Föräldragruppen
Igår var vi på vårt första möte med föräldragruppen. Vi hade höga förväntningar och såg fram emot att få träffa andra lyriska, blivande föräldrar och få bolla funderingar och tankar kring graviditeten och den stundande förlossningen.
Vi var 6 par, alltså 12 personer, som träffades tillsammans med en barnmorska. Den krystade stämningen infann sig ganska omedelbart och jag har som ett av mina större dilemman att tycka det är jobbigt med ovald tystnad.
Detta ledde till att så fort barnmorskan frågade något och ingen svarade försökte jag ge konstruktiv respons. Sådant man kan börja bygga en dialog på, tänkte jag. Andreas och jag var flitiga i dialogen. Mellan oss. Och då satt vi i varsin ände av rummet. Ingen annan pratade. De satt och glodde bara och verkade inte ett skit intresserade.
Och vi lärde oss ingenting. Inte nått. Det barnmoskan som hastigast drog igenom kunde vi redan och de frågor vi ställde hade hon inga bra svar på.
De har klämt ihop grupperna och vi kommer bara att ses en gång till, sedan får det vara bra.
Vi säger och menar det verkligen: Detta kunde vi både ha och mista.
Vi är jättebesvikna och nästa gång vi ses tänkte Andreas inte ta ledigt från jobbet. Jag går dit, sitter av tiden och berättar för Andreas när jag kommer hem vad vi har pratat om. Inte tänker vi förlora pengar på något så värdelöst.
Vi fick också veta att det har varit ett informationsmöte på försäkringskassan ang föräldrapenning och lite sådant matnyttigt. Har någon berättat det för oss, tror ni?
Nähä, då får vi ta tag i det själva, ringa och kolla om någon har tid att träffa oss och berätta hur vi ska gå tillväga.
Det är lite tråkigt att det aldrig riktigt kan få flyta. Var är den där berömda räkmackan? Kan inte vi få en liten del av den?
Ann-Sofi
Vi var 6 par, alltså 12 personer, som träffades tillsammans med en barnmorska. Den krystade stämningen infann sig ganska omedelbart och jag har som ett av mina större dilemman att tycka det är jobbigt med ovald tystnad.
Detta ledde till att så fort barnmorskan frågade något och ingen svarade försökte jag ge konstruktiv respons. Sådant man kan börja bygga en dialog på, tänkte jag. Andreas och jag var flitiga i dialogen. Mellan oss. Och då satt vi i varsin ände av rummet. Ingen annan pratade. De satt och glodde bara och verkade inte ett skit intresserade.
Och vi lärde oss ingenting. Inte nått. Det barnmoskan som hastigast drog igenom kunde vi redan och de frågor vi ställde hade hon inga bra svar på.
De har klämt ihop grupperna och vi kommer bara att ses en gång till, sedan får det vara bra.
Vi säger och menar det verkligen: Detta kunde vi både ha och mista.
Vi är jättebesvikna och nästa gång vi ses tänkte Andreas inte ta ledigt från jobbet. Jag går dit, sitter av tiden och berättar för Andreas när jag kommer hem vad vi har pratat om. Inte tänker vi förlora pengar på något så värdelöst.
Vi fick också veta att det har varit ett informationsmöte på försäkringskassan ang föräldrapenning och lite sådant matnyttigt. Har någon berättat det för oss, tror ni?
Nähä, då får vi ta tag i det själva, ringa och kolla om någon har tid att träffa oss och berätta hur vi ska gå tillväga.
Det är lite tråkigt att det aldrig riktigt kan få flyta. Var är den där berömda räkmackan? Kan inte vi få en liten del av den?
Ann-Sofi
Vecka 31
På denna sidan står cdet:
Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.
Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.
Och på denna sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Pampers skriver:
Det bökas och stökas i magen nu och emellanåt känns det lite läskigt.
Jag tycker det börjar bli jobbigt nu med magen, storleken och smärtorna. Det är tufft att vagga runt, gå i trappor, bära kassar och sådär. Det gör så hiskeligt ont i fogarna och det är en smärta som är svår att förklara.
Nattetid är det tugnt att andas och jag blir anfådd för ingenting. Jag kan plötsligt börja flåsa mitt i ett samtal och måste pausa. Jag har tagit av mig förlovningsringen och den hänger numer i mitt halsband.
Det är svårt att känna sig kvinnlig när det är tugnt och motigt. Jag vet att alla säger att en gravid kvinna är det vackraste som finns och jag försöker verkligen känna så, men det är inte så lätt.
På söndag är det första advent och jag vill försöka få fint här hemma innan dess. Det tar sådan tid och det jag svängde ihop på en timme tar en hel dag numer.
Jag vill gå till fotvården då det börjar bli bökigt att ta hand om mina fötter.
Det börjar klia i fingrarna att börja fixa det där finliret. Packa skötväskan och förlossningsväskan, bädda vaggan, köpa blöjor och inotyolsalva, fixa det sista med skötbordet, tvätta alla kläderna och göra dem fina. Ja, pilla med det där lilla extra, lite.
Jag har inte köpt någon skötväska ännu, och är på jakt efter den mest ulitmata och snygga. Jag har fått tips om både hårda och mjuka väskor, stora och små. Jag har inte heller handlat bäbiskläder än och jag vill ändå ha ett eget set med mig till BB som jag och Andreas själva har köpt. Jag tänkte jag skulle roa mig med det i mellandagarna. Jag behöver små korgar och lådor att ha på skötbordet och det ska inhandlas med omsorg också.
Bara mys kvar alltså. Och längtan. Åh vad vi längtar! Jag kollade på Förlossningskliniken på TV4Fakta igår och shit pommesfrites vad jag var engagerad. Det är ofta dramatiska förlossningar de visar och faktum är att inget av det skrämde mig. Jag har bara en sådan stark längtan, förväntan och undran i kroppen. Hur ska det bli, hur kommer det att kännas, vem har jag i magen, är det en flicka eller pojke?
