Vecka 18
På familjelivs hemsida kan man läsa:
Vecka 18
Kroppen: Vid den här perioden är det vanligt med det rutinmässiga ultraljudet. Barnmorskan visar ofta hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet som förkortas BF. Att man väljer just den här tidpunkten för ultraljud beror på att utvecklingstakten för foster är relativt lika under denna period, efter vecka 23 kan de sedan växa i snabbare eller långsammare takt och då är det svårare att avgöra hur många dagar fostret är.
Fostret: Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Nu märker fostret om det är ljust eller mörkt utanför magen, även om ögonen är stängda. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.
Vist är det häftigt?
Jag har det jättejobbigt med smärtan och dygnen flyter lite samman. Klumpen i magen växer då jag tänker på jobbet eftersom det börjar bli tungt, både fysiskt och psykiskt. Jag ska till doktorn på måndag och prata så vi får se vad som händer nu. Det var på inrådan av min barnmorska som tiden till doktorn bokades när hon förstod att jag har det rätt tugnt. Stunderna är inte långa när jag känner mig varm och mjuk i kroppen utan stelhet och smärta. Och jag känner mig samtidigt så tafatt. Att diska är en pina för ryggen. Jag försöker verkligen och vill ju inte vara till last utan hjälpa till allt jag kan. Andreas tycker inte att jag är besvärlig. Inte alls. Det är jag som upplever det så.
Jag tar en dag i taget och försöker. Detta är ju en tid då jag ska vara glad och lycklig. Det är således också målet.
Vi pratar mycket om bäbisen och hur vi längtar efter den. Ibland går tiden så himla långsamt och ibland rusar den faktiskt iväg. Det är inte så länge sedan jag kände mig snuvad på två graviditetsveckor när jag trodde att jag var i vecka 17 men att jag i stället var i v 15. Nu har jag liksom kommit ifatt, tycker jag så jag känner inte lika starkt sådär längre. Det är ju skönt! Jag kan också säga att ultraljudet vi ska göra nästa vecka ska bli så jädra häftigt! Åh vad vi längtar!
På gravid.se står det följande om v 18:
Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne. Vid det här laget är du förmodligen lika pigg som innan graviditeten och det är möjligt att sexlusten ökar. Höga östrogenhalter i din kropp får blodmängden i bäcken- området att öka. Detta bidrar till att du oftare och snabbare än vanligt blir sexuellt upphetsad. Varsamma samlag under graviditeten är helt riskfritt, men kontakta din MVC om du är orolig.
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats ? barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Nu ska jag äta frukost!
Ann-Sofi
Vecka 18
Kroppen: Vid den här perioden är det vanligt med det rutinmässiga ultraljudet. Barnmorskan visar ofta hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet som förkortas BF. Att man väljer just den här tidpunkten för ultraljud beror på att utvecklingstakten för foster är relativt lika under denna period, efter vecka 23 kan de sedan växa i snabbare eller långsammare takt och då är det svårare att avgöra hur många dagar fostret är.
Fostret: Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Nu märker fostret om det är ljust eller mörkt utanför magen, även om ögonen är stängda. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.
Vist är det häftigt?
Jag har det jättejobbigt med smärtan och dygnen flyter lite samman. Klumpen i magen växer då jag tänker på jobbet eftersom det börjar bli tungt, både fysiskt och psykiskt. Jag ska till doktorn på måndag och prata så vi får se vad som händer nu. Det var på inrådan av min barnmorska som tiden till doktorn bokades när hon förstod att jag har det rätt tugnt. Stunderna är inte långa när jag känner mig varm och mjuk i kroppen utan stelhet och smärta. Och jag känner mig samtidigt så tafatt. Att diska är en pina för ryggen. Jag försöker verkligen och vill ju inte vara till last utan hjälpa till allt jag kan. Andreas tycker inte att jag är besvärlig. Inte alls. Det är jag som upplever det så.
Jag tar en dag i taget och försöker. Detta är ju en tid då jag ska vara glad och lycklig. Det är således också målet.
Vi pratar mycket om bäbisen och hur vi längtar efter den. Ibland går tiden så himla långsamt och ibland rusar den faktiskt iväg. Det är inte så länge sedan jag kände mig snuvad på två graviditetsveckor när jag trodde att jag var i vecka 17 men att jag i stället var i v 15. Nu har jag liksom kommit ifatt, tycker jag så jag känner inte lika starkt sådär längre. Det är ju skönt! Jag kan också säga att ultraljudet vi ska göra nästa vecka ska bli så jädra häftigt! Åh vad vi längtar!
På gravid.se står det följande om v 18:
Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne. Vid det här laget är du förmodligen lika pigg som innan graviditeten och det är möjligt att sexlusten ökar. Höga östrogenhalter i din kropp får blodmängden i bäcken- området att öka. Detta bidrar till att du oftare och snabbare än vanligt blir sexuellt upphetsad. Varsamma samlag under graviditeten är helt riskfritt, men kontakta din MVC om du är orolig.
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats ? barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Nu ska jag äta frukost!
Ann-Sofi
Utmaning
Antar en utmaning från Brorsan.
REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".
1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?
3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
4. Och din sämsta?
5. Vad söker du hos en partner?
6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?
7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?
8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
9. Vad gör dig avtänd?
10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?
11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?
12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?
REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".
1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?
3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
4. Och din sämsta?
5. Vad söker du hos en partner?
6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?
7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?
8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
9. Vad gör dig avtänd?
10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?
11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?
12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?
Plåster på såren
Jag har ont. Skitont. Jag fick bara små korta tips av barnmorskan när vi var där sist och det var att ta små steg och att inte vagga när jag går. Det har jag försökt ta fasta på och det funkar ju. Men jag har ju en hastighet som en snigel på väg till en vinbärsbuske. Och jag kan bara gå kortare sträckor, typ 100-200 meter i taget. Jag känner mig så matt och orkeslös, men i samma stund en smula rastlös. Jag försöker hitta en balans som funkar, men det är inte lätt.
På måndag ska jag till doktorn och prata. Vad det ger för resultat berättar jag om då.
Igår handlade jag på nätet. En grej till mig. Bara mig....
Den rosa tycker jag passar mig rätt bra, eller hur!!!!!!!!!!!!!
Ann-Sofi
Smärta och sömnlöshet
Nu sitter jag här mitt i natten i en fåtölj och försöker vila. Jag kunde, med hjälp av väggar och möbler, ta mig till toaletten tidigare inatt.
Jag har skitont och att sitta är faktiskt skönast. Hur trött jag än är så är det så tufft när värken tar överhand och alterntivet är just att sitta.
Jag trodde ju också i min enfald att friidrotten var i full gång vid den här tiden, men icke!! Klart att det bara är eftermiddagssändningar en dag som denna...
Jag är så trött och vill så gärna sova. Jag har i alla fall tänkt på mig själv och magen först denna gången och sjukskrivit mig kommande dygn. Önskar att jag blir trodd och förstådd. Det är så svårt att kunna sköta jobbet när jag knappt kan gå utan att stödja mig mot väggar och möbler. Än mindre kunna lyfta och sköta om mina patienter. Det är inte rättvist mot någon. Allra minst mig.
Nu ska jag försöka vila ändå. Jag tror att jag kanske har dragit på mig lite dagisbacillusker. Jag är nyser och är så dan i näsan. Hoppas det bara är lite nattatäppa!
Ann-Sofi
Jag har skitont och att sitta är faktiskt skönast. Hur trött jag än är så är det så tufft när värken tar överhand och alterntivet är just att sitta.
Jag trodde ju också i min enfald att friidrotten var i full gång vid den här tiden, men icke!! Klart att det bara är eftermiddagssändningar en dag som denna...
Jag är så trött och vill så gärna sova. Jag har i alla fall tänkt på mig själv och magen först denna gången och sjukskrivit mig kommande dygn. Önskar att jag blir trodd och förstådd. Det är så svårt att kunna sköta jobbet när jag knappt kan gå utan att stödja mig mot väggar och möbler. Än mindre kunna lyfta och sköta om mina patienter. Det är inte rättvist mot någon. Allra minst mig.
Nu ska jag försöka vila ändå. Jag tror att jag kanske har dragit på mig lite dagisbacillusker. Jag är nyser och är så dan i näsan. Hoppas det bara är lite nattatäppa!
Ann-Sofi
Vecka 17
Ja då skulle jag alltså gå in i vecka 17 om jag ska tro barnmorskan som gjorde det senaste ultraljudet. Tänkatt jag redan för två veckor sedan trodde att jag var här... där...
Jaja... Eftersom jag är novis och de supererfarna är det bara att gilla läget och tro på dem. Jag har haft små, små kittlingar i magen och precis som alla beskriver det; en känsla av en liten fiskstjärt som viftar lite snabbt. Det har varit så häftigt men tyvärr alldeles för sällan. Jag vet att det kommer mer men nu är jag så ivrig och otålig så jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
Mina smärtor i fogarna och ryggen är både upp och ner. Andreas fick hjälpa mig att gå härom dagen då jag inte tog mig ur sängen men behövde ta mig till toaletten. Underkroppen ville inte alls vara med. Andra stunder går det verkligen rätt hyffsat får jag lov att säga.
