Nycklarna är lämnade!
Idag har jag haft besiktning av ettan och lämnat tillbaka nycklarna. Det känns en smula konstigt, men ack så ljuvligt ändå!
Nu har vi bara denna stora härliga lägenhet att bry oss om.
Nu är vi verkligen sambo, Andreas och jag.
Ann-Sofi
Familjen
Jag måste mest få skriva av mig en smula om vad familjen innebär. Alltså, att min familj såsom PO, Anna, barnen, mamma, pappa bara finns där, ger, älskar och ja bara finns där känns ibland sådär oförskämt självklart. Men så händer då något plötsligt, oväntat och helt underbart.
Jag träffar Andreas. Mannen som älskar mig för den jag är, med skavanker, hull och ärr. Mannen som vill dela hela sitt liv med mig. Som säger att hans liv blir tomt och innehållslöst om inte jag finns i det. Han har ju blivit min närmaste nu. Han betyder ju allt för mig. Det är ju för livet med Andreas som jag lever. Alltså... Självklart lever jag ju för min egen skull, för barnen, för familjen och sådär... men Andreas är liksom centrum i mitt universum, anledningen att jag andas, att jag vill kämpa, förändra och förbättra, älska och finnas. Och grejjen är ju att han också har en familj. En familj som jag liksom får på köpet!
Och vilken familj sedan. Jag är så lyckligt skattad som har det så bra.
Jag pratade med Ulrica, Andreas syster, jättelänge i telefon idag och hon yttryckte sig så fantastiskt. Hon säger att hon tänker så mycket på mig, att jag är viktig för henne och att hon saknar mig.
Tänk att hon känner så... tänk att jag är så betydelsefull och att det blev så bra trots att inte hon och jag har valt varandra. Det är ju Andreas och jag som har gjort det.
Och det är så med alla i hans familj. Hans mamma, pappa, syrran och hennes familj... Jag känner mig så lyckligt lottad som har det så bra.
Tänk att jag också kunde få bli lycklig till slut. Gud har nog en tanke med att jag ska finnas här på jorden ändå.
Familjen ja. Jag har ju min blodsfamilj med mig i bakfickan i allt jag tar mig för och nu har jag fått en till. En helt underbar familj via Andreas. Tack för att ni finns och för att jag får vara en del av er.
Ulrica: Här kommer länken till skorna. Som sagt... de är inte alls snygga men rackarns så sköna! Jag ska ha ett par rosa så klart!
Ann-Sofi, den lyckligaste i världen
Jag träffar Andreas. Mannen som älskar mig för den jag är, med skavanker, hull och ärr. Mannen som vill dela hela sitt liv med mig. Som säger att hans liv blir tomt och innehållslöst om inte jag finns i det. Han har ju blivit min närmaste nu. Han betyder ju allt för mig. Det är ju för livet med Andreas som jag lever. Alltså... Självklart lever jag ju för min egen skull, för barnen, för familjen och sådär... men Andreas är liksom centrum i mitt universum, anledningen att jag andas, att jag vill kämpa, förändra och förbättra, älska och finnas. Och grejjen är ju att han också har en familj. En familj som jag liksom får på köpet!
Och vilken familj sedan. Jag är så lyckligt skattad som har det så bra.
Jag pratade med Ulrica, Andreas syster, jättelänge i telefon idag och hon yttryckte sig så fantastiskt. Hon säger att hon tänker så mycket på mig, att jag är viktig för henne och att hon saknar mig.
Tänk att hon känner så... tänk att jag är så betydelsefull och att det blev så bra trots att inte hon och jag har valt varandra. Det är ju Andreas och jag som har gjort det.
Och det är så med alla i hans familj. Hans mamma, pappa, syrran och hennes familj... Jag känner mig så lyckligt lottad som har det så bra.
Tänk att jag också kunde få bli lycklig till slut. Gud har nog en tanke med att jag ska finnas här på jorden ändå.
Familjen ja. Jag har ju min blodsfamilj med mig i bakfickan i allt jag tar mig för och nu har jag fått en till. En helt underbar familj via Andreas. Tack för att ni finns och för att jag får vara en del av er.
Ulrica: Här kommer länken till skorna. Som sagt... de är inte alls snygga men rackarns så sköna! Jag ska ha ett par rosa så klart!
Ann-Sofi, den lyckligaste i världen
Nytt vackert år
Vi har flyttat nu, och så gott som allt är på plats. I alla fall om man inte räknar städsakerna som är kvar i min etta. Jag ska väl städa ur den snart och jag har besiktning den sista januari. Jag kan väl säga att vi längtar oss galna efter att februari så vi bara kan tänka på en enda längenhet. VÅR lägenhet.
Målaren som ska tapetsera här kommer inte än på en månad så vi känner inte att vi vill packa upp i vitrinskåp och så eftersom det ska taperseras. Så nu drömmer vi bara om hur fint vi kommer att få det när allt är färdigt.
Igår kom vårt nya fina ekbord och våra fina ekstolar vi ska ha i köket. Varken Andreas eller jag har haft nått sånt fint bort förut och jag var tvungen att pussa lite på det igår, så fint är det. Det går sakta men det går åt rätt håll!
Tänk att livet kan innehålla så mycket iver och längtan. Det hade jag inte upplevt innan jag träffade A.
Jag fick blomsterpengar av svärmor i födelsedagspresent och hon gav mig order om att köpa tulpaner. Nu har jag gjort det och lagt upp en bild här på de vackra blommorna. Tack Annika och Bengt för de fina blommorna!
Ann-Sofi
Målaren som ska tapetsera här kommer inte än på en månad så vi känner inte att vi vill packa upp i vitrinskåp och så eftersom det ska taperseras. Så nu drömmer vi bara om hur fint vi kommer att få det när allt är färdigt.
Igår kom vårt nya fina ekbord och våra fina ekstolar vi ska ha i köket. Varken Andreas eller jag har haft nått sånt fint bort förut och jag var tvungen att pussa lite på det igår, så fint är det. Det går sakta men det går åt rätt håll!
Tänk att livet kan innehålla så mycket iver och längtan. Det hade jag inte upplevt innan jag träffade A.
Jag fick blomsterpengar av svärmor i födelsedagspresent och hon gav mig order om att köpa tulpaner. Nu har jag gjort det och lagt upp en bild här på de vackra blommorna. Tack Annika och Bengt för de fina blommorna!
Ann-Sofi
Söndag i andra rum
Jag vaknade för bara en liten stund sedan. Idag är det söndag och jag har sovit fem nätter i vår gemensamma lägenhet. Ni vet den där stoooora där man går vilse om man ska på toa mitt i natten.
Huvudet är som en vattenmelon. Det känns i alla fall så inuti. Det spränger i bihålorna och jag har tappat all smak och lukt. Jag har inte slutat nysa än vilket jag ser som ett tecken på att det INTE är på väg att lägga sig. Jag känner mig rätt hängig om jag får säga det själv. Det enda som kanske är bra är väl att jag inte har nån feber längre. Det hade jag härom dagen och är det nått jag blir sjuk av så är det feber. Har jag 37.7 mår jag jättedåligt. Så att jag inte har feber nu underlättar ju i alla fall när vi ska börja rota, rensa, packa upp i våra kartonger och lådor. Vi har väl, ska jag väl snällt erkänna, hetspackat för vi längtar så... så det blir lite julafton när vi packar upp lådorna nu. Lite rörigt kanske, men faktiskt rätt roligt också.
Vi pratade lite om inredningen igår, Andreas och jag, och jag tror att det blir jättebra när det är färdigt.
Just nu längtar jag bara efter att bli frsik så jag kan arbeta och tjäna pengar igen. Det är förfärligt tråkigt, jobbigt och genant att inte ha pengar. Det ställer till bekymmer inuti mig också när Andreas är så generös mot mig. Han ger av hjärtat och vill att jag ska ta emot med hjärtat. Det är vårt liv nu, säger han, inte ditt och mitt... Och i vårt liv ingår att allt omkring oss är vårt... Ord som vi, vårt, oss, tillsammans eller gemensamt är så varma ord som vi, Andreas och jag, lär oss att hantera.
Det är söndagmorgon och jag har helt andra rum i mitt liv. Både inre och yttre rum. Och varteneda ett är proppfullt med kärlek...
Ann-Sofi
Huvudet är som en vattenmelon. Det känns i alla fall så inuti. Det spränger i bihålorna och jag har tappat all smak och lukt. Jag har inte slutat nysa än vilket jag ser som ett tecken på att det INTE är på väg att lägga sig. Jag känner mig rätt hängig om jag får säga det själv. Det enda som kanske är bra är väl att jag inte har nån feber längre. Det hade jag härom dagen och är det nått jag blir sjuk av så är det feber. Har jag 37.7 mår jag jättedåligt. Så att jag inte har feber nu underlättar ju i alla fall när vi ska börja rota, rensa, packa upp i våra kartonger och lådor. Vi har väl, ska jag väl snällt erkänna, hetspackat för vi längtar så... så det blir lite julafton när vi packar upp lådorna nu. Lite rörigt kanske, men faktiskt rätt roligt också.
Vi pratade lite om inredningen igår, Andreas och jag, och jag tror att det blir jättebra när det är färdigt.
Just nu längtar jag bara efter att bli frsik så jag kan arbeta och tjäna pengar igen. Det är förfärligt tråkigt, jobbigt och genant att inte ha pengar. Det ställer till bekymmer inuti mig också när Andreas är så generös mot mig. Han ger av hjärtat och vill att jag ska ta emot med hjärtat. Det är vårt liv nu, säger han, inte ditt och mitt... Och i vårt liv ingår att allt omkring oss är vårt... Ord som vi, vårt, oss, tillsammans eller gemensamt är så varma ord som vi, Andreas och jag, lär oss att hantera.
Det är söndagmorgon och jag har helt andra rum i mitt liv. Både inre och yttre rum. Och varteneda ett är proppfullt med kärlek...
Ann-Sofi
Möbelflytt
... och oj vad vi har burit idag. Jag har åkt på jordens dunderförkylning och jag har blivit drabbad enkom i halva ansiktet. Alltså bihålorna i höger sida, pannan, ögat, näsan och tänderna är sådär äckligt svullna och irriterade... Jag nyser, har feber, snorar och är eländig hela tiden. Men skam den som ger sig. Idag är det möbelbärardag och jag har burit allt jag mäktat med...
Alla har varit änglar idag och hjälpt till. Jag är stum av tacksamhet.
Nu är 100 kvm proppfull med kartonger och möbler i delar... Oj vad vi har att göra nu.
Tack Nisse, Mamma, pappa, PO, Jonas, Milo, Anders, Eva-Marie, Peter, Emil, Anna, Gabbe, Adam, Fia, Ronja, Nilla och Vera för hjälpen idag.... och tack Camilla för hjälpen med packningen igår...
Ann-Sofi och Andreas
Alla har varit änglar idag och hjälpt till. Jag är stum av tacksamhet.
Nu är 100 kvm proppfull med kartonger och möbler i delar... Oj vad vi har att göra nu.
Tack Nisse, Mamma, pappa, PO, Jonas, Milo, Anders, Eva-Marie, Peter, Emil, Anna, Gabbe, Adam, Fia, Ronja, Nilla och Vera för hjälpen idag.... och tack Camilla för hjälpen med packningen igår...
Ann-Sofi och Andreas
Lägenheten
Vi är på plats om än i en något rörig variant. Vi sov första natten i lägenheten natten till idag och det gick faktiskt förvånande bra. Det kommer att bli störtmysigt när det är färdigt.
Besktningen gick väl kanske inte helt lysande och med tanke på att mina nerver inte är helt återställda vart jag en smula nervös...
Det är nämligen så att i ett av sovrummen är det alldeles för kraftiga fläckar på tapeten för att det ska räknas som normal förslitning. Till saken hör att det bara är fem år sedan det tapetserades här och det spelar ingen roll hur det ser ut egentligen.
Då ville i alla fall besktiningskvinnan att de som lämnar ifrån sig lägenheten själva skulle stå för omtapetseringskostnaden som skulle kosta 1500 kr. Fläckarna kommer ifrån huden när de legat och sovit nära väggen. Såna där fettfläckar som är omöjliga att få bort... Hyresgästen menade att det räknas som normalt slitage men således tyckte inte besiktningskvinnan det och de började bråka och säga fula saker till varandra... Och mitt i allt detta står Andreas och jag och far illa. Det gick bra till slut och vi kommer att få omtapetserat i alla tre sovrummen och hallen. Vardagsrummet ser för gräsligt ut tycker vi, men det fick vi inte omtapetserat så det kommer vi att göra själva vad det lider.
Parketten är nyslipad och nylackad om än i slarvigaste laget, men det är sånt man vänjer sig vid tror jag.
Kontentan är trots allt att vi säger till varandra minst tjugo gånger om dagen att vi kommer att få det så fint och att vi är så lyckliga som har varandra... Vi har så trygga, goa, fina och varma vibbar i lägenheten så detta kommer att bli helt outstanding. Det vet vi...
Nu ska jag korka upp en flaska vin för Andreas är på väg hem från jobbet och vi ska skåla för vår lycka....
Ann-Sofi
Besktningen gick väl kanske inte helt lysande och med tanke på att mina nerver inte är helt återställda vart jag en smula nervös...
Det är nämligen så att i ett av sovrummen är det alldeles för kraftiga fläckar på tapeten för att det ska räknas som normal förslitning. Till saken hör att det bara är fem år sedan det tapetserades här och det spelar ingen roll hur det ser ut egentligen.
Då ville i alla fall besktiningskvinnan att de som lämnar ifrån sig lägenheten själva skulle stå för omtapetseringskostnaden som skulle kosta 1500 kr. Fläckarna kommer ifrån huden när de legat och sovit nära väggen. Såna där fettfläckar som är omöjliga att få bort... Hyresgästen menade att det räknas som normalt slitage men således tyckte inte besiktningskvinnan det och de började bråka och säga fula saker till varandra... Och mitt i allt detta står Andreas och jag och far illa. Det gick bra till slut och vi kommer att få omtapetserat i alla tre sovrummen och hallen. Vardagsrummet ser för gräsligt ut tycker vi, men det fick vi inte omtapetserat så det kommer vi att göra själva vad det lider.
Parketten är nyslipad och nylackad om än i slarvigaste laget, men det är sånt man vänjer sig vid tror jag.
Kontentan är trots allt att vi säger till varandra minst tjugo gånger om dagen att vi kommer att få det så fint och att vi är så lyckliga som har varandra... Vi har så trygga, goa, fina och varma vibbar i lägenheten så detta kommer att bli helt outstanding. Det vet vi...
Nu ska jag korka upp en flaska vin för Andreas är på väg hem från jobbet och vi ska skåla för vår lycka....
Ann-Sofi
Outfit
Jag har kommit superlångt i mitt läkande av själen och jag känner att jag börjar ta mer och mer plats i mitt eget liv. Jag vill lukta gott, se bra ut, jag gillar att sminka mig, fixa håret... först för min egen skull och egentligen precis lika mycket för Andreas skull. Kampen mot övervikten är ett kapitel för sig och mitt i flytten som vi är nu kan jag väl säga att motivationen att kämpa för en snygg kropp inte är på topp. Inte just nu i alla fall. Nu vill vi bara flytta, få det fint omkring oss, känna att vi lever nära varandra och att vi hittar en lugn och trygg rytm tillsammans.
Outfiten ja. Det är så roligt att försöka styla och fixa till sig. Ibland mycket och ibland lite mer sparsmakat.
