Rödvin och textrep
Ja, flickor och pojkar... Nu är klockan ett på natten och jag pausar ytterst tillfälligt i mitt repeterande av text och musik till teatern som har premiär på onsdag.
Jag har en CD med originallåtar som vi ska ha i pjäsen. Det är dock en helt annan text till varje låt. Jag är med på sju eller åtta av dem och jag ska verkligen säga att detta är ingen enkel match... men... för verje repeterad minut känns det bättre.
Jag ska bland annat sjunga en låt som heter "Yo´re getting to be a habit with me" i original men "Det skulle jag kunna vänja mig vid" i vår pjäs. Det kommer att bli grymt, men just nu känns det ganska darrigt. Kan det bero på det smaskiga vinet jag suttar på? Näe... vägrar tro det!
Sen har vi all annan förbannad text som bara SKA in i huvudet innan lördag kl 10.00. Helt otroligt vad man har givit sig in på... men ändå gör man det. Kanske för att jag gjort det innan och vet att jag vid varje tillfälle sagt att det var värt allt besvär. Det var värt alla sena nätter, allt slit, allt övande... För när man väl står där med sin publik är det en kick, ett adrenalin som är obetalbart.
Ville mest i stundens hetta uppdatera er en aning... trots att jag vet att inte en enda människa kommer att läsa detta förrän tidigast i morgonbitti... så jag hade lika gärna kunnat fortsätta repa dessa minuter det tog att skriva ner dessa grymma meningar!
Men gjort är gjort!
Nu ska jag träna text... tänkte plåta lite på lördag också och föhoppningsvis lägga upp lite bilder här...
men jag lovar inget... det kanske bara blir pannkaka av alltihop!
Puss och kram
Ann-Sofi
Jag har en CD med originallåtar som vi ska ha i pjäsen. Det är dock en helt annan text till varje låt. Jag är med på sju eller åtta av dem och jag ska verkligen säga att detta är ingen enkel match... men... för verje repeterad minut känns det bättre.
Jag ska bland annat sjunga en låt som heter "Yo´re getting to be a habit with me" i original men "Det skulle jag kunna vänja mig vid" i vår pjäs. Det kommer att bli grymt, men just nu känns det ganska darrigt. Kan det bero på det smaskiga vinet jag suttar på? Näe... vägrar tro det!
Sen har vi all annan förbannad text som bara SKA in i huvudet innan lördag kl 10.00. Helt otroligt vad man har givit sig in på... men ändå gör man det. Kanske för att jag gjort det innan och vet att jag vid varje tillfälle sagt att det var värt allt besvär. Det var värt alla sena nätter, allt slit, allt övande... För när man väl står där med sin publik är det en kick, ett adrenalin som är obetalbart.
Ville mest i stundens hetta uppdatera er en aning... trots att jag vet att inte en enda människa kommer att läsa detta förrän tidigast i morgonbitti... så jag hade lika gärna kunnat fortsätta repa dessa minuter det tog att skriva ner dessa grymma meningar!
Men gjort är gjort!
Nu ska jag träna text... tänkte plåta lite på lördag också och föhoppningsvis lägga upp lite bilder här...
men jag lovar inget... det kanske bara blir pannkaka av alltihop!
Puss och kram
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback