Ann-Sofi och Andreas

Nu börjar det närma sig premiär med stora steg. Och jag kan väl säga att jag är extra nervös i år. Vi har bara haft hälften av repetitionstid mot vad jag är van vid. Och inte har jag haft samma motivering att plugga text hemma heller.

Men jag klarar detta. Det ska bara in... så är det! Idag är det repetition och sen ska jag jobba inatt.


Vill tacka Mamma och Pappa som alltid ställer upp och hjälper mig. Tack för att jag kan låna bilen så ofta. Det är ovärdeligt!

Nu ska jag dra markeringspennan över manuset och repa text några timmar. Återkommer.



Ann-Sofi

Livet är bra konstigt ibland. De största förändringar kan blåsa stormigt över en på bara ett par sekunder och allt står på ända.
Men livet är också bra underbart emellanåt.

Jag har i dagarna förändrat mycket i mitt eget liv. Den turbulens som har uppstått är på gång att lägga sig en aning. Varje dag är en ny utmaning och jag har så mycket att vara tacksam över. Många gånger tror jag att man glömmer bort att vara och visa tacksamhet. Att man blir alldeles för egocentrisk och fokucerad på sig själv.
Jag försöker varje dag se något positivt i något eller någon. Det är en konst jag inte alltid manövrerar, men jag försöker i alla fall.

Avundsjuka tror jag också är en del av de flestas vardag. Även i min. Inte speciellt ofta sker den medvetet utan ligger och pyr lite under ytan som röken från en vulkan.

Jag kan bli avundsjuk på personer som får beröm, positiv kritik, är duktiga på något, har mycket pengar eller bara är sådär förbannat lyckliga.

Jag står mitt i stormens öga nu. Jag vill finnas till för alla, vill göra gott.

På jobbet blir jag kallad ängel emellanåt. På jobbet kan jag få en klapp på kinden som tack för att jag hjälper till att lindra smärtan eller vänder en kudde.

Jag är lyckligt lottad som har vänner omkring mig. Som stöttar och finns närhelst jag behöver. Jag har även vänner jag aldrig har träffat, men som betyder oerhört mycket för mig. Som med sina ord stöttar, lyssnar och förstår.

Dagarna flyter lite samman och jag måste fokucera. Inte på mig själv utan på andra saker. Jag vill göra ett gott jobb som sjuksköterska. Jag vill göra ett gott jobb som moderator. Jag vill att föreställningarna ska gå bra. Men stormens öga vill annorlunda.

Det stormar omkring mig nu, men jag står stadigt. Inga vilda hästar kan hålla tillbaka mig från vad livet kan tänkas planera för mig. Ur motgång föds medgång.

Jag undrar när jag ska ha medgång? Eller är det ett I-landsproblem? Är det så att jag ska vara tacksam över att jag har ett arbete, en bostad och en familj? Är det min medgång? Ja, kanske det.

Det är nog så att tacksamhet är en dygd. Tänk varje dag en positiv tanke om både dig själv och någon annan. Var tacksam. Visa tacksamhet. Var ödmjuk inför vad livet bär med sig. Unna andra lycka.


Vist låter det bra? Hur gör man för att leva som man lär? Hur gör man för att ge sina tankar ett ansikte och genomföra sina drömmar, planer och visioner?

Just nu tar jag en dag i taget och jag kommer att stå stark som vinnare i denna strid.





Ann-Sofi

Hej alla godingar!

Det har varit ett par riktigt händelserika veckor som jag nyss har gått igenom. Livet har tagit en ny vändning och jag har höga förhoppningar om framtiden.

Jag ska berätta om min fantastiska Stockholmshelg och jag lovar att jag ska börja blogga lite mer aktivt.

Nu har jag tillgång till internet hela tiden och jag har endel tid över på kvällarna.

I skrivande stund är jag dock lite upptagen. Ville mest göra mig hörd igen och säga att jag är kvar här.


Jag kommer med långa och många uppdateringar så fort jag kan. Det lovar jag!



Ann-Sofi

Nu drar jag strax. Helgen står för dörren och jag åker nu.

Jag lovar att vara rädd om mig.



Ann-Sofi

Det är lite kallt. Kallt lite överallt och det blåser. Det är en stark vind. Just nu står jag mitt i stormen.

Jag är stark och jag kommer att klara av de starka vindar som testar mig.

Livet är här och nu. Livet är underbart. Glädjen ska inte få blåsas bort av den starka vind som stormar omkring mig nu.

Kärleken till livet, kärleken till musiken, kärleken till människan gör att jag står stadigt. Det är på grund av kärleken som jag överlever.

Stormen prövar mig. Stormen utsätter mig. Stormen bråkar.

Men stormen, detta starka element, ger mig energi. Jag håller hårdare fast mig för jag vill inte ramla. Jag vill stå stadigt. Och det gör jag.

Jag blir prövad nu. Men jag kommer att besegra vinden. Stormen.

När vinden lugnat sig och allt är på plats igen står jag segrande, stark, underbar och vacker!


Stark jag står!



Ann-Sofi

Egentligen ska jag sova nu. Jag har arbetat inatt och borde ligga och sussa sött på kudden.
Men det bubblar i mig. Jag är speedad! Fjärilarna vill inte sluta kittla mig i magen.
Idag är det måndag. Min vägningsdag på viktis. Jag har gjort som rutin att väga mig på måndagarna och varför vet jag inte.
Hela jag var överflödig i midsomras och jag hade fått nog. Jag skrev in mig på WW och ville göra ett tappert försök att förändra min livssituation.

Jag har kämpat hårt sedan dess och något har hänt i huvudet på mig. Den inställning till livet, kärleken och musiken jag hade innan har förändrats.
För varje promenerat steg med Daniels musik i öronen var det som om en liten nyckel vreds om och jag började förstå.
Förstå vad livet går ut på. Allt jag har framför mig och allt jag kan förändra.
Idag har jag gått ner 16 kilo och jag borde sova nu...



Ann-Sofi the butterflybabe