och betoning. Det, i kombination med smärtan gör det ibland rätt tufft för mig.
Men sånt kan man inte ta hänsyn till menar hon och skrev ett sjukintyg på 50% till sista oktober.
Jag ska kämpa. Det ska jag verkligen. Men det är samtidigt skönt att jag faktiskt har stödet från jobbet. Att de i alla fall förstår att jag har det tufft. De vet att byråkratin ser ut såhär och att vi tillsammans gör ett kraftförsök. Går det inte, fixar det sig ändå. Då går jag till min barnmorska igen och ber om hjälp.
Så, kontentan är att jag ska arbeta 50% och försöka sköta det. Jag försöker gärna. Det gör jag verkligen. Men läkarens bemötande gör det så mycket tuffare.
Tack goa kollegor för ert stöd och er förståelse. Bara det gör det enklare att kämpa.
Sådär. Nu har jag gnällt av mig.
Ann-Sofi