Tyvärr arbetar jag ju på sjukhuset där varken smycken eller långa snygga naglar funkar och vår uniform är väl inte heller nått att hänga i julgran egentligen.
Det man kan piffa upp sig med är väl frisyrer, strumpor och skor på jobbet. Och nu har jag hittat det allra coolaste. Foppaskon!
Jag har en kollega som har ett par och de är så himla sköna säger hon. Tyvärr är de inte speciellt billiga men nu har jag förstått att vi kan handla lite billigare via nån på huset. Detta måste ju tas i den starkaste beaktan...
De arbetsskorna jag har nu är det egentligen inget ergonomiskt fel på, mer än att jag inte tycker att de är sköna. Jag halkar omkring med strumporna i dem och jag går inte avslappnat.
Så jag ska försöka se om jag kan på ett eller annat sätt få råd med ett par riktiga arbetsskor modell foppa!
Jag tar gärna emot utlåtande från andra som använder skon!
Det är fakitiskt lite skönt att få vara en smula ytlig emellanåt. Att få prata sådär ohämmat om ögonskuggor, läppglans, klackskor och hårspray är faktiskt rätt roligt. Inatt kände jag att jag ville vara lite ytlig.
Min outfit på arbetet är som sagt ingen höjdare, men om jag skaffar mig ett par knallrosa Foppadojjor och ett juste läppglans så tror jag att mitt återtåg till arbetet kommer att gå som en dans.
Det kommer det ju med all säkerhet att göra ändå, men ibland är det roligt att få skojja och drömma lite också.
Nu är klockan fem på morgonen och jag har snart avverkat min andra natt på arbetsprövningen. Det har gått alldeles utmärkt även denna natt. Jag fick ansvaret för en sida själv och har skött det rätt bra tycker jag.
Kvart över sju kommer mitt hjärta och hämtar mig. Då har han slutat sitt nattpass också och vi åker hem tillsammans och ska sova. Det är första gången vi sover efter nattpass tillsammans. Men det ska bli rätt mysigt att få krypa ner, kolla en smula på morgon-TV och domna bort med hans lukt, hans andetag och hela honom nära, nära...
Kontentan är att jag önskar mig ett par Foppaskor, en mysig morgon och ett tryggt liv med Andreas.
Bra va?!
Ann-Sofi
Outfiten ja. Det är så roligt att försöka styla och fixa till sig. Ibland mycket och ibland lite mer sparsmakat.
Tyvärr arbetar jag ju på sjukhuset där varken smycken eller långa snygga naglar funkar och vår uniform är väl inte heller nått att hänga i julgran egentligen.
Det man kan piffa upp sig med är väl frisyrer, strumpor och skor på jobbet. Och nu har jag hittat det allra coolaste. Foppaskon!
Jag har en kollega som har ett par och de är så himla sköna säger hon. Tyvärr är de inte speciellt billiga men nu har jag förstått att vi kan handla lite billigare via nån på huset. Detta måste ju tas i den starkaste beaktan...
De arbetsskorna jag har nu är det egentligen inget ergonomiskt fel på, mer än att jag inte tycker att de är sköna. Jag halkar omkring med strumporna i dem och jag går inte avslappnat.
Så jag ska försöka se om jag kan på ett eller annat sätt få råd med ett par riktiga arbetsskor modell foppa!
Jag tar gärna emot utlåtande från andra som använder skon!
Det är fakitiskt lite skönt att få vara en smula ytlig emellanåt. Att få prata sådär ohämmat om ögonskuggor, läppglans, klackskor och hårspray är faktiskt rätt roligt. Inatt kände jag att jag ville vara lite ytlig.
Min outfit på arbetet är som sagt ingen höjdare, men om jag skaffar mig ett par knallrosa Foppadojjor och ett juste läppglans så tror jag att mitt återtåg till arbetet kommer att gå som en dans.
Det kommer det ju med all säkerhet att göra ändå, men ibland är det roligt att få skojja och drömma lite också.