Längtan... Längtan... Längtan...
Ann-Sofi
Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.
Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.
Och på denna sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Pampers skriver:
Ont om plats. "Det är ganska trångt här inne." Ditt barn kommer att verka vara mindre aktivt allt eftersom veckorna går. Färre rörelser betyder att det går åt rätt håll. Bebisens rörelser blir helt enkelt mer regelbundna, och dessutom finns det inte längre så mycket utrymme i livmodern som det fanns för några veckor sedan.
Vikt och längd. Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa - den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!Det bökas och stökas i magen nu och emellanåt känns det lite läskigt.
Jag tycker det börjar bli jobbigt nu med magen, storleken och smärtorna. Det är tufft att vagga runt, gå i trappor, bära kassar och sådär. Det gör så hiskeligt ont i fogarna och det är en smärta som är svår att förklara.
Nattetid är det tugnt att andas och jag blir anfådd för ingenting. Jag kan plötsligt börja flåsa mitt i ett samtal och måste pausa. Jag har tagit av mig förlovningsringen och den hänger numer i mitt halsband.
Det är svårt att känna sig kvinnlig när det är tugnt och motigt. Jag vet att alla säger att en gravid kvinna är det vackraste som finns och jag försöker verkligen känna så, men det är inte så lätt.
På söndag är det första advent och jag vill försöka få fint här hemma innan dess. Det tar sådan tid och det jag svängde ihop på en timme tar en hel dag numer.
Jag vill gå till fotvården då det börjar bli bökigt att ta hand om mina fötter.
Det börjar klia i fingrarna att börja fixa det där finliret. Packa skötväskan och förlossningsväskan, bädda vaggan, köpa blöjor och inotyolsalva, fixa det sista med skötbordet, tvätta alla kläderna och göra dem fina. Ja, pilla med det där lilla extra, lite.
Jag har inte köpt någon skötväska ännu, och är på jakt efter den mest ulitmata och snygga. Jag har fått tips om både hårda och mjuka väskor, stora och små. Jag har inte heller handlat bäbiskläder än och jag vill ändå ha ett eget set med mig till BB som jag och Andreas själva har köpt. Jag tänkte jag skulle roa mig med det i mellandagarna. Jag behöver små korgar och lådor att ha på skötbordet och det ska inhandlas med omsorg också.
Bara mys kvar alltså. Och längtan. Åh vad vi längtar! Jag kollade på Förlossningskliniken på TV4Fakta igår och shit pommesfrites vad jag var engagerad. Det är ofta dramatiska förlossningar de visar och faktum är att inget av det skrämde mig. Jag har bara en sådan stark längtan, förväntan och undran i kroppen. Hur ska det bli, hur kommer det att kännas, vem har jag i magen, är det en flicka eller pojke?
Längtan... Längtan... Längtan...
Ann-Sofi
Sammanfattning
Det kanske låter värre än det är. Jag tänkte jag skulle försöka förklara hur jag haft det sista veckan. Ikväll är det fredag och jag sitter ensam eftersom Andreas jobbar över till kl 23.
Jag har tänkt blogga i flera dagar men har inte riktigt hittat motivationen.
Det kommenteras knappt aldrig längre och ibland undrar jag varför och för vem jag skriver. Jag kan ju för egen del skriva ner i ett vanligt block eller i ett worddokument. Inte behöver jag publicera det. Eller? Vem läser?
I söndagskväll tog jag mig till jobbet. Ett arbetspass som skulle visa sig var det sista. Natten gick väl ganska bra, men mina fogsmärtor tog överhand och med några urkrafter jag hittade i någon reserv jag hade tog jag mig hem på morgonen. Då hade många av mina kollegor frågat varför jag jobbar vidare istället för att gå hem och ta hand om mig. Min barnmorska har vid flera tillfällen också ställt frågan, men har å andra sidan sett min beslutsamhet att vilja kunna avsluta ordentligt. Jag har velat visa att jag kan. Att jag inte är klen. Frågan jag fick i somras, huruvida sjuk jag egentligen var när jag låg hemma och spydde dygnet runt så jag fick näsblod, hänger väl också över mig och känslan av att inte bli trodd gnager. Människan som ställde frågan vet nog inte vad hon ställde till med egentligen. Inte bra alls.
Men i måndags klarade jag inte mer. I måndags fick jag åka hem och fatta beslutet att ringa och tala om att jag inte klarar av att arbeta de sista nätterna. Det handlade om två nätter för den 29 november går jag på min havandeskapspenning.
Och känslan av att vara klen och inte klara av blev faktiskt inte så stor som jag kanske trott. Så från i måndags är jag alltså hemma på heltid.
Hemma. Hela tiden. Hemma. Åh vad jag älskar mitt hem. Min familj. Jag har en egen familj! Vilken svindlande tanke egentligen.
I veckan har jag försökt ta en sak i taget. Nätterna är gräsliga och jag skriker i sömnen, måste ha kryckor när jag går på toa och sover endast kortare stunder i taget. Jag är ofta vaken mellan 01 och 05. Ofta.
Och det tar också på krafterna. Och jag har ont efter vila också. Ont ont ont. Men jag försöker i alla fall ta hand om hemmet. Andreas jobbar ju heltid och det vankas både advent, min 35 års dag, jul och nyår, så jag vill ändå försöka ha det fint omkring oss. Jag tar ett rum i taget och låter mig vila stundom. Men så fort jag arbetat lite så spänner det litegrand i magen och jag får skitont i fogarna. Och det sitter i. I flera dagar.
Så... med en envishet som få tar jag ett rum i taget. Idag har jag till exempel sytt en ny gardin till mellanrummet. Här ser ni det!
Ikväll sitter jag ensam, har precis spanat in IDOL-gänget och jag måste sudda ut mina fördomar kring Marie Picasso, för fy tusan vad bra hon är! Tänk er finalen i Globen mellan henne och Amanda. Snacka om girlpower!
Vi var hos barnmorskan i onsdags och allt var finemang med bäbisen. Jag har dragit på mig några kilon nu som hon kunde härleda till vätskeansamlingar. Hon sa att jag är ganska svullen i händerna och i ansiktet och det är tydliga tecken på att jag samlar på mig vätska.
Så nu hänger förlovningsringen i mitt halsband och jag måste dra ner på kryddor och fruktjuicerna.
Vår BM klämde på magen och sa att det var en alldeles lagom bäbis där inne som vid klämtilfället låg med huvudet neråt.
Allt börjar komma ifatt mig nu och jag inser att om tio veckor eller så är jag mamma. Andreas är pappa och vi har en egen familj! Svindlande underbart!
Underbart!
Ann-Sofi
Jag har tänkt blogga i flera dagar men har inte riktigt hittat motivationen.
Det kommenteras knappt aldrig längre och ibland undrar jag varför och för vem jag skriver. Jag kan ju för egen del skriva ner i ett vanligt block eller i ett worddokument. Inte behöver jag publicera det. Eller? Vem läser?
I söndagskväll tog jag mig till jobbet. Ett arbetspass som skulle visa sig var det sista. Natten gick väl ganska bra, men mina fogsmärtor tog överhand och med några urkrafter jag hittade i någon reserv jag hade tog jag mig hem på morgonen. Då hade många av mina kollegor frågat varför jag jobbar vidare istället för att gå hem och ta hand om mig. Min barnmorska har vid flera tillfällen också ställt frågan, men har å andra sidan sett min beslutsamhet att vilja kunna avsluta ordentligt. Jag har velat visa att jag kan. Att jag inte är klen. Frågan jag fick i somras, huruvida sjuk jag egentligen var när jag låg hemma och spydde dygnet runt så jag fick näsblod, hänger väl också över mig och känslan av att inte bli trodd gnager. Människan som ställde frågan vet nog inte vad hon ställde till med egentligen. Inte bra alls.
Men i måndags klarade jag inte mer. I måndags fick jag åka hem och fatta beslutet att ringa och tala om att jag inte klarar av att arbeta de sista nätterna. Det handlade om två nätter för den 29 november går jag på min havandeskapspenning.
Och känslan av att vara klen och inte klara av blev faktiskt inte så stor som jag kanske trott. Så från i måndags är jag alltså hemma på heltid.
Hemma. Hela tiden. Hemma. Åh vad jag älskar mitt hem. Min familj. Jag har en egen familj! Vilken svindlande tanke egentligen.
I veckan har jag försökt ta en sak i taget. Nätterna är gräsliga och jag skriker i sömnen, måste ha kryckor när jag går på toa och sover endast kortare stunder i taget. Jag är ofta vaken mellan 01 och 05. Ofta.
Och det tar också på krafterna. Och jag har ont efter vila också. Ont ont ont. Men jag försöker i alla fall ta hand om hemmet. Andreas jobbar ju heltid och det vankas både advent, min 35 års dag, jul och nyår, så jag vill ändå försöka ha det fint omkring oss. Jag tar ett rum i taget och låter mig vila stundom. Men så fort jag arbetat lite så spänner det litegrand i magen och jag får skitont i fogarna. Och det sitter i. I flera dagar.
Så... med en envishet som få tar jag ett rum i taget. Idag har jag till exempel sytt en ny gardin till mellanrummet. Här ser ni det!
Ikväll sitter jag ensam, har precis spanat in IDOL-gänget och jag måste sudda ut mina fördomar kring Marie Picasso, för fy tusan vad bra hon är! Tänk er finalen i Globen mellan henne och Amanda. Snacka om girlpower!
Vi var hos barnmorskan i onsdags och allt var finemang med bäbisen. Jag har dragit på mig några kilon nu som hon kunde härleda till vätskeansamlingar. Hon sa att jag är ganska svullen i händerna och i ansiktet och det är tydliga tecken på att jag samlar på mig vätska.
Så nu hänger förlovningsringen i mitt halsband och jag måste dra ner på kryddor och fruktjuicerna.
Vår BM klämde på magen och sa att det var en alldeles lagom bäbis där inne som vid klämtilfället låg med huvudet neråt.
Allt börjar komma ifatt mig nu och jag inser att om tio veckor eller så är jag mamma. Andreas är pappa och vi har en egen familj! Svindlande underbart!
Underbart!
Ann-Sofi
Vecka 30
på den ena sidan står det:
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du hos försäkringskassan.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
...och på den andra sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Alltså... jag ska vara med barn i tio veckor till. Tio veckor?! Var har tiden tagit vägen? I skrivande stund är det natt mellan söndag och måndag och jag är på mitt arbete. Imorgonbitti när jag går hem har jag enkom två arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Helt galet ju!
Jag mår ganska bra efter omständigheterna. Förra helgen åkte jag på någon form av magsjuka som det tog några dagar att hämta sig ifrån. Fogarna ger sig tillkänna och mest är det nu symfysen (fogen framtill) som gör mest ont. Det tråkiga i kråksången är att jag inte kan använda min TNS-apparat framtill. Strömmen som används går mellan plattorna man sätter på varje sida om smärtan och på framsidan är det en bäbis ivägen. Därför går det inte.
De riktigt klockrena sparkarna har avtagit och ersatts av mer bök och stök. Det är en kittlande känsla när jag har min hand på magen och den helt plötsligt börjar leva. Det funkar bäst när jag ligger på sidan och känner. Oftast vänsersidan av någon anledning. Alltså jag ligger på höger sida och känner på vänster.
På onsdag ska vi till BM igen och mäta och lyssna. Men innan dess på morgon ska jag till varmbassängen och ha sjukgymnastik. Det blir fina fisken det! Och på onsdag... Är det bara en vecka kvar.... Den 29 november går jag hem. Hem till mig och har det bra med min familj!
Något som också är ganska roligt är att folk omkring mig säger att jag har gått ihop i övriga kroppen. jag ser alltså smalare ut i ansikte och på ben säger de. Magen är så rund och fin, och min hals har börjat synas lite mer! Jag tackar och bockar! Jag har ju bara gått upp 10 kilo. Det är faktiskt superbra, tycker jag!
Ann-Sofi
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du hos försäkringskassan.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
...och på den andra sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Alltså... jag ska vara med barn i tio veckor till. Tio veckor?! Var har tiden tagit vägen? I skrivande stund är det natt mellan söndag och måndag och jag är på mitt arbete. Imorgonbitti när jag går hem har jag enkom två arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Helt galet ju!
Jag mår ganska bra efter omständigheterna. Förra helgen åkte jag på någon form av magsjuka som det tog några dagar att hämta sig ifrån. Fogarna ger sig tillkänna och mest är det nu symfysen (fogen framtill) som gör mest ont. Det tråkiga i kråksången är att jag inte kan använda min TNS-apparat framtill. Strömmen som används går mellan plattorna man sätter på varje sida om smärtan och på framsidan är det en bäbis ivägen. Därför går det inte.
De riktigt klockrena sparkarna har avtagit och ersatts av mer bök och stök. Det är en kittlande känsla när jag har min hand på magen och den helt plötsligt börjar leva. Det funkar bäst när jag ligger på sidan och känner. Oftast vänsersidan av någon anledning. Alltså jag ligger på höger sida och känner på vänster.
På onsdag ska vi till BM igen och mäta och lyssna. Men innan dess på morgon ska jag till varmbassängen och ha sjukgymnastik. Det blir fina fisken det! Och på onsdag... Är det bara en vecka kvar.... Den 29 november går jag hem. Hem till mig och har det bra med min familj!
Något som också är ganska roligt är att folk omkring mig säger att jag har gått ihop i övriga kroppen. jag ser alltså smalare ut i ansikte och på ben säger de. Magen är så rund och fin, och min hals har börjat synas lite mer! Jag tackar och bockar! Jag har ju bara gått upp 10 kilo. Det är faktiskt superbra, tycker jag!
Ann-Sofi
Årets julkalender
Jag tror baske mig att jag ska följa julkalendern i år. Jag är och har alltid varit mycket kritisk och ställer höga krav på kalendern. Än så länge är det bara två som har funkat för mig.
Trolltider! Alltid kommer Trolltider att vara nummer ett. Alltid!
Därefter kommer Pelle Svanslös som jag tyckte mycket om.
Jag tycker att en julkalender ska innehålla tomtar och troll, snö, förväntan, spänning och lite glitter och glamour. Och det kanske har funnits i många andra kalendrar, men det är ändå bara två jag fallit för.
Nu finns det ett klipp på Aftonbladets hemsida där man få se en snutt ur årets kalender och jag måste säga att det bådar gott!
Mmm... det bådar gott, mina vänner!
"En riktig jul" står för dörren!
Ann-Sofi
Trolltider! Alltid kommer Trolltider att vara nummer ett. Alltid!
Därefter kommer Pelle Svanslös som jag tyckte mycket om.
Jag tycker att en julkalender ska innehålla tomtar och troll, snö, förväntan, spänning och lite glitter och glamour. Och det kanske har funnits i många andra kalendrar, men det är ändå bara två jag fallit för.
Nu finns det ett klipp på Aftonbladets hemsida där man få se en snutt ur årets kalender och jag måste säga att det bådar gott!
Mmm... det bådar gott, mina vänner!
"En riktig jul" står för dörren!
Ann-Sofi
Torsdagsminus
Rubriken är inte negativ. Tvärt om! ÄNTLIGEN är det vinter! Som jag har längtat efter dessa helt underbara minusgrader, snö och mysmörker! Åh vad jag njöt härom kvällen när snön yrde utanför mitt fönster!
Andreas kom hem som en isbit och han far verkligen illa av mörker och kyla. Hans bästa är om det får vara 30 grader varmt och sol hela tiden.
Vilka kontraster vi är!
Jag väntar barn och min mage bara växer. Det finns barn i min närhet jag älskar så det gör ont. Varje dag. När Gabriel föddes trodde jag inte att jag hade sådana känslor i mig. Det är ju inte ens mitt eget barn. Och när jag fick veta att jag skulle bli faster igen, blev jag faktiskt lite orolig. För hur skall min kärlek räcka till ett barn till. Jag ger ju allt redan nu?! Men se, det gick alldeles utmärkt.
Och snart är det dags igen. Fast egentligen nått helt annat. Mitt eget barn skall födas! Mitt eget!!!!!!!!!!!
Och kände jag sådan gränslös kärlek för mina brorsbarn, hur ska det bli med känslorna för mitt eget barn?
Vi längtar oss tokiga här hemma, Andreas och jag!
Här kommer ett par uppdaterade bilder på Gabriel och Adam! Fotograf är Anna, barnens mamma. Här har jag hämtat bilderna.
Adam i badet!
Pippi-Gabriel!
Mina änglar!
Ann-Sofi
Andreas kom hem som en isbit och han far verkligen illa av mörker och kyla. Hans bästa är om det får vara 30 grader varmt och sol hela tiden.
Vilka kontraster vi är!
Jag väntar barn och min mage bara växer. Det finns barn i min närhet jag älskar så det gör ont. Varje dag. När Gabriel föddes trodde jag inte att jag hade sådana känslor i mig. Det är ju inte ens mitt eget barn. Och när jag fick veta att jag skulle bli faster igen, blev jag faktiskt lite orolig. För hur skall min kärlek räcka till ett barn till. Jag ger ju allt redan nu?! Men se, det gick alldeles utmärkt.
Och snart är det dags igen. Fast egentligen nått helt annat. Mitt eget barn skall födas! Mitt eget!!!!!!!!!!!
Och kände jag sådan gränslös kärlek för mina brorsbarn, hur ska det bli med känslorna för mitt eget barn?
Vi längtar oss tokiga här hemma, Andreas och jag!
Här kommer ett par uppdaterade bilder på Gabriel och Adam! Fotograf är Anna, barnens mamma. Här har jag hämtat bilderna.
Adam i badet!
Pippi-Gabriel!
Mina änglar!
Ann-Sofi
Fortfarande sjuk
Det envisa illamåendet vill inte ge med sig. Jag har ont, riktigt ont, i övre delen av magen. Sådär palpationsöm som när man har kräkt i flera dagar eller har kraftig gastrit.
Det är ganska jobbigt att ständigt gå med illamående och jag känner mig lätt febrig också. Jag kräks väl inte så himla mycket, men det tar ändå på krafterna.
Energi är det enda jag behöver nu. Jag och bäbisen.
Försöker sutta i mig nyponsoppa och fruktsoppa. Så fort jag äter så gör det ont i magen. Jag har Gaviskon som jag tar vid behov men det hjälper föga just nu. Jag har fått avboka badet idag och även ett informationsmöte på mitt ena jobb. Hemma i bädden hör jag idag.
Usch... jag tycker faktiskt lite synd om mig själv.
Ann-Sofi
Det är ganska jobbigt att ständigt gå med illamående och jag känner mig lätt febrig också. Jag kräks väl inte så himla mycket, men det tar ändå på krafterna.
Energi är det enda jag behöver nu. Jag och bäbisen.
Försöker sutta i mig nyponsoppa och fruktsoppa. Så fort jag äter så gör det ont i magen. Jag har Gaviskon som jag tar vid behov men det hjälper föga just nu. Jag har fått avboka badet idag och även ett informationsmöte på mitt ena jobb. Hemma i bädden hör jag idag.
Usch... jag tycker faktiskt lite synd om mig själv.
Ann-Sofi
Att sätta sig själv främst
Jag hade ett dilemma. Inte egentligen något stort och kanske egentligen mest fjantigt. Men för mig är det ändå ett dilemma.
Det gäller det där med att värdesätta sig själv, sin kropp, själ och hälsa. Jag har blivit ifrågasatt förr när jag inte mått bra och sjukskrivit mig. När jag kräkte mig till näsblödningar, ådrog mig kraftig yrsel och stora sömnrubbningar. Då blev jag ifrågasatt. Detta har ju sedan lett till att jag dragit mig för att tala om hur jag egentligen mår.
Min barnmorska har sett igenom mig och höjer varnande fingrar varje gång vi ses. Hon känner att jag pressar mig hårdare än hälsosamt och ser med sneda ögon på mig när jag säger att jag vill fortsätta jobba. Hon ser hur sammanbiten jag blir när smärtorna sätter in och hur jag inte väljer att berätta om det.
Oron vi hade när fosterrörelserna gick ner gjorde att vi (med stort push från vår BM) tog kontakt med förlossningen och gjorde undersökningar där som visade att allt var jättefint. Bäbisen rörde sig otroligt mycket och detta kändes ju nästan genant. Att vi ska belasta sjuvården och vara besvärliga när allt ändå är normalt.
Det är den där dumma känslan som sätter in då. Varför ser jag inte mina rättigheter? Varför ska jag alltid tänka på att andra ska ha det bra och inte belastas av mig?
Jag har mått illa i ett par dagar, haft riktigt ont i magen och igår kräktes jag. Inatt har jag legat med frossa och feber och idag är jag rätt matt i kroppen. Det ser så enkelt ut att fatta beslut när jag läser vad jag skriver. Men att genomföra tankarna i praktiken är något helt annat. Beslut om att sjukskriva mig inatt...
Jag har suttit i ett par timmar och kännt efter. Mår jag verkligen så dåligt? Går det inte att hämta sig fortare? Inbillar jag mig inte?
Men näe... Jag kan inte hålla på så här längre. Jag kan inte pressa mig ånyå. Jag har ju min bäbis att tänka på nu.
Jag skakar ju i benen bara jag går ut i köket, min frukost bestod av te och skorpor, magknipet har inte gett med sig.
Så jag tog tjuren vid hornen och ringde min chef. Och möttes av förståelse.
Nu kan jag i min egen takt ta hand om mig idag utan att känna att jag måste gå på reserverna inatt.
Jag arbetar varje dag med kampen att sätta mig själv främst. Varför är det så svårt?
Ann-Sofi
Det gäller det där med att värdesätta sig själv, sin kropp, själ och hälsa. Jag har blivit ifrågasatt förr när jag inte mått bra och sjukskrivit mig. När jag kräkte mig till näsblödningar, ådrog mig kraftig yrsel och stora sömnrubbningar. Då blev jag ifrågasatt. Detta har ju sedan lett till att jag dragit mig för att tala om hur jag egentligen mår.
Min barnmorska har sett igenom mig och höjer varnande fingrar varje gång vi ses. Hon känner att jag pressar mig hårdare än hälsosamt och ser med sneda ögon på mig när jag säger att jag vill fortsätta jobba. Hon ser hur sammanbiten jag blir när smärtorna sätter in och hur jag inte väljer att berätta om det.