Jag vill verkligen försöka arbeta så länge det går och inte sjukskriva mig. Jag har sagt det förr och säger det igen. Att känna sig klen vill jag inte och heller inte bli ifrågasatt igen. Det är alltid det värsta. Att inte bli trodd. Det säger jag till alla som en uppmaning. Tro på din medmänniska. Ge personen kred för sitt slit och sina ansträngningar.Uppmana till beröm och tacksamhet. Jag kämpar med det varje dag och försöker vara uppmärksam på min nästa och även på mig själv och mina reaktioner och tankar. Medvetenheten är det viktigaste!
Vecka 17 ja. Hur coolt är det egentligen? På en gravidsida på nätet står det:
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
På en annan sida står det:
Jaja... Eftersom jag är novis och de supererfarna är det bara att gilla läget och tro på dem. Jag har haft små, små kittlingar i magen och precis som alla beskriver det; en känsla av en liten fiskstjärt som viftar lite snabbt. Det har varit så häftigt men tyvärr alldeles för sällan. Jag vet att det kommer mer men nu är jag så ivrig och otålig så jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
Mina smärtor i fogarna och ryggen är både upp och ner. Andreas fick hjälpa mig att gå härom dagen då jag inte tog mig ur sängen men behövde ta mig till toaletten. Underkroppen ville inte alls vara med. Andra stunder går det verkligen rätt hyffsat får jag lov att säga.
Jag vill verkligen försöka arbeta så länge det går och inte sjukskriva mig. Jag har sagt det förr och säger det igen. Att känna sig klen vill jag inte och heller inte bli ifrågasatt igen. Det är alltid det värsta. Att inte bli trodd. Det säger jag till alla som en uppmaning. Tro på din medmänniska. Ge personen kred för sitt slit och sina ansträngningar.Uppmana till beröm och tacksamhet. Jag kämpar med det varje dag och försöker vara uppmärksam på min nästa och även på mig själv och mina reaktioner och tankar. Medvetenheten är det viktigaste!
Vecka 17 ja. Hur coolt är det egentligen? På en gravidsida på nätet står det:
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
På en annan sida står det:
Vecka 17
Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett.
Fostret: Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen.
Vist är det häftigt! Om tre veckor har jag redan avverkat halva min graviditet och börjar beta av de kommande 20 veckorna och närmandet av födelsen! Att fostret på så kort tid har utvecklats på detta magiska sätt är mig övermäktigt att förstå. Jag häpnar varje gång jag läser om det och är lika förundrat förtjust när jag fattar att jag är med barn. Att det verkligen växer en liten, liten människa i min mage. Tänk att jag ska bli mamma. Andreas ska bli pappa och vi ska bli föräldrar!!!!!!!!!
Den 11 september är det dags för ännu ett ultraljud eftersom Grynet inte ville vara med på bild sist. Då har jag höga förhoppningar om fina bilder och jag kommer att bli störtbesviken om det inte funkar då! Jag har fått en tid hos både en läkare och sjukgymnast för mina besvär och bekymmer. Det ska bli skönt att få hjälp och bli omhändertagen.
På tal om bekymmer så började gruppen i veckan. Det var super att få babbla av sig och jag ser fram emot en utvecklande höst. Jag är skrämmande medveten om mina brister och jag tar en David/Goliat-kamp varje dag för att övervinna rädslor, stärka min själ och hitta en grund. Inte den grunden jag har i hemmet med A. Inte den. Den är jag så trygg med. Jag menar grunden för min inre kamp och min inre tro. Jag letar och tror mig ändå lyckas hitta den en dag.
Inatt arbetar Andreas och jag är hemma ensam. Äntligen har friidröttsVM börjat och jag ska ladda för en efternatt i soffan med Carros sista grenar och segervrålet när hon tagit sitt VM-guld!
En tecknad bild på hur det kan se ut i v 17:
Ann-Sofi
Jag kände det...
I förrgår kände jag de första kittlande sparkarna....
Lyckan är fullständig!!!!!!!!!!!!!!
Ann-Sofi
Lyckan är fullständig!!!!!!!!!!!!!!
Ann-Sofi
Hormonrally, foglossningar och gråtmildhet
Ja, nu är det verkligen ingen tvekan om att jag är störtgravid! Hormonerna spelar mig små spratt varje dag och jag slutar aldrig förvånas över reaktioner jag har över både stora och små saker. Det kan vara den minsta bagatell och jag reagerar jättestarkt på det. Jag försöker tänka mig för men jag vet också med mig att jag gjort övertramp och sagt saker jag kanske inte borde. Jag reagerar ofta inåt och säger inte alltid när något känns annorlunda. Jag vet inte alltid hur jag kommer att reagera och det kan vara saker som Andreas och jag upplever tillsammans, saker som sägs i min omgivning eller händelser runt omkring mig i mitt arbetsliv.
Hormonerna spelar mig ett spratt och lever verkligen sitt eget liv i min kropp. De har party och har lånat mig som dansgolv! Ibland önskar jag att jag kunde ta mig ett snack med hormonerna och tala om för dem att de i alla fall kan meddela när de tänker ställa till det för mig och rusa runt lite extra så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Foglossningarna har ju också kommit som ett brev på posten. Eller... det kanske var en tokig jämförelse. Posten som tar sån tid! Här kom foglossningarna lite väl tidigt och väldigt oväntat. När vi träffade barnmorskan förra veckan berättade jag att jag börjat få ont i ryggen och jag trodde i min enfald att det berodde på att jag bär på extra kilon och inte har tränat ryggen på länge. Fast å andra sidan har jag aldrig haft problem med ryggen förut. Inte i någon större utsträckning i alla fall.
Nu är det rätt smärtsamt att stå för länge och de tunga lyft jag utsätts för i mitt arbete är väl kanske inte heller någon höjdare. Vi får se vad doktorn och sjukgymnasten säger. Jag ska ringa dit i morgon och få en tid för genomgång. Jag hade helst av allt velat vara stark utan smärta! Jag vill inte att det ska se ut som om jag är en klen gnällspik som inte klarar något. Varför får jag alltid känslan av att det finns folk som ser mig så??? Jag har fått gliringar och frågor och jag vill verkligen inte framstå som en vekling. Jag ÄR stark! Och jag har en hög smärttröskel. Jag ber till Gud att den ska hjälpa mig att kämpa vidare utan sjukskrivning fram till datum för hemgång på havandeskapspenning. Jag ska klara det! Jag ska det! Nästa steg är att om det nu skulle visa sig att smärtan blir ohållbar, ska jag klara av att hantera hemgång och sjukskrivning och träna mig på att skita i vad jag tror att andra tycker. Jag ska ta hand om mig och sätta mig, magen och förhållandet med Andreas främst! Jag övar mig varje dag att sätta dumma tankar åt sidan och istället värna om mitt och de mina!
Inte kan jag tänka mjukt, lyssna på något vackert, ta komplimanger, se på något fint förrän jag börjar gråta! Det bara väller över och jag gråter för absolut ingenting. Idag har jag till exempel varit på fest och sminkat mig och gjort mig fin. Hur kul är det när allt bara rinner så fort någon säger något snällt och fint till mig. Eller om jag lyckönskar någon annan... Jag lipar konstant emellanåt och jag vet inte varför. Eller jo... Det är väl dessa hormoner i kombination med att jag är så lycklig och kanske inte heller är färdig med allt jag bär på. Gruppen börjar i morgon och det ska bli gött att få tillbaka mitt ventliationshål. Kanske hjälper det att slippa lite av tårarna varje dag. Jag är ju inte ledsen, egentligen. Inte alls. De bara kommer ändå!
Nog är jag gravid alltid. Gravid och lycklig!
Ann-Sofi
Hormonerna spelar mig ett spratt och lever verkligen sitt eget liv i min kropp. De har party och har lånat mig som dansgolv! Ibland önskar jag att jag kunde ta mig ett snack med hormonerna och tala om för dem att de i alla fall kan meddela när de tänker ställa till det för mig och rusa runt lite extra så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Foglossningarna har ju också kommit som ett brev på posten. Eller... det kanske var en tokig jämförelse. Posten som tar sån tid! Här kom foglossningarna lite väl tidigt och väldigt oväntat. När vi träffade barnmorskan förra veckan berättade jag att jag börjat få ont i ryggen och jag trodde i min enfald att det berodde på att jag bär på extra kilon och inte har tränat ryggen på länge. Fast å andra sidan har jag aldrig haft problem med ryggen förut. Inte i någon större utsträckning i alla fall.