Nu är klockan fem på morgonen och jag har snart avverkat min andra natt på arbetsprövningen. Det har gått alldeles utmärkt även denna natt. Jag fick ansvaret för en sida själv och har skött det rätt bra tycker jag.
Kvart över sju kommer mitt hjärta och hämtar mig. Då har han slutat sitt nattpass också och vi åker hem tillsammans och ska sova. Det är första gången vi sover efter nattpass tillsammans. Men det ska bli rätt mysigt att få krypa ner, kolla en smula på morgon-TV och domna bort med hans lukt, hans andetag och hela honom nära, nära...
Kontentan är att jag önskar mig ett par Foppaskor, en mysig morgon och ett tryggt liv med Andreas.
Bra va?!
Ann-Sofi
Januari
Det regnar och är så ruskigt mörkt ute. På måndag får vi nycklarna till den nya lägenheten och sedan är det bära grejjer som gäller för två veckor framåt.
Förhoppningsvis så får vi igenom vad vi önskar vid besiktningen och då en helt fräsch lägenhet. Som det är nu så är våtrumstapeterna proppfulla med hål, tapeterna på väggarna i två av sovrummen har massor med luftfickor, tapeterna i hallen har suttit där sedan huset byggdes -89... så det är väl det vi vill få i ordning.
Jag vill rikta ett tack till min underbara familj för att ni finns, till A för att du vill dela ditt liv med mig och till livet självt för att du tog mig i kragen så jag stannade kvar. Jag tänker ofta på det där... att jag var så nära att avsluta allt.
Jag är så glad att jag finns kvar i livet och att jag får vara med och uppleva allt igen. Allt känns liksom som om det vore från början... jag har fått en ny chans!! Så känns det!
Jag är lite väl full med känslor nu så jag får inte riktigt till det men jag har i alla fall gjort mig hörd här... Jag ska försöka komma med lite mer innehåll så småningom.
Ann-Sofi
Förhoppningsvis så får vi igenom vad vi önskar vid besiktningen och då en helt fräsch lägenhet. Som det är nu så är våtrumstapeterna proppfulla med hål, tapeterna på väggarna i två av sovrummen har massor med luftfickor, tapeterna i hallen har suttit där sedan huset byggdes -89... så det är väl det vi vill få i ordning.
Jag vill rikta ett tack till min underbara familj för att ni finns, till A för att du vill dela ditt liv med mig och till livet självt för att du tog mig i kragen så jag stannade kvar. Jag tänker ofta på det där... att jag var så nära att avsluta allt.
Jag är så glad att jag finns kvar i livet och att jag får vara med och uppleva allt igen. Allt känns liksom som om det vore från början... jag har fått en ny chans!! Så känns det!
Jag är lite väl full med känslor nu så jag får inte riktigt till det men jag har i alla fall gjort mig hörd här... Jag ska försöka komma med lite mer innehåll så småningom.
Ann-Sofi
Planering och längtan
Det ä så mycket som måste göras och massor som inte är viktigt men som vi längtar efter att få i ordning. Flytten står för dörren och det där med att packa ner saker är väl ingen höjdare. Jag ska ju bara flytta två trappor bort och detta innebär en himla massa bärande och mindre noggrant packande. Jag lär, om jag känner mig själv, flytta i papperspåsar. Det är enkelt och smidigt, lätt att bära och lätt att packa upp.
Vi längtar efter att få i ordning allt, ha ett gemensamt hem, planera livet tillsammans. Nu känns det som om allt håller an, liksom. Vi vill skynda oss ut ur våra lägenheter och in i det gemensamma.
Vintern verkar fortfarande långt borta och jag har väl aldrig önskat mig barmark så mycket som jag gör nu. Fy sjutton för att bära möbler i snömassor.
Idag har jag gjort min adressändring och det är då ännu en sak jag kan bocka av på listan.
Det mesta jag skriver om handlar så klart om flytten ser jag nu och det måste det få göra. Det är ju liksom det största som är nu...