Oron vi hade när fosterrörelserna gick ner gjorde att vi (med stort push från vår BM) tog kontakt med förlossningen och gjorde undersökningar där som visade att allt var jättefint. Bäbisen rörde sig otroligt mycket och detta kändes ju nästan genant. Att vi ska belasta sjuvården och vara besvärliga när allt ändå är normalt.
Det är den där dumma känslan som sätter in då. Varför ser jag inte mina rättigheter? Varför ska jag alltid tänka på att andra ska ha det bra och inte belastas av mig?
Jag har mått illa i ett par dagar, haft riktigt ont i magen och igår kräktes jag. Inatt har jag legat med frossa och feber och idag är jag rätt matt i kroppen. Det ser så enkelt ut att fatta beslut när jag läser vad jag skriver. Men att genomföra tankarna i praktiken är något helt annat. Beslut om att sjukskriva mig inatt...
Jag har suttit i ett par timmar och kännt efter. Mår jag verkligen så dåligt? Går det inte att hämta sig fortare? Inbillar jag mig inte?
Men näe... Jag kan inte hålla på så här längre. Jag kan inte pressa mig ånyå. Jag har ju min bäbis att tänka på nu.
Jag skakar ju i benen bara jag går ut i köket, min frukost bestod av te och skorpor, magknipet har inte gett med sig.
Så jag tog tjuren vid hornen och ringde min chef. Och möttes av förståelse.
Nu kan jag i min egen takt ta hand om mig idag utan att känna att jag måste gå på reserverna inatt.
Jag arbetar varje dag med kampen att sätta mig själv främst. Varför är det så svårt?
Ann-Sofi
Vecka 29
Vecka 29:
Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.
Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.
Det är inte ovanligt att gravida får ändtarmsbesvär som exempelvis hemorrojder, klåda eller sprickor. Läs mer om hemorrojder där vi har information om hur man kan minska problemen och förebygga dessa.
Familjeliv skriver:
Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.
Det enda som upptar min tid just nu i skrivande stund är mitt illamående och min magknip. Igår kräktes jag och hade feber halva natten. Jag mår egentligen inte alls speciellt bra och vet inte om jag ska ringa till förlossningen och prata lite. Jag tycker mig ha en annan värk nere i magen. Alltså livmodermagen. Det är mer "ansträngt" nu än tidigare. Det kanske ska vara så, inte vet jag.
För övrigt så växer bäbisen som den ska och det märks att det inte är lika mycket plats i magen längre. Det är inte de där klockrena sparkarna lika ofta utan mer en rörelse bara.
Jag ska lägga mig och vila mig igen.
Ann-Sofi
Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.
Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.
Det är inte ovanligt att gravida får ändtarmsbesvär som exempelvis hemorrojder, klåda eller sprickor. Läs mer om hemorrojder där vi har information om hur man kan minska problemen och förebygga dessa.
Familjeliv skriver:
Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.
Det enda som upptar min tid just nu i skrivande stund är mitt illamående och min magknip. Igår kräktes jag och hade feber halva natten. Jag mår egentligen inte alls speciellt bra och vet inte om jag ska ringa till förlossningen och prata lite. Jag tycker mig ha en annan värk nere i magen. Alltså livmodermagen. Det är mer "ansträngt" nu än tidigare. Det kanske ska vara så, inte vet jag.
För övrigt så växer bäbisen som den ska och det märks att det inte är lika mycket plats i magen längre. Det är inte de där klockrena sparkarna lika ofta utan mer en rörelse bara.
Jag ska lägga mig och vila mig igen.
Ann-Sofi
Ett leende...
Jag fick ett mail från lillebror med roliga bilder. Tänkte jag skulle dela med mig lite...
Smakade dina frukostflingor bra i morse?
Är du inte kompis med grannen?
Är du sen till jobbet?
Grilltips:
Sådär ja!
Hoppas ni drog litegrand på smilbanden! Det gjorde i alla fall jag!
PoK
Ann-Sofi
Övning
Ja, inte vet jag varför jag är som jag är just nu, men sömn... hm... det står tydligen inte spec högt på listan. När klockan är 21.15 somnar jag. Varje kväll. Och jag sover enkom ett par timmar innan det är dags att stiga upp första gången. Inatt sov jag förvisso ända till kl 03. Men så tog natten slut för min del också. En timme orkade jag ligga kvar och vända och vrida mig.
Nu sitter jag här och har ätit frukost, tänkt ljus och tittar på gamla repriser av matlagningsprogram med kocken Pelle som är på tok för barnslig för mig. Han pratar barnspråk med vuxna och håller på och daddar och har sig. Nä... fram med lite manligare kockar när de ändå håller på! Barnprogram har vi tillräckligt av!
Varför är jag vaken så här dags nästan varje natt? Är det för att jag ska öva mig? Ska nattrutinerna rubbas redan innan bäbisen kommit?
Ja, inte vet jag men det är liksom bara att gilla läget. Jag kan ju vila senare om behov skulle uppstå.
Jag har märkt en tendens till attitydförändring mot mig. Jag tycker att folk i allmänhet, ingen i synnerhet, ser mig med andra ögon nu sedan jag blev gravid. Jag tycker mig känna vibbar av... ja hur ska jag uttrycka det... De ser mig mer som vuxen nu. De för en dialog med mig som aldrig gjorts förut. Jag är liksom värd mer. Det är så det känns.
Jag tänker mig att jag finns i en folksamling, en publik till exempel, där jag möter människor som vet vem jag är och som kanske till och med känner mig. Jag kan redan känna ur de ser på mig och min mage på ett nytt sätt, hur de väljer sina ord på ett annat sätt och hur de bemöter mig med en annan typ av vördnad och jämnställdhet.
Det är som sagt bara en känsla av en tendens. Inget annat. Och mest en tanke jag vädrar här och nu.
Nu ska jag fortsätta klappa magen, dricka mitt te och reta mig på Pelle.