Nu är det rätt smärtsamt att stå för länge och de tunga lyft jag utsätts för i mitt arbete är väl kanske inte heller någon höjdare. Vi får se vad doktorn och sjukgymnasten säger. Jag ska ringa dit i morgon och få en tid för genomgång. Jag hade helst av allt velat vara stark utan smärta! Jag vill inte att det ska se ut som om jag är en klen gnällspik som inte klarar något. Varför får jag alltid känslan av att det finns folk som ser mig så??? Jag har fått gliringar och frågor och jag vill verkligen inte framstå som en vekling. Jag ÄR stark! Och jag har en hög smärttröskel. Jag ber till Gud att den ska hjälpa mig att kämpa vidare utan sjukskrivning fram till datum för hemgång på havandeskapspenning. Jag ska klara det! Jag ska det! Nästa steg är att om det nu skulle visa sig att smärtan blir ohållbar, ska jag klara av att hantera hemgång och sjukskrivning och träna mig på att skita i vad jag tror att andra tycker. Jag ska ta hand om mig och sätta mig, magen och förhållandet med Andreas främst! Jag övar mig varje dag att sätta dumma tankar åt sidan och istället värna om mitt och de mina!
Inte kan jag tänka mjukt, lyssna på något vackert, ta komplimanger, se på något fint förrän jag börjar gråta! Det bara väller över och jag gråter för absolut ingenting. Idag har jag till exempel varit på fest och sminkat mig och gjort mig fin. Hur kul är det när allt bara rinner så fort någon säger något snällt och fint till mig. Eller om jag lyckönskar någon annan... Jag lipar konstant emellanåt och jag vet inte varför. Eller jo... Det är väl dessa hormoner i kombination med att jag är så lycklig och kanske inte heller är färdig med allt jag bär på. Gruppen börjar i morgon och det ska bli gött att få tillbaka mitt ventliationshål. Kanske hjälper det att slippa lite av tårarna varje dag. Jag är ju inte ledsen, egentligen. Inte alls. De bara kommer ändå!
Nog är jag gravid alltid. Gravid och lycklig!
Ann-Sofi
Nya dagar
Enligt det senaste ultraljudet skulle vi alltså varit i v 15+2 i måndags. Detta innebär att vi byter dagar på lördagar och att vi igår gick in i v 16. Detta känns lite konstigt. Som om jag gör om samma veckor två gånger. Barnmorskan sa med ett leende att vi kommer att känna såhär hela graviditeten. Och skulle vi sedan gå över tiden så kommer dagarna att kännas superlånga!
Så idag är jag alltså i v16+1. Spännande värre alltså!
Detta hittade jag på familjelivs hemsida om v 16:
Vecka 16
Kroppen: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.
Fostret: Fostret mäter cirka 16 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Nu ska jag strax åka till mitt arbete och beta av tio timmar till....
Ann-Sofi
Så idag är jag alltså i v16+1. Spännande värre alltså!
Detta hittade jag på familjelivs hemsida om v 16:
Vecka 16
Kroppen: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.
Fostret: Fostret mäter cirka 16 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Nu ska jag strax åka till mitt arbete och beta av tio timmar till....
Ann-Sofi
MVC-besök
Idag var vi på vårt andra besök hos barnmorskan. Hon studsade glatt ut i väntrummet och sa -Och ni är i vecka 20 förstår jag!?!
-Näe, det är vi inte, sa vi.
Vi förklarade vad vi varit med om på ultraljudet i måndags och fortsatte diskussionen på hennes rum. Jag tackar Gud att jag mött denna ljuvliga barnmorska. Jag kunde inte haft det bättre. Hon lyssnar, kommer med konkreta förslag, peppar och förklarar när vi har frågor.
Jag berättade att jag börjat få ont i ryggen och är så orolig att det beror på min övervikt. Jag har ju aldrig haft ont i ryggen förut och detta kom så plötsligt, tyckte jag. Jag menar... trots min övervikt har jag starka ryggmuskler och har alltid varit noga med att jag ska lyfta rätt, i största möjliga mån. Det finns ju alltid undantag när det inte går att knäböja, men jag försöker verkligen tänka på att jag ska vara rädd om min rygg. Och som sagt.... Jag har aldrig haft ont tidigare.
Jag visade henne var det gör ont och hon sa att jag var ett rent skolexempel på hur foglossning visar sig. Hon hämtade en bäckenprototyp och visade var fogarna sitter och förklarade att jag pekat exakt på dessa. Även hade jag pekat ut den disk som sitter i höjd med fogarna och hon förklarade också att den blir väldigt utsatt när man är gravid.
Jag berättade också att mina arbeten är ganska tunga och att jag gör tunga lyft och går på betonggolv 10 timmar per arbetspass. Min rädsla att inte bli trodd är också stor. Att jag blir ifrågasatt huruvuda sjuk jag egentligen är. Hur ont jag egentligen har. Hur klen jag är... Oron i mig att andra ska tycka att jag är klen och gnäller är stor. Att min smärta lurar mig och att jag egentligen inte borde känna efter så mycket. "Det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare".
Min barnmorska förklarade för mig att det inte var bra att tänka sådär och att hon skulle boka en tid hos en doktor som tog sig tid att lyssna på mig.
Mitt barn och min och min sambos hälsa är den allra viktigaste, sa hon.
Inte jobbet!
Jag ska försöka tänka på mig först och inte sälja mig till landstinget, men känslan av att jag inte är trogen min arbetsplats är stor. Det har jag blivit itutad att man ska vara. Trogen och inte svika...
Kampen mot det dåliga självförtroendet fortsätter. Gruppen börjar nästa vecka och det ska bli så skönt att komma igång med det igen och få avlasta min familj lite.
Jag har köpt stödstrumpor idag, för jag upptäckte sist jag arbetade att fötterna såg ut som fotbollar framåt morgonkulan. Inte bra alls. Så det åtgärdade jag genom att inhandla stödisar.
Vi åkte till babyproffsen och kollade på skötbord också. Inte för att det är brottom med det, men det är ganska roligt att kolla! Och söte människa vad prylar det finns. Helt onödiga och alldeles förträffligt gulliga saker. Allt ifrån specialbabyhållare i badbaljan till minigalgar för små strumpor. För att inte tala om alla Rolls Roys-barnvagnar!!!!! Hur gjorde man förr? Hur klarade man sig då? Jag är ironisk och väldigt tacksam över att jag inte är prylgalen.
Vi hittade ett par skötbord som var coola men vi avvkatar tills vidare ändå. Däremot hittade jag äntligen ett par mammabyxor. Jag har letat som en galning och inte hittat något alls. Mammakläder går bara till storlek 46 och det är på tok för litet till mig. Men nu hittade jag alltså ett par svarta raka brallor med massor med tyg fram på magen. De är de skönaste byxor jag haft och kommer att flytta in i dom tills bäbisen kommit! De var svindyra men värda varenda krona!
Jag har lyckats hitta en gnutta energi och har börjat skura badrummet. Jag blir fort trött men viljan har börjat komma tillbaka så det är bara att ta en liten bit i taget och göra det bästa man kan. Ryggen värker fort och jag får vila lite emellanåt. Men vad gör väl det? Inte nått faktiskt!
Nu är det snart läggdags. Andreas och jag arbetar om varandra denna veckan så vi får sova tillsammans först nästa vecka och då bara ett ar nätter innan det är dags igen. Schemat är verkligen kasst och det är inget vi kan göra nått åt. Då är det dags att intala sig att längtan är är bra medicin för ett förhållande hur hemskt det än månde vara.
Sömnen är under all krititk och jag har ont när jag vänder mig, kissar ofta och drömmer mardrömmar. Jag måste komma ihåg att nämna det för doktorn när jag ska dit. Jag kanske skulle göra lite anteckningar?
Ann-Sofi
-Näe, det är vi inte, sa vi.
Vi förklarade vad vi varit med om på ultraljudet i måndags och fortsatte diskussionen på hennes rum. Jag tackar Gud att jag mött denna ljuvliga barnmorska. Jag kunde inte haft det bättre. Hon lyssnar, kommer med konkreta förslag, peppar och förklarar när vi har frågor.
Jag berättade att jag börjat få ont i ryggen och är så orolig att det beror på min övervikt. Jag har ju aldrig haft ont i ryggen förut och detta kom så plötsligt, tyckte jag. Jag menar... trots min övervikt har jag starka ryggmuskler och har alltid varit noga med att jag ska lyfta rätt, i största möjliga mån. Det finns ju alltid undantag när det inte går att knäböja, men jag försöker verkligen tänka på att jag ska vara rädd om min rygg. Och som sagt.... Jag har aldrig haft ont tidigare.
Jag visade henne var det gör ont och hon sa att jag var ett rent skolexempel på hur foglossning visar sig. Hon hämtade en bäckenprototyp och visade var fogarna sitter och förklarade att jag pekat exakt på dessa. Även hade jag pekat ut den disk som sitter i höjd med fogarna och hon förklarade också att den blir väldigt utsatt när man är gravid.