På återseende!
Ann-Sofi
Vi längtar efter att få i ordning allt, ha ett gemensamt hem, planera livet tillsammans. Nu känns det som om allt håller an, liksom. Vi vill skynda oss ut ur våra lägenheter och in i det gemensamma.
Vintern verkar fortfarande långt borta och jag har väl aldrig önskat mig barmark så mycket som jag gör nu. Fy sjutton för att bära möbler i snömassor.
Idag har jag gjort min adressändring och det är då ännu en sak jag kan bocka av på listan.
Det mesta jag skriver om handlar så klart om flytten ser jag nu och det måste det få göra. Det är ju liksom det största som är nu...
På återseende!
Ann-Sofi
Min första natt på jobbet
Nu sitter jag på mitt arbete och ska arbetsträna för första gången på natten. Jag är jättelugn inuti och jag vet att detta kommer att gå finemang.
Mycket har hänt sedan jag skrev sist.
Det är ett nytt år som kommer att innehålla massor i mitt och mina näras liv.
Om exakt två veckor blir Andreas och jag sambo. Vi har fått tillgång till lägenheten två veckor tidigare vilket innebär att vi har lite mer tid på oss och slipper tokflytta två lägenheter på en dag. Jätteskönt.
Idag har vi fått lite sånt där nyttigt gjort som till exempel att fixa med elbolaget och sådär.
I morgon är det adressändring som står på schemat.
Ja just det! Vi har ju köpt nya köksmöbler idag. Vi hittade ett bord i massiv ek där man kan duka till sex personer direkt och har möjlighet att utöka med två iläggsskivor. Vi har köpt bordet, sex ekstolar och två iläggsskivor för 7000 kr. Vi är jättenöjda!
Jag kan ju faktiskt också berätta att Andreas stod som den finaste julklappen utanför mammas och pappas dörr på juldagen precis när vi satt oss att äta. Han hade kört från Stockholm två dagar tidigare för att han längtade så... och för att jag också uttryckt min längtan så klart!
Min bror och hans familj står ju också för den största förändringen då de har köpt sig ett hus som de älskar! Gabriel säger att han ska "hytta till toa huset å pela boll"... Vist är det ljuvligt!
Jag mår så bra så bra och trots att jag har bekymmer som är jobbiga så ser jag ändå så ljust på framtiden! ALLT har jag kvar! ALLT! Och jag kommer aldrig att lämna Andreas sida.
Ann-Sofi
Mycket har hänt sedan jag skrev sist.
Det är ett nytt år som kommer att innehålla massor i mitt och mina näras liv.
Om exakt två veckor blir Andreas och jag sambo. Vi har fått tillgång till lägenheten två veckor tidigare vilket innebär att vi har lite mer tid på oss och slipper tokflytta två lägenheter på en dag. Jätteskönt.
Idag har vi fått lite sånt där nyttigt gjort som till exempel att fixa med elbolaget och sådär.
I morgon är det adressändring som står på schemat.
Ja just det! Vi har ju köpt nya köksmöbler idag. Vi hittade ett bord i massiv ek där man kan duka till sex personer direkt och har möjlighet att utöka med två iläggsskivor. Vi har köpt bordet, sex ekstolar och två iläggsskivor för 7000 kr. Vi är jättenöjda!
Jag kan ju faktiskt också berätta att Andreas stod som den finaste julklappen utanför mammas och pappas dörr på juldagen precis när vi satt oss att äta. Han hade kört från Stockholm två dagar tidigare för att han längtade så... och för att jag också uttryckt min längtan så klart!
Min bror och hans familj står ju också för den största förändringen då de har köpt sig ett hus som de älskar! Gabriel säger att han ska "hytta till toa huset å pela boll"... Vist är det ljuvligt!
Jag mår så bra så bra och trots att jag har bekymmer som är jobbiga så ser jag ändå så ljust på framtiden! ALLT har jag kvar! ALLT! Och jag kommer aldrig att lämna Andreas sida.
Ann-Sofi