Ann-Sofi
Nu sitter jag här och har ätit frukost, tänkt ljus och tittar på gamla repriser av matlagningsprogram med kocken Pelle som är på tok för barnslig för mig. Han pratar barnspråk med vuxna och håller på och daddar och har sig. Nä... fram med lite manligare kockar när de ändå håller på! Barnprogram har vi tillräckligt av!
Varför är jag vaken så här dags nästan varje natt? Är det för att jag ska öva mig? Ska nattrutinerna rubbas redan innan bäbisen kommit?
Ja, inte vet jag men det är liksom bara att gilla läget. Jag kan ju vila senare om behov skulle uppstå.
Jag har märkt en tendens till attitydförändring mot mig. Jag tycker att folk i allmänhet, ingen i synnerhet, ser mig med andra ögon nu sedan jag blev gravid. Jag tycker mig känna vibbar av... ja hur ska jag uttrycka det... De ser mig mer som vuxen nu. De för en dialog med mig som aldrig gjorts förut. Jag är liksom värd mer. Det är så det känns.
Jag tänker mig att jag finns i en folksamling, en publik till exempel, där jag möter människor som vet vem jag är och som kanske till och med känner mig. Jag kan redan känna ur de ser på mig och min mage på ett nytt sätt, hur de väljer sina ord på ett annat sätt och hur de bemöter mig med en annan typ av vördnad och jämnställdhet.
Det är som sagt bara en känsla av en tendens. Inget annat. Och mest en tanke jag vädrar här och nu.
Nu ska jag fortsätta klappa magen, dricka mitt te och reta mig på Pelle.
Ann-Sofi
Vila
Idag ska Andreas sätta på vintertassarna på bilen och jag har tvättstugan i hemmet.
Vila ska jag göra ikväll.
Dessutom är detta inlägg ett test för att se att allt är som vanligt igen här på bloggen. Tror att förra inlägget var besmittat med skrämselhicka lite överallt....
/Ann-Sofi
Vila ska jag göra ikväll.
Dessutom är detta inlägg ett test för att se att allt är som vanligt igen här på bloggen. Tror att förra inlägget var besmittat med skrämselhicka lite överallt....
/Ann-Sofi
Skrämselhicka
Jag hade reagerat lite grand på att bäbisen inte sparkade som vanligt utan var mer stilla. Jag kände knappt något och jag nämnde det för Andreas när vi la oss. Efter vår sovdag hade jag fortfarande inte känt några sparkar och det var redan eftermiddag. På kvällen nämnde jag det igen för A och sa att det lilla jag känner är så svagt. Men vi skulle till barnmorskan dagen efter (igår alltså) så jag tänkte att jag tar upp det med henne då. Jag hade ju trots allt känns något.
Igår var jag i varmbassängen på sjukhuset för första gången för att få sjukgymnastik. Det var himmelskt för mig och jag njöt verkligen. Men tanken på att bäbisen inte rörde sig som vanligt låg om malde.
Strax efter besöket på varmbadet åkte vi till BM för rutinkontroll. Jag tog upp mitt dilemma ganska omgående och vi pratade mycket kring det. Hon läste ett PM för mig med motiveringen att eftersom jag är sjukvårdspersonal är det så vanligt att vi drar oss för att söka vård och hjälp. Att ha ett PM i ryggen gör det lättare.
I PM:et stod det i alla fall att om man känner färre än 10 fosterrörelser på 12 timmar ska man kolla upp det. Och det hade jag ju gjort. Alltså känt färre än tio...
Så vi gjorde kontrollerna jag var där för att göra. Dopplern åkte fram och vi lyssnade på hjärtljuden. De hördes!!!!! 155 var frekvensen! Utmärkt alltså!
Men min BM släppte inte taget utan ringde in till förlossningen och berättade vad jag upplever. Och vi var välkomna in för en CTG-övervakning.
Sagt och gjort.
Vår IKEA-resa fick vi lägga på is och vi styrde istället bilen mot sjukhuset.
Vi blev omhändertagna direkt och visade till ett rum där de hade en CTG-maskin.
Övervakningen gick fint och alla var nöjda med resultatet.
Jag fick en liten grej fastspänd på magen som registrerade bäbisens hjärtljud och samtidigt en knapp i handen jag skulle trycka på så fort jag kände fosterrörelser.
Tror ni inte att bäbisen vaknade där jag låg och började leva rövare!!! Jag tryckte på den där knappen åtminstone 15 ggr på en halvtimme!
Jag tyckte det var rätt genant och det sa jag också till barnmorskan som tog hand om mig.
-Tänk inte sådär, sa hon. Det är jättebra att ni är här!
Vidare gjordes det ultraljud för att kolla mängden fostervatten och flödet i navelsträngen.
Jag kan väl säga att flödet var lite svårt att mäta eftersom bäbisen oavbrutet rörde på sig!
Allt var således alldeles utmärkt och vi kunde åka hem och pusta ut.
Skrämmas på det där viset....
(Jag vet att inlägget inte ser ut som det brukar, men jag har råkat komma åt någon knapp eller nått och jag kan inte återställa det...)
Jag hade reagerat lite grand på att bäbisen inte sparkade som vanligt utan var mer stilla. Jag kände knappt något och jag nämnde det för Andreas när vi la oss. Efter vår sovdag hade jag fortfarande inte känt några sparkar och det var redan eftermiddag. På kvällen nämnde jag det igen för A och sa att det lilla jag känner är så svagt. Men vi skulle till barnmorskan dagen efter (igår alltså) så jag tänkte att jag tar upp det med henne då. Jag hade ju trots allt känns något.
Igår var jag i varmbassängen på sjukhuset för första gången för att få sjukgymnastik. Det var himmelskt för mig och jag njöt verkligen. Men tanken på att bäbisen inte rörde sig som vanligt låg om malde.