Jag berättade också att mina arbeten är ganska tunga och att jag gör tunga lyft och går på betonggolv 10 timmar per arbetspass. Min rädsla att inte bli trodd är också stor. Att jag blir ifrågasatt huruvuda sjuk jag egentligen är. Hur ont jag egentligen har. Hur klen jag är... Oron i mig att andra ska tycka att jag är klen och gnäller är stor. Att min smärta lurar mig och att jag egentligen inte borde känna efter så mycket. "Det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare".
Min barnmorska förklarade för mig att det inte var bra att tänka sådär och att hon skulle boka en tid hos en doktor som tog sig tid att lyssna på mig.
Mitt barn och min och min sambos hälsa är den allra viktigaste, sa hon.
Inte jobbet!
Jag ska försöka tänka på mig först och inte sälja mig till landstinget, men känslan av att jag inte är trogen min arbetsplats är stor. Det har jag blivit itutad att man ska vara. Trogen och inte svika...
Kampen mot det dåliga självförtroendet fortsätter. Gruppen börjar nästa vecka och det ska bli så skönt att komma igång med det igen och få avlasta min familj lite.
Jag har köpt stödstrumpor idag, för jag upptäckte sist jag arbetade att fötterna såg ut som fotbollar framåt morgonkulan. Inte bra alls. Så det åtgärdade jag genom att inhandla stödisar.
Vi åkte till babyproffsen och kollade på skötbord också. Inte för att det är brottom med det, men det är ganska roligt att kolla! Och söte människa vad prylar det finns. Helt onödiga och alldeles förträffligt gulliga saker. Allt ifrån specialbabyhållare i badbaljan till minigalgar för små strumpor. För att inte tala om alla Rolls Roys-barnvagnar!!!!! Hur gjorde man förr? Hur klarade man sig då? Jag är ironisk och väldigt tacksam över att jag inte är prylgalen.
Vi hittade ett par skötbord som var coola men vi avvkatar tills vidare ändå. Däremot hittade jag äntligen ett par mammabyxor. Jag har letat som en galning och inte hittat något alls. Mammakläder går bara till storlek 46 och det är på tok för litet till mig. Men nu hittade jag alltså ett par svarta raka brallor med massor med tyg fram på magen. De är de skönaste byxor jag haft och kommer att flytta in i dom tills bäbisen kommit! De var svindyra men värda varenda krona!
Jag har lyckats hitta en gnutta energi och har börjat skura badrummet. Jag blir fort trött men viljan har börjat komma tillbaka så det är bara att ta en liten bit i taget och göra det bästa man kan. Ryggen värker fort och jag får vila lite emellanåt. Men vad gör väl det? Inte nått faktiskt!
Nu är det snart läggdags. Andreas och jag arbetar om varandra denna veckan så vi får sova tillsammans först nästa vecka och då bara ett ar nätter innan det är dags igen. Schemat är verkligen kasst och det är inget vi kan göra nått åt. Då är det dags att intala sig att längtan är är bra medicin för ett förhållande hur hemskt det än månde vara.
Sömnen är under all krititk och jag har ont när jag vänder mig, kissar ofta och drömmer mardrömmar. Jag måste komma ihåg att nämna det för doktorn när jag ska dit. Jag kanske skulle göra lite anteckningar?
Ann-Sofi
En liten smygis
Vi var ju på ultraljud igår och hade de allra högsta förhoppningarna om att få se vårt gryn lite tydligare än sist. Jag vankade av och an i korridoren i väntan på vår tur och blev ju kissnödig på köpet så jag letade upp en toa och klämde ut de sista skvättarna innan det var dags.
När vi kommer in på salen får jag lägga mig på en brits nära ultraljudsapparaten och det finns en platt-TV upphängd på väggen så mamman och pappan tydligt kan se vad som händer!
Uppvärmd kontaktgelé hälls i stor hög på min mage och så sätter det igång. Åh vad det pirrar i magen! Snart ska vi få se bäbisen!!!!!!
Barnmorskan kladdar ut gelén och börjar leta efter bäbisen. Den syns rätt fint emellanåt men försvinner lika fort! Det vi kunde se i förbifarten var ju att det verkligen hade vuxit sedan sist och att det var ett litet gryn där inne! Hoppas vi får många fina bilder med oss hem, sa vi!
Så frågar barnmorskan om jag nyligen har kissat. Jajjamensan, sa jag! Det har jag gjort, och trodde att jag hade varit duktig. Oj då, sa barnmorskan. Det hade varit bättre om du var kissnödig, för urinblåsan som är fylld hjälper till att lyfta upp fostret så man kan se det lite bättre. Nu har fostret krupit ner i bäckenet och jag kommer inte riktigt åt att se.
Hon försökte mäta bäbisens huvudmått och lårbensmått och kom så småningom fram till att vi borde med all sanolikhet vara i v 15 + 2. Men eftersom fostret krupit iväg och gömt sig ville hon gärna att vi kom tillbaka om 3-4 veckor och gjorde ett nytt ultraljud.
Så vår lilla smygis har gjort att vi får ännu en chans att få se det inuti magen!
Jag har för övrigt rätt ont emellanåt. Ryggen är ofta öm och det molar och värker i magen. Jag har problem att vända mig om nätterna och jag kissar fortfarande ofta och mycket. Jag tänker att värken inte är farlig och att en växande livmoder inte kan gå obermärkt förbi utan måste få kännas.
Jag får den skönaste massage i ryggslutet av Andreas och det är rent himmelskt!
Nu ska jag strax ringa och boka en ny tid för ultraljud. Hoppas veckorna går fort. För jag längtar hem varje minut jag är borta.
Ikväll ska jag börja arbeta efter semestern och jag vet inte riktigt om jag är så sugen på det. Utvilad är jag då rakt inte. Det tog mig nästan tre veckor att släppa jobbet. Jag tänkte på jobbet och allt annat elände där varje dag och kunde inte för mitt liv släppa det. Bara det gjorde mig stressad och ledsen. Sista semesterveckan har det gått bättre och jag har verkligen känt mig ledig. Men det var en enda vecka det. Annars har det känts som om jag haft jobbet runt knuten hela tiden. Ingen höjdare alltså! Så ikväll är det då dags igen att ta tjuren vid hornen och börja arbeta!
Jag skulle gissa att jag går hem på havandeskapspenning lagom till första advent, men jag återkommer ju så klart när jag fått bättre besked!
Ann-Sofi
När vi kommer in på salen får jag lägga mig på en brits nära ultraljudsapparaten och det finns en platt-TV upphängd på väggen så mamman och pappan tydligt kan se vad som händer!
Uppvärmd kontaktgelé hälls i stor hög på min mage och så sätter det igång. Åh vad det pirrar i magen! Snart ska vi få se bäbisen!!!!!!
Barnmorskan kladdar ut gelén och börjar leta efter bäbisen. Den syns rätt fint emellanåt men försvinner lika fort! Det vi kunde se i förbifarten var ju att det verkligen hade vuxit sedan sist och att det var ett litet gryn där inne! Hoppas vi får många fina bilder med oss hem, sa vi!
Så frågar barnmorskan om jag nyligen har kissat. Jajjamensan, sa jag! Det har jag gjort, och trodde att jag hade varit duktig. Oj då, sa barnmorskan. Det hade varit bättre om du var kissnödig, för urinblåsan som är fylld hjälper till att lyfta upp fostret så man kan se det lite bättre. Nu har fostret krupit ner i bäckenet och jag kommer inte riktigt åt att se.
Hon försökte mäta bäbisens huvudmått och lårbensmått och kom så småningom fram till att vi borde med all sanolikhet vara i v 15 + 2. Men eftersom fostret krupit iväg och gömt sig ville hon gärna att vi kom tillbaka om 3-4 veckor och gjorde ett nytt ultraljud.
Så vår lilla smygis har gjort att vi får ännu en chans att få se det inuti magen!
Jag har för övrigt rätt ont emellanåt. Ryggen är ofta öm och det molar och värker i magen. Jag har problem att vända mig om nätterna och jag kissar fortfarande ofta och mycket. Jag tänker att värken inte är farlig och att en växande livmoder inte kan gå obermärkt förbi utan måste få kännas.
Jag får den skönaste massage i ryggslutet av Andreas och det är rent himmelskt!
Nu ska jag strax ringa och boka en ny tid för ultraljud. Hoppas veckorna går fort. För jag längtar hem varje minut jag är borta.
Ikväll ska jag börja arbeta efter semestern och jag vet inte riktigt om jag är så sugen på det. Utvilad är jag då rakt inte. Det tog mig nästan tre veckor att släppa jobbet. Jag tänkte på jobbet och allt annat elände där varje dag och kunde inte för mitt liv släppa det. Bara det gjorde mig stressad och ledsen. Sista semesterveckan har det gått bättre och jag har verkligen känt mig ledig. Men det var en enda vecka det. Annars har det känts som om jag haft jobbet runt knuten hela tiden. Ingen höjdare alltså! Så ikväll är det då dags igen att ta tjuren vid hornen och börja arbeta!
