Arvids dop
Ja så har då den ena av de två stora festerna vi ska ha i sommar förlöpt i helgen. Arvid hade sitt dop i lördags och nu tillhör han Svenska Kyrkan precis som sina föräldrar. Det känns skönt att allt är i sin ordning och det var sannerligen mycket att hålla i huvudet hela helgen. Tack alla som hjälpte mig.
Jag hade beställt smörgåstårtor som jag noga hade kollat skulle räcka gott och väl till alla. Jag kan säga att det verkligen inte gjorde det. Det blev taberas på maten innan alla hade fått. Tja, kanske kan man väl säga att alla fick varsin liten bit, men då fanns det inte så mycket som en räka kvar på brickorna...
Och detta föjler mig nu kan jag säga... Allt gick finemang utom det och nog fasen skall det grusa hela alltet bara för det...
Jag vet att det inte är nått att älta, men det är det värsta som kan hända och för alla som känner mig vet ju hur jag brukar laga mat annars. Det är stooora mängder så det gott och väl räcker till alla för en rejäl portion med omtag. Så, förstå hur svettig och ledsen jag blev när detta uppdagades.
Nåja, festen gick fint ändå och Arvid sov sig igenom hela kalaset! Han var så himla duktig i kyrkan och det var två pojkar till som döptes och alla var lika fina!
Vi hade familjen från Stockholm här så klart och det var himla mysigt att ses igen! Det tar lång tid mellan dejterna, men jag tycker ändå att vi får ut mycket tillsammans när vi ses! Nu är det vecka 27 som gäller nästa gång och då är det vår tur att åka till Stockholm. Arvids farbror Mats fyller år och det är kalas i Stavsnäs!
I skrivande stund pustar jag ut litegrand då Arvid har varit en supergo kille hela dagen, men inte sovit speciellt mycket. Två stora lass i blöjan har det också blivit och en hel del kräkande på det mesta som finns i närheten. Nu sover han gott på ballis precis som vanligt, dock. Han sitter ju i sin tripptrappstol nu och är med oss vid måltiderna och det dröjer kanske inte så himla länge innan vi börjar med smakportioner... Vi får väl se.
Nu ska jag softa lite. Andreas jobbar till kl 23 ikväll.
Här är Arvid i sin dopklänning. En dopklänning som är 60 år gammal. Min pappa och hans bror är döpta i den, precis som tre av deras kusiner, jag, min bror, hans två pojkar och nu Arvid. Det är väldigt fint att ha fått döpa Arvid i den, men nästa bäbis som döps i den får gärna vara en tjej, för det börjar bli ont om plats på pojksidan där vi borderat in namn, dopdatum och kyrka.
Ann-Sofi
Jag hade beställt smörgåstårtor som jag noga hade kollat skulle räcka gott och väl till alla. Jag kan säga att det verkligen inte gjorde det. Det blev taberas på maten innan alla hade fått. Tja, kanske kan man väl säga att alla fick varsin liten bit, men då fanns det inte så mycket som en räka kvar på brickorna...
Och detta föjler mig nu kan jag säga... Allt gick finemang utom det och nog fasen skall det grusa hela alltet bara för det...
Jag vet att det inte är nått att älta, men det är det värsta som kan hända och för alla som känner mig vet ju hur jag brukar laga mat annars. Det är stooora mängder så det gott och väl räcker till alla för en rejäl portion med omtag. Så, förstå hur svettig och ledsen jag blev när detta uppdagades.
Nåja, festen gick fint ändå och Arvid sov sig igenom hela kalaset! Han var så himla duktig i kyrkan och det var två pojkar till som döptes och alla var lika fina!
Vi hade familjen från Stockholm här så klart och det var himla mysigt att ses igen! Det tar lång tid mellan dejterna, men jag tycker ändå att vi får ut mycket tillsammans när vi ses! Nu är det vecka 27 som gäller nästa gång och då är det vår tur att åka till Stockholm. Arvids farbror Mats fyller år och det är kalas i Stavsnäs!
I skrivande stund pustar jag ut litegrand då Arvid har varit en supergo kille hela dagen, men inte sovit speciellt mycket. Två stora lass i blöjan har det också blivit och en hel del kräkande på det mesta som finns i närheten. Nu sover han gott på ballis precis som vanligt, dock. Han sitter ju i sin tripptrappstol nu och är med oss vid måltiderna och det dröjer kanske inte så himla länge innan vi börjar med smakportioner... Vi får väl se.
Nu ska jag softa lite. Andreas jobbar till kl 23 ikväll.
Här är Arvid i sin dopklänning. En dopklänning som är 60 år gammal. Min pappa och hans bror är döpta i den, precis som tre av deras kusiner, jag, min bror, hans två pojkar och nu Arvid. Det är väldigt fint att ha fått döpa Arvid i den, men nästa bäbis som döps i den får gärna vara en tjej, för det börjar bli ont om plats på pojksidan där vi borderat in namn, dopdatum och kyrka.
Ann-Sofi
jag vet inte vad som händer...
jag bestämmer mig kanske en gång om dagen att jag ska börja blogga mer frekvent här, men jag lyckas aldrig tycker jag, Arvid tar upp all min vakna tid och jag vill inget annat heller. Han och Andreas är ljuset i mitt liv och jag kan inte andas utan dem,
Bloggen ja... Jag har vid fler och fler tillfällen faktiskt tänkt tanken att stänga ner denna... Jag har liksom tagit ett nytt steg åt ett annat håll. Jag vet inte jag... Jag har kvar min mobilblogg som jag tycker är ganska bra och som jag tror att många uppskattar. Främst vår släkt utomsoknes. Eller vad säger ni i Stockholm och Dalarna? Är min mobilblogg bra? Grejjen med mobilbloggen är ju att det kostar pengar. Denna är i alla fall gratis. Men det spelar ingen roll tycks det, eftersom jag slutat utnyttja den. På lördag ska vi ha dop och i augusti gifter vi oss, Andreas och jag. jag har liksom fokus på lite annat håll, men vill liksom inte riktigt skiljas från denna bloggen. Man vet ju aldrig. En vacker dag kanske jag börjar skriva igen och då är denna bra att ha. Det går ju förvisso att skaffa en ny men...
Jag vet inte vad som händer och jag kan inte besluta mig för om jag ska stänga ner denna eller behålla den och lägga den i viloläge...
Här kommer lite bilder på Arvid:
Ann-Sofi
Bloggen ja... Jag har vid fler och fler tillfällen faktiskt tänkt tanken att stänga ner denna... Jag har liksom tagit ett nytt steg åt ett annat håll. Jag vet inte jag... Jag har kvar min mobilblogg som jag tycker är ganska bra och som jag tror att många uppskattar. Främst vår släkt utomsoknes. Eller vad säger ni i Stockholm och Dalarna? Är min mobilblogg bra? Grejjen med mobilbloggen är ju att det kostar pengar. Denna är i alla fall gratis. Men det spelar ingen roll tycks det, eftersom jag slutat utnyttja den. På lördag ska vi ha dop och i augusti gifter vi oss, Andreas och jag. jag har liksom fokus på lite annat håll, men vill liksom inte riktigt skiljas från denna bloggen. Man vet ju aldrig. En vacker dag kanske jag börjar skriva igen och då är denna bra att ha. Det går ju förvisso att skaffa en ny men...
Jag vet inte vad som händer och jag kan inte besluta mig för om jag ska stänga ner denna eller behålla den och lägga den i viloläge...
Här kommer lite bilder på Arvid:
Ann-Sofi