Jag skulle gissa att jag går hem på havandeskapspenning lagom till första advent, men jag återkommer ju så klart när jag fått bättre besked!
Ann-Sofi
Nytt datum på gång
I morgon ska vi alltså göra nästa ultraljud och då blir det uppe på sjukhuset på gynavdelningen och det görs utanpå magen, inte vaginalt.
Det ska bli så rackarns spännande så jag håller på att krypa ur skinnet av förväntan. Jag längtar efter att få se min lilla bäbis hjärtslag och kanske rörelser i magen. Är de där kittlingarna bäbisen eller bara vanliga tarmrörelser? Jag vet att det är i tidigaste laget att kunna känna något, men va fasen... Det är rätt roligt att drömma också!
I morgon kommer vi alltså att få ett mer specifikt förlossningsdatum, vilket jag i och för sig kanske inte lägger någon större vikt vid. Det viktigaste med det datumet är att jag kan ansöka om havandeskapspenning. De måste ha ett beräknat förlossningsdatum så de kan beräkna 60 dagar bakåt i tiden.
Jag längtar efter den dagen...
I morgon är min semester slut och jag börjar med en rivstart direkt. Jag har ju som bekant två jobb och i morgonbitti halvsju börjar jag jobba! Sen är det ett gäng nätter på sjukhuset som hägrar...
Åh vad jag längtar... Jag längtar efter hösten. Hösten med sina vackra löv, den lite bitande vinden och alla härliga dagar i skogen i jakten på svamp. Åh jag längtar efter kylan och de lite tidigare kvällarna... Det är mysigt med tända ljus och lite lokal värme i form av en filt och få sitta och prata med A en hel kväll.
Jag längtar efter hösten för då får jag snart gå hem på mammaledighet. Jag längtar efter hösten för då är det nära till advent och jul. Jag längtar till hösten för då närmar sig förlossningen med stormsteg... Åh vad jag längtar!
I morgon går jag in i v 17 enligt mig själv och i morgon eftermiddag får jag veta om jag har rätt... Så här står det på internet om v 17:
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Ann-Sofi
Det ska bli så rackarns spännande så jag håller på att krypa ur skinnet av förväntan. Jag längtar efter att få se min lilla bäbis hjärtslag och kanske rörelser i magen. Är de där kittlingarna bäbisen eller bara vanliga tarmrörelser? Jag vet att det är i tidigaste laget att kunna känna något, men va fasen... Det är rätt roligt att drömma också!
I morgon kommer vi alltså att få ett mer specifikt förlossningsdatum, vilket jag i och för sig kanske inte lägger någon större vikt vid. Det viktigaste med det datumet är att jag kan ansöka om havandeskapspenning. De måste ha ett beräknat förlossningsdatum så de kan beräkna 60 dagar bakåt i tiden.
Jag längtar efter den dagen...
I morgon är min semester slut och jag börjar med en rivstart direkt. Jag har ju som bekant två jobb och i morgonbitti halvsju börjar jag jobba! Sen är det ett gäng nätter på sjukhuset som hägrar...
Åh vad jag längtar... Jag längtar efter hösten. Hösten med sina vackra löv, den lite bitande vinden och alla härliga dagar i skogen i jakten på svamp. Åh jag längtar efter kylan och de lite tidigare kvällarna... Det är mysigt med tända ljus och lite lokal värme i form av en filt och få sitta och prata med A en hel kväll.
Jag längtar efter hösten för då får jag snart gå hem på mammaledighet. Jag längtar efter hösten för då är det nära till advent och jul. Jag längtar till hösten för då närmar sig förlossningen med stormsteg... Åh vad jag längtar!
I morgon går jag in i v 17 enligt mig själv och i morgon eftermiddag får jag veta om jag har rätt... Så här står det på internet om v 17:
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Ann-Sofi
Vecka 16
Jaha... då ska jag enligt mina egna beräkningar vara i vecka 16 idag. Jag tycker att det börjar hända saker i magen och min kropp börjar förändra sig mer tydligt. Jag har ju ingen midja att tala om och jag känner mig bara klumpig, dallrig och tjock med ständigt molande värk i magen.
Jag träffade en kollega igår som är i v 35 (tror jag). Hon är sådär underbart vacker och har en sådan rund fin mage och en helt fantastisk kropp för övrigt. Hon bär magen högt och stolt och har så söta och fina kläder som är sådär somrigt härliga. Kläderna ja. Jag har jävulska problem nu och det enda som är skönt är typ mysrallor. Jag har ett par tights som funkar, men de är svarta och just nu är det över 25 grader varmt ute så det känns inte helt aktuellt att använda de nu. Jag får väl ta en extra sväng och kolla det sista på rean.
Jag ska börja röra lite mer på mig också. Det bestämmer jag varje dag. Nästa steg är att ta på sig gympadojjorna och faktiskt ta en promenad. Jodå... nog tänker jag det alltid!
Jag drar mig för att börja arbeta igen. Vi går in i vår sista semestervecka nu och på tisdag nästa vecka börjar allvaret igen. Kommer jag att orka? Pallar min rygg med betonggolven och alla lyft? Jag hoppas verkligen det för jag vill ändå tro att jag inte har en helt klen rygg.
Så här säger internet om v 16:
Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
Om en vecka ska vi göra ett nytt ultraljud och det ska bli så rackarns spännande!
Ann-Sofi
Jag träffade en kollega igår som är i v 35 (tror jag). Hon är sådär underbart vacker och har en sådan rund fin mage och en helt fantastisk kropp för övrigt. Hon bär magen högt och stolt och har så söta och fina kläder som är sådär somrigt härliga. Kläderna ja. Jag har jävulska problem nu och det enda som är skönt är typ mysrallor. Jag har ett par tights som funkar, men de är svarta och just nu är det över 25 grader varmt ute så det känns inte helt aktuellt att använda de nu. Jag får väl ta en extra sväng och kolla det sista på rean.
Jag ska börja röra lite mer på mig också. Det bestämmer jag varje dag. Nästa steg är att ta på sig gympadojjorna och faktiskt ta en promenad. Jodå... nog tänker jag det alltid!
Jag drar mig för att börja arbeta igen. Vi går in i vår sista semestervecka nu och på tisdag nästa vecka börjar allvaret igen. Kommer jag att orka? Pallar min rygg med betonggolven och alla lyft? Jag hoppas verkligen det för jag vill ändå tro att jag inte har en helt klen rygg.
Så här säger internet om v 16:
Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
Om en vecka ska vi göra ett nytt ultraljud och det ska bli så rackarns spännande!
Ann-Sofi
Planeringen
Ja, vist är vi ute i god tid, men av erfarenhet vet jag att plötsligt har hälften av tiden rusat iväg och man har inte fått gjort alls det man tänkt sig. Så vi mjukstartar väl en smula redan nu.
Det är förresten rätt bra också att börja lite, lite redan nu så behöver jag inte ta bort fokus från min graviditet utan kan i lugn och ro fokusera på den först.
Datum för bröllopet är 9 augusti 2008. Mamma har lovat hjälpa oss att boka kyrka och präst.
Jag kollade lite på internet och det är ju en hel uppsjö med information. Det är ändå, trots allt, skönt att jag inte är så hysterisk i mina planer utan tror mig ändå ha rätt bra koll på hur vi drömmer och vill ha det.
Det finns bra checklistor man kan ta hjälp av och det hade jag nog tänkt göra.
För övrigt är det mesta helt lugnt.
Magen mår fint (om än en smula trög på toa emellanåt). Vi längtar som galningar efter nästa ultraljud som vi ska göra den 13 augusti. Jag lovar att lägga upp en bild då!
Vi önskar att det blir november snart så jag kan gå hem på havandeskapspenning. Andreas säger varje dag att han helst vill att jag är hemma. Hahaha... han är go han! Nog vill jag det alltid... Klart att jag helst vill vara hemma hos honom varje dag. Och om jag har lite is i magen så är det plötsligt november och dags att bli "hemmafru" innan jag blir mamma.
Så... planerna går sakta, sakta framåt och våra fjärilar i magen vill inte lägga sig! Vi är så lyckliga!
Ann-Sofi och Andreas
Det är förresten rätt bra också att börja lite, lite redan nu så behöver jag inte ta bort fokus från min graviditet utan kan i lugn och ro fokusera på den först.
Datum för bröllopet är 9 augusti 2008. Mamma har lovat hjälpa oss att boka kyrka och präst.
Jag kollade lite på internet och det är ju en hel uppsjö med information. Det är ändå, trots allt, skönt att jag inte är så hysterisk i mina planer utan tror mig ändå ha rätt bra koll på hur vi drömmer och vill ha det.
Det finns bra checklistor man kan ta hjälp av och det hade jag nog tänkt göra.
För övrigt är det mesta helt lugnt.
Magen mår fint (om än en smula trög på toa emellanåt). Vi längtar som galningar efter nästa ultraljud som vi ska göra den 13 augusti. Jag lovar att lägga upp en bild då!
Vi önskar att det blir november snart så jag kan gå hem på havandeskapspenning. Andreas säger varje dag att han helst vill att jag är hemma. Hahaha... han är go han! Nog vill jag det alltid... Klart att jag helst vill vara hemma hos honom varje dag. Och om jag har lite is i magen så är det plötsligt november och dags att bli "hemmafru" innan jag blir mamma.
Så... planerna går sakta, sakta framåt och våra fjärilar i magen vill inte lägga sig! Vi är så lyckliga!
Ann-Sofi och Andreas
Idag...
När jag kom hem tidigare idag möttes jag av rosenblad i hela trapphuset utströdda med den varsammaste hand. När jag öppnar dörren till lägenheten forsätter rosenbladen att ligga på golvet. Så vackert!
jag följde spåren in mot sovrummet och på sängen ligger det rosenblad och rosor mot det vackra vita virkade överkastet! Det är nystädat och alldeles tyst i huset och jag börjar skaka...
Andreas varken hörs eller syns till och när jag plötsligt vänder mig om står han på knä.
-Vill du gifta dig med mig? säger han och är alldeles glansig i ögonen av lycka och nervositet! Jag grät och skakade och förstod knappt vad som höll på att hända.
-JAAAAA, det vill jag gråter jag fram och kastar mig om halsen på honom!
Vi ska gifta oss, Andreas och jag!
Åh vad vi är lyckliga!
Ann-Sofi och Andreas
jag följde spåren in mot sovrummet och på sängen ligger det rosenblad och rosor mot det vackra vita virkade överkastet! Det är nystädat och alldeles tyst i huset och jag börjar skaka...
Andreas varken hörs eller syns till och när jag plötsligt vänder mig om står han på knä.
-Vill du gifta dig med mig? säger han och är alldeles glansig i ögonen av lycka och nervositet! Jag grät och skakade och förstod knappt vad som höll på att hända.
-JAAAAA, det vill jag gråter jag fram och kastar mig om halsen på honom!
Vi ska gifta oss, Andreas och jag!
Åh vad vi är lyckliga!
Ann-Sofi och Andreas
Vecka 15
På Internet läser jag:
Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.
Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.
Ja, enligt mig själv är jag i vecka 15 idag, och jag är rätt bombis på det. Men när vi gjorde ultraljudet för några veckor sedan hävdade läkaren att jag var en vecka tidigare än vi trott. Alltså skulle jag vara i vecka 14 nu. Men som sagt.. jag känner att v 15 känns mer rätt. Men jag är den första att ändra mig igen vid nästa ultraljud. För det är då man med mycket större säkerhet kan fastställa bäbisens storlek och ålder. Och det ultraljudet ska vi göra om två veckor. Alltså den 13 augusti.
Igår lämnade jag ett blodprov på PTC. Det är ett prov som ska kolla om risken är över eller under 1/250 att vår bäbis har Downs Syndrom. Det gör ingen skillnad för oss om huruvida vi ska behålla barnet eller inte. Det är vår bäbis oavsett och vi älskar det lika mycket ändå. Vi gör testet för att om det skulle visa sig att det är sjukt, kan vi med enkla medel förbereda oss, ställa frågor och prata om det. Skulle testet visa att risken är över 1på 250 går vi vidare med ett fostervattensprov.
Jag mår ganska bra för övrigt. Illamåendet är i princip borta och kommer bara mycket lätt kortare stunder. Det är gott att äta igen och faktum är att jag inte kan äta så mycket längre. Endast små portioner fungerar och jag är mätt länge. Detta har lett till att jag inte gått upp något nämnvärt i vikt vad jag kan erfara. Vår våg hemma säger det i alla fall och så länge det ser ut så så litar jag på det. En smula blåögt kanske...
Vi pratar mycket Andreas och jag, om hur det kommer att bli, drömmar, förväntningar, tankar och frågor. Eftersom jag inte har någon nätt liten gravidmage där den lilla kulan nedan naveln syns är det lite svårt för oss att rent bildligt förstå att vi väntar barn. Vi har vårt lilla ultraljud att titta på när det känns som mest overkligt och långt från verkligheten.
Men så är det ju inte. Jag är ju lika gravid som alla andra i v 15 och även om jag är överviktig så är mina känslor och upplevelser precis lika sanna som alla andras. Men vist är det så att jag längtar lite efter min gravidmage som så rund och fin syns genom kläderna och som jag med stolthet visar upp. Klart att jag har romantiska bilder och drömmar om det... Men nån gång innan januari borde det väl synas...
Nu ska vi strax åka till IKEA och titta lite. Handla blir det inte så mycket med då det inte finns riktig budget för det.
Idag är det tisdag och jag har gått in i v 15...
Ann-Sofi
Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.
Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.
Ja, enligt mig själv är jag i vecka 15 idag, och jag är rätt bombis på det. Men när vi gjorde ultraljudet för några veckor sedan hävdade läkaren att jag var en vecka tidigare än vi trott. Alltså skulle jag vara i vecka 14 nu. Men som sagt.. jag känner att v 15 känns mer rätt. Men jag är den första att ändra mig igen vid nästa ultraljud. För det är då man med mycket större säkerhet kan fastställa bäbisens storlek och ålder. Och det ultraljudet ska vi göra om två veckor. Alltså den 13 augusti.
Igår lämnade jag ett blodprov på PTC. Det är ett prov som ska kolla om risken är över eller under 1/250 att vår bäbis har Downs Syndrom. Det gör ingen skillnad för oss om huruvida vi ska behålla barnet eller inte. Det är vår bäbis oavsett och vi älskar det lika mycket ändå. Vi gör testet för att om det skulle visa sig att det är sjukt, kan vi med enkla medel förbereda oss, ställa frågor och prata om det. Skulle testet visa att risken är över 1på 250 går vi vidare med ett fostervattensprov.
Jag mår ganska bra för övrigt. Illamåendet är i princip borta och kommer bara mycket lätt kortare stunder. Det är gott att äta igen och faktum är att jag inte kan äta så mycket längre. Endast små portioner fungerar och jag är mätt länge. Detta har lett till att jag inte gått upp något nämnvärt i vikt vad jag kan erfara. Vår våg hemma säger det i alla fall och så länge det ser ut så så litar jag på det. En smula blåögt kanske...
Vi pratar mycket Andreas och jag, om hur det kommer att bli, drömmar, förväntningar, tankar och frågor. Eftersom jag inte har någon nätt liten gravidmage där den lilla kulan nedan naveln syns är det lite svårt för oss att rent bildligt förstå att vi väntar barn. Vi har vårt lilla ultraljud att titta på när det känns som mest overkligt och långt från verkligheten.
Men så är det ju inte. Jag är ju lika gravid som alla andra i v 15 och även om jag är överviktig så är mina känslor och upplevelser precis lika sanna som alla andras. Men vist är det så att jag längtar lite efter min gravidmage som så rund och fin syns genom kläderna och som jag med stolthet visar upp. Klart att jag har romantiska bilder och drömmar om det... Men nån gång innan januari borde det väl synas...
Nu ska vi strax åka till IKEA och titta lite. Handla blir det inte så mycket med då det inte finns riktig budget för det.
Idag är det tisdag och jag har gått in i v 15...
Ann-Sofi
Humöret
...är som en berg-och-dalbana. Jag har kort stubin emellanåt och världens tålamod andra stunder. Jag känner inte riktigt igen mig och jag tror att jag börjat grubbla endel igen.
Jag är inte deppig. Inte alls. Men det är rätt mycket runt mig nu som gör att jag inte kan tömma huvudet mellan varven och det läggs lite grand på hög.
Jag saknar gruppen.
Jobbet är en grej till exempel. Jag har liksom en baksmälla efter de tuffa veckorna och kan inte riktigt släppa allt där; beska kommentarer jag upplevt och otacksamma patienter jag mött. Känslan av otillräcklighet och total trötthet hänger kvar och jag kan inte låta bli att grubbla över det. Och det gör mig urförbannad emellanåt. Jag har ju för sjutton semester nu. Inte ska jag väl grubbla på jobbet inte. Men det gör jag. Jag är alltid orolig att jag gör ett dåligt jobb och att jag inte är omtyckt. Jag tar på mig skulden för mycket och uttrycker mig klumpigt ibland. Åh vad jobbigt. Jag har ju faktiskt världens möjlighet att bara släppa allt nu och verkligen ta semester. Ta semester från grubblerierna också, liksom. Men så lätt är det inte.
Humöret blir lite påverkat av att jag inte får sova ordentligt också. Jag kommer inte heller till ro och kunna ta mig en eftermiddagslur och passa på på dagtid. Men förmodligen är det väl ett ypperligt tillfälle att vänja mig och träna upp mig inför långa och många sömnlösa nätter när bäbisen kommit, som alla har varnat mig för.
Och så oroar jag mig för saker jag sagt. Känslor jag uttryckt som kanske missuppfattats. Men åter igen är det det där med att jag lägger på mig skuld för saker jag kanske inte är orsak till men ändå tar på mig.
Det leder ju till ännu mer grubblerier.
Jag skulle vilja hitta en balans där jag kan hantera både trötthet och humörsvängningar utan att mina nära och kära blir lidande.
Förlåt om jag uttryckt mig klumpigt, svurit eller höjt rösten. Jag vill ju inget ont. Jag vill så väl men vet ibland inte hur jag ska göra. Ibland blir det lite tokigt bara. Jag ska träna mig på att bli bättre på att inte ta på mig skulden och lugna ner mig lite. Jag ska bli bättre på det.
Ann-Sofi
Jag är inte deppig. Inte alls. Men det är rätt mycket runt mig nu som gör att jag inte kan tömma huvudet mellan varven och det läggs lite grand på hög.
Jag saknar gruppen.
Jobbet är en grej till exempel. Jag har liksom en baksmälla efter de tuffa veckorna och kan inte riktigt släppa allt där; beska kommentarer jag upplevt och otacksamma patienter jag mött. Känslan av otillräcklighet och total trötthet hänger kvar och jag kan inte låta bli att grubbla över det. Och det gör mig urförbannad emellanåt. Jag har ju för sjutton semester nu. Inte ska jag väl grubbla på jobbet inte. Men det gör jag. Jag är alltid orolig att jag gör ett dåligt jobb och att jag inte är omtyckt. Jag tar på mig skulden för mycket och uttrycker mig klumpigt ibland. Åh vad jobbigt. Jag har ju faktiskt världens möjlighet att bara släppa allt nu och verkligen ta semester. Ta semester från grubblerierna också, liksom. Men så lätt är det inte.
Humöret blir lite påverkat av att jag inte får sova ordentligt också. Jag kommer inte heller till ro och kunna ta mig en eftermiddagslur och passa på på dagtid. Men förmodligen är det väl ett ypperligt tillfälle att vänja mig och träna upp mig inför långa och många sömnlösa nätter när bäbisen kommit, som alla har varnat mig för.
Och så oroar jag mig för saker jag sagt. Känslor jag uttryckt som kanske missuppfattats. Men åter igen är det det där med att jag lägger på mig skuld för saker jag kanske inte är orsak till men ändå tar på mig.
Det leder ju till ännu mer grubblerier.
Jag skulle vilja hitta en balans där jag kan hantera både trötthet och humörsvängningar utan att mina nära och kära blir lidande.
Förlåt om jag uttryckt mig klumpigt, svurit eller höjt rösten. Jag vill ju inget ont. Jag vill så väl men vet ibland inte hur jag ska göra. Ibland blir det lite tokigt bara. Jag ska träna mig på att bli bättre på att inte ta på mig skulden och lugna ner mig lite. Jag ska bli bättre på det.
Ann-Sofi
Vecka 14
Detta går att läsa på internet om v 14:
Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Det är så spännande att få läsa om vad som händer inuti mig och hur allt ser ut. Vad som händer med min lilla bäbis (ja jag vet att det bara är ett foster, men det är ganska mysigt att få kalla den för bäbis ändå) går så fort nu och det känns faktiskt lite tryggt att få läsa lite grand om utvecklingen i både min stora kropp och den lilla magen.
Tänk att jag faktiskt är gravid. Allt stämmer ju inte med vad som skrivs på internet. Som det där med tröttheten till exempel. Jag kan bli sådär toktrött och somna där jag sitter på ett litet ögonblick. Så har jag aldrig gjort förut.
Och någon mörk sträng på magen har jag då rakt inte. Men inte gör det något. Det viktigaste är att den lilla mår väl och att jag tar hand om både min och den lillas kropp så gott jag kan.
Vi har varit på en liten semester i Stockholm och besökt släktingar och bekanta till Andreas. Vi har haft hemlängtan och åkte hem lite innan vi planerat från början.
Mycket beror på att vi vill renovera och fixa här hemma i lägenheten. Eftersom det inte blev något husköp och vi varit ledsna färdigt nu kan vi börja fokusera på vad vi har här. Här och nu!
Vi ska göra fint i kök och vardagsrum och få till det riktigt ordentligt. Vi har hösten för oss, men det kliar rätt bra i fingrarna och vi vill så gärna komma igång.
Så nu tror jag nog att vi ska riva lite tapeter och ringa vår hyresvärd om förfrågning ang nytt köksgolv och rörledningar för inkoppling av diskmaskin.
Vi har inlett vår andra av fyra veckors semester och är nu hemma i Karlskrona igen. Jag har svärfar här som också har semester och behöver komma iväg lite. Så nu sätter vi snart igång att fira vår andra semestervecka.
Vi har det rätt bra!
Här är en bild på ett foster i v 14:
(Foto: Lennart Nilsson, ur Ett barn blir till)
Ann-Sofi
Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Det är så spännande att få läsa om vad som händer inuti mig och hur allt ser ut. Vad som händer med min lilla bäbis (ja jag vet att det bara är ett foster, men det är ganska mysigt att få kalla den för bäbis ändå) går så fort nu och det känns faktiskt lite tryggt att få läsa lite grand om utvecklingen i både min stora kropp och den lilla magen.
Tänk att jag faktiskt är gravid. Allt stämmer ju inte med vad som skrivs på internet. Som det där med tröttheten till exempel. Jag kan bli sådär toktrött och somna där jag sitter på ett litet ögonblick. Så har jag aldrig gjort förut.
Och någon mörk sträng på magen har jag då rakt inte. Men inte gör det något. Det viktigaste är att den lilla mår väl och att jag tar hand om både min och den lillas kropp så gott jag kan.
Vi har varit på en liten semester i Stockholm och besökt släktingar och bekanta till Andreas. Vi har haft hemlängtan och åkte hem lite innan vi planerat från början.
Mycket beror på att vi vill renovera och fixa här hemma i lägenheten. Eftersom det inte blev något husköp och vi varit ledsna färdigt nu kan vi börja fokusera på vad vi har här. Här och nu!
Vi ska göra fint i kök och vardagsrum och få till det riktigt ordentligt. Vi har hösten för oss, men det kliar rätt bra i fingrarna och vi vill så gärna komma igång.
Så nu tror jag nog att vi ska riva lite tapeter och ringa vår hyresvärd om förfrågning ang nytt köksgolv och rörledningar för inkoppling av diskmaskin.
Vi har inlett vår andra av fyra veckors semester och är nu hemma i Karlskrona igen. Jag har svärfar här som också har semester och behöver komma iväg lite. Så nu sätter vi snart igång att fira vår andra semestervecka.
Vi har det rätt bra!
Här är en bild på ett foster i v 14:
(Foto: Lennart Nilsson, ur Ett barn blir till)
Ann-Sofi
Vecka 13
Jag går in i andra trimestern idag och allt är så spännande. Jag kommer på mig själv ibland med att tänka på bäbisen, hur den är, vad vi gör och hur den ser ut. Jag tänker ofta på hur det ska bli sedan. Alltså min roll som mamma. Kommer jag att bli en rovdjursmamma eller blir jag en cool morsa som tar det lugnt och litar på min intution och min omgivning?
Jag tycker det är häftigt i alla fall och njuter varje dag jag får ha hälsan och vara lycklig med Andreas.
Ibland känns det som många tar det där med den kommande mammarollen så lugnt. Som om de liksom viste vad det innebar. Jag hör sällan tal om någon oro, konstiga frågor, tankar och känslor om hur overkligt och coolt det är. Jag hör bara standartkommentarerna som låter likadant över allt. Jag känner inte igen mig nu i vad andra har uttryckt tidigare.
Jag vet inte vad det innebär. Jag vet inte hur det ska kännas, hur min kropp reagerar, vilka tankar som rusar igenom mig, alla rutiner kring graviditeten. Jag får ta en dag i taget och försöka utforska vad det är jag upplever och vad det är som verkligen händer.
Det växer faktiskt något inuti mig. Jag har en bäbis i magen. Det känns som om jag är först i världen att uppleva detta! Jag vill ropa ut varje dag vad jag är med om! Jag vill försöka beskriva för alla eftersom det känns som om ingen någonsin upplevt det jag upplever!
Jag är verkligen inte dum i huvudet och förstår att jag har fel! Men jag försöker bara beskriva känslan inuti. Att jag är med om något unikt. Och kanske är jag ändå det. För mina upplevelser kan ju ingen ta ifrån mig. Ingen kan säga att "nej, så är det inte" eller "ja, men det är inte så farligt. Det går snart över". Ingen kan tala om för mig hur jag ska känna. Ingen kan tillrättavisa eller misstro mina upplevelser. De är mina! Och jag är novis! Allt jag upplever varje dag är för mig så omvälvande. Tänk att jag bara för ett år sedan hade beslutat att avsluta mitt liv. Tänk på vilken vändning mitt liv har fått.
Jag skulle avsluta mitt liv och nu bär jag på ett nytt istället! Åh vad jag är lycklig att jag valde rätt!
Så allt som händer inuti mig får sådana stora konsekvenser, känns det som. Allt blir så mycket större för mig än jag hört någon annan uttrycka förut. Det kanske är samma känsla för alla andra, men jag har som sagt inte hört det sägas.
Så här säger internet om v 13:
Eventuellt illamående i början av graviditeten har för de flesta kvinnor upphört helt, vissa känner dock av illamåendet under hela graviditeten. Från och med nu kommer livmodern att växa i en i en jämn och märkbar takt. Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13 och den första tredjedelen av graviditeten är tillända.
Barnet är nu 11 veckor gammalt och ca 65-78mm långt från huvud till stjärt. Det är färdigbildat i den mån att barnet nu bara ska växa och mogna, tills att det kan överleva utanför sin mammas kropp. Inälvorna har nu börjat förflytta sig längre in i kroppen. Bukspottskörteln börjar producera insulin och levern börjar utsöndra galla. Barnets hals är färdigbildad och redan tillräckligt stark för att barnet ska kunna röra på huvudet. Ögonen flyttar sig till sitt läge på framsidan av huvudet och även öronen intar sin normala position. Det finns forskning som tyder på att barnet börjar uppfatta ljud nu. Öronen är färdigutvecklade först i v.24 men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer.
Ann-Sofi
Jag tycker det är häftigt i alla fall och njuter varje dag jag får ha hälsan och vara lycklig med Andreas.
Ibland känns det som många tar det där med den kommande mammarollen så lugnt. Som om de liksom viste vad det innebar. Jag hör sällan tal om någon oro, konstiga frågor, tankar och känslor om hur overkligt och coolt det är. Jag hör bara standartkommentarerna som låter likadant över allt. Jag känner inte igen mig nu i vad andra har uttryckt tidigare.
Jag vet inte vad det innebär. Jag vet inte hur det ska kännas, hur min kropp reagerar, vilka tankar som rusar igenom mig, alla rutiner kring graviditeten. Jag får ta en dag i taget och försöka utforska vad det är jag upplever och vad det är som verkligen händer.
Det växer faktiskt något inuti mig. Jag har en bäbis i magen. Det känns som om jag är först i världen att uppleva detta! Jag vill ropa ut varje dag vad jag är med om! Jag vill försöka beskriva för alla eftersom det känns som om ingen någonsin upplevt det jag upplever!
Jag är verkligen inte dum i huvudet och förstår att jag har fel! Men jag försöker bara beskriva känslan inuti. Att jag är med om något unikt. Och kanske är jag ändå det. För mina upplevelser kan ju ingen ta ifrån mig. Ingen kan säga att "nej, så är det inte" eller "ja, men det är inte så farligt. Det går snart över". Ingen kan tala om för mig hur jag ska känna. Ingen kan tillrättavisa eller misstro mina upplevelser. De är mina! Och jag är novis! Allt jag upplever varje dag är för mig så omvälvande. Tänk att jag bara för ett år sedan hade beslutat att avsluta mitt liv. Tänk på vilken vändning mitt liv har fått.
Jag skulle avsluta mitt liv och nu bär jag på ett nytt istället! Åh vad jag är lycklig att jag valde rätt!
Så allt som händer inuti mig får sådana stora konsekvenser, känns det som. Allt blir så mycket större för mig än jag hört någon annan uttrycka förut. Det kanske är samma känsla för alla andra, men jag har som sagt inte hört det sägas.
Så här säger internet om v 13:
Eventuellt illamående i början av graviditeten har för de flesta kvinnor upphört helt, vissa känner dock av illamåendet under hela graviditeten. Från och med nu kommer livmodern att växa i en i en jämn och märkbar takt. Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13 och den första tredjedelen av graviditeten är tillända.
Barnet är nu 11 veckor gammalt och ca 65-78mm långt från huvud till stjärt. Det är färdigbildat i den mån att barnet nu bara ska växa och mogna, tills att det kan överleva utanför sin mammas kropp. Inälvorna har nu börjat förflytta sig längre in i kroppen. Bukspottskörteln börjar producera insulin och levern börjar utsöndra galla. Barnets hals är färdigbildad och redan tillräckligt stark för att barnet ska kunna röra på huvudet. Ögonen flyttar sig till sitt läge på framsidan av huvudet och även öronen intar sin normala position. Det finns forskning som tyder på att barnet börjar uppfatta ljud nu. Öronen är färdigutvecklade först i v.24 men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer.
Ann-Sofi
Semester!!!!!!!!!!
Inatt arbetar jag min sista natt innan jag går på semester. Det är första gången jag har semester sedan jag blev frisk. Förra sommaren är bara ett stort vacuum för mig och inte kunde jag njuta då, inte.
Men i år är det andra bullar som gäller.
Andreas och jag har precis samma veckor ledigt tillsammans så det kunde inte ha blivit bättre.
Tyvärr börjar den väl en smula knaggigt eftersom bilen inte vill fungera riktigt. Bromsarna strular och det är lite svårt att hitta bildelar till den.
Så just nu får vi se när vi lyckas komma iväg på vår semester!
Inatt är min sista natt på avdelningen och jag ska med lätta... mycket lätta steg sväva ut från detta bygget i morgonbitti.
Snart är jag ledig!
Jag är frisk och har semester! Vad lyckligt lottad jag är!
Ann-Sofi
Men i år är det andra bullar som gäller.
Andreas och jag har precis samma veckor ledigt tillsammans så det kunde inte ha blivit bättre.
Tyvärr börjar den väl en smula knaggigt eftersom bilen inte vill fungera riktigt. Bromsarna strular och det är lite svårt att hitta bildelar till den.
Så just nu får vi se när vi lyckas komma iväg på vår semester!
Inatt är min sista natt på avdelningen och jag ska med lätta... mycket lätta steg sväva ut från detta bygget i morgonbitti.
Snart är jag ledig!
Jag är frisk och har semester! Vad lyckligt lottad jag är!
Ann-Sofi
Glukosbelastining
Nu är klockan tre på natten och jag sitter på mitt arbete. Vi har det lugnt och arbetsbelastningen är helt okej! Det gäller att passa på de nätter det är lugnt¨, då de inte är så många numer.
Klockan är alltså tre på natten och jag får varken äta eller dricka denna natt.
I morgonbitti klockan 08 ska jag göra en av två glukosbelastningar. Jag gör en extra eftersom jag bär på en övervikt som i sin tur ökar risken för graviditetsdiabetes.
Jag ska dricka en halvliter sockerlösning och sedan vänta i två timmar innan man tar ett blodsocker. Jag är inte orolig men det känns ändå skönt att de följer upp mig och finns runt omkring mig trots semestertider.
Jag har väl aldrig varit så törstig och hungrig som inatt när jag varken får dricka eller äta. Det är så typiskt.
Men tänk då vad himmelsk min frukost ska bli när jag kommer hem. Klockan hinner förvisso bli över 11 på förmiddagen. men vad gör det? Frallor och kall mjölk kan man äta oavsett tid på dygnet. Kall mjölk ja... åh vad jag vill ha...
Jag skulle vist inte stressa heller natten innan. Kanske inte det smartaste draget att arbeta då. Men det var så svårt att byta arbetspass och svårt att få tid för glukosbelastningen så det fick bli såhär.
Nu ska jag försöka göra något som tar bort tankarna på kall mjölk och ostmackor... mmmm vad gott!
Nej! Skärpning nu!
Jag meddelar via mobilbloggen hur det går i morgon.
Väl mött!
Ann-Sofi
Klockan är alltså tre på natten och jag får varken äta eller dricka denna natt.
I morgonbitti klockan 08 ska jag göra en av två glukosbelastningar. Jag gör en extra eftersom jag bär på en övervikt som i sin tur ökar risken för graviditetsdiabetes.
Jag ska dricka en halvliter sockerlösning och sedan vänta i två timmar innan man tar ett blodsocker. Jag är inte orolig men det känns ändå skönt att de följer upp mig och finns runt omkring mig trots semestertider.
Jag har väl aldrig varit så törstig och hungrig som inatt när jag varken får dricka eller äta. Det är så typiskt.
Men tänk då vad himmelsk min frukost ska bli när jag kommer hem. Klockan hinner förvisso bli över 11 på förmiddagen. men vad gör det? Frallor och kall mjölk kan man äta oavsett tid på dygnet. Kall mjölk ja... åh vad jag vill ha...
Jag skulle vist inte stressa heller natten innan. Kanske inte det smartaste draget att arbeta då. Men det var så svårt att byta arbetspass och svårt att få tid för glukosbelastningen så det fick bli såhär.
Nu ska jag försöka göra något som tar bort tankarna på kall mjölk och ostmackor... mmmm vad gott!
Nej! Skärpning nu!
Jag meddelar via mobilbloggen hur det går i morgon.
Väl mött!
Ann-Sofi