Strax efter besöket på varmbadet åkte vi till BM för rutinkontroll. Jag tog upp mitt dilemma ganska omgående och vi pratade mycket kring det. Hon läste ett PM för mig med motiveringen att eftersom jag är sjukvårdspersonal är det så vanligt att vi drar oss för att söka vård och hjälp. Att ha ett PM i ryggen gör det lättare.
I PM:et stod det i alla fall att om man känner färre än 10 fosterrörelser på 12 timmar ska man kolla upp det. Och det hade jag ju gjort. Alltså känt färre än tio...
Så vi gjorde kontrollerna jag var där för att göra. Dopplern åkte fram och vi lyssnade på hjärtljuden. De hördes!!!!! 155 var frekvensen! Utmärkt alltså!
Men min BM släppte inte taget utan ringde in till förlossningen och berättade vad jag upplever. Och vi var välkomna in för en CTG-övervakning.
Sagt och gjort.
Vår IKEA-resa fick vi lägga på is och vi styrde istället bilen mot sjukhuset.
Vi blev omhändertagna direkt och visade till ett rum där de hade en CTG-maskin.
Övervakningen gick fint och alla var nöjda med resultatet.
Jag fick en liten grej fastspänd på magen som registrerade bäbisens hjärtljud och samtidigt en knapp i handen jag skulle trycka på så fort jag kände fosterrörelser.
Tror ni inte att bäbisen vaknade där jag låg och började leva rövare!!! Jag tryckte på den där knappen åtminstone 15 ggr på en halvtimme!
Jag tyckte det var rätt genant och det sa jag också till barnmorskan som tog hand om mig.
-Tänk inte sådär, sa hon. Det är jättebra att ni är här!
Vidare gjordes det ultraljud för att kolla mängden fostervatten och flödet i navelsträngen.
Jag kan väl säga att flödet var lite svårt att mäta eftersom bäbisen oavbrutet rörde på sig!
Allt var således alldeles utmärkt och vi kunde åka hem och pusta ut.
Skrämmas på det där viset....
(Jag vet att inlägget inte ser ut som det brukar, men jag har råkat komma åt någon knapp eller nått och jag kan inte återställa det...)
Vecka 28
Nu har jag bara ca 12 veckor kvar som gravid. Det blir bara häftigare och häftigare för varje dag som går och trots mina smärtor i fogar och rygg känner jag mig mer harmonisk än jag gjort på länge.
I skrivande stund har jag fem arbetsnätter kvar att genomföra innan jag går hem på havandeskapspenning. Bara det är ju en harmonisk tanke.
Bäbisen sparkar mer frekvent och starkare nu. Andreas har lyckats känna flera gånger och i går morse fick han sig en riktig tjotablängare!
Jag går till barnmorskan varannan vecka nu och väger mig, mäter magen och lyssnar på bäbisens hjärtljud. Det ska vi göra på onsdag.
Andreas säger att jag är så fin som gravid och han vill se och ta på min mage hela tiden. Han älskar att ha mig gravid!
Vi pratar mycket med magen och får ofta små sparkar till svar. Det är häftigt att sitta tillbakalutad i fåtöljen och titta på magen när den plötsigt bara får liv! Det är så häftigt!
Så här säger gravidsidan om v 28:
Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg. Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.
Är du Rh-negativ görs en andra undersökning för att kontrollera om modern utvecklat antikroppar. Omkring dessa veckor görs ofta ett glukosbelastningstest, vilket innebär att man kontrolleras för att se ökad risk för graviditetsdiabetes. Även en kontroll av eventuell blodbrist görs.
Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg. Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen. Hos flickor är blygdläppar fortfarande små och täcker inte klitoris men under de sista veckorna växer de samman alltmer. Hos pojkar sjunker testiklarna ned i pungen. Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer barnet framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är barnet livsdugligt, vilket gör att det måste registreras om det föds.
Jag har redan gjort min glucosbelastning som var helt okej. Mitt Hb är 120 nu så det är också ett jättefint värde.
Bäbisen växer precis som den ska och på onsdag ska vi mäta lite mer ordentligt.
På familjelivs hemsida står det följande om v 28:
Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Blodsocker: Vid förhöjda sockervärden görs ofta ett belastningsprov för att testa glukostoleransen. När man är gravid kan man få en lindrig form av graviditetsdiabetes som i regel brukar gå bort efter förlossningen.
Blodtryck: Blodtrycket sjunker normalt lite i mitten av graviditen. Exempel: Från att ha haft en vilopuls på 75 vid inskrivningen kan den sjunka till 70 i mitten. De tre sista månaderna ökar ofta pulsen igen och hamnar kanske runt 80. Om blodtrycket stiger mycket får man ofta gå på tätare kontroller på MVC eftersom det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning "preeklampsi". Det kan ge sig till känna som huvudvärk, trötthet och dålig fostertillväxt samt för tidig födsel.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.
Tänk att vår bäbis har hår, fötterna är 5 cm långa och den väger 1 kilo!!!! Det är så ofattbart häftigt!
Om 12 veckor är jag och Andreas föräldrar!
Ann-Sofi
I skrivande stund har jag fem arbetsnätter kvar att genomföra innan jag går hem på havandeskapspenning. Bara det är ju en harmonisk tanke.
Bäbisen sparkar mer frekvent och starkare nu. Andreas har lyckats känna flera gånger och i går morse fick han sig en riktig tjotablängare!
Jag går till barnmorskan varannan vecka nu och väger mig, mäter magen och lyssnar på bäbisens hjärtljud. Det ska vi göra på onsdag.
Andreas säger att jag är så fin som gravid och han vill se och ta på min mage hela tiden. Han älskar att ha mig gravid!
Vi pratar mycket med magen och får ofta små sparkar till svar. Det är häftigt att sitta tillbakalutad i fåtöljen och titta på magen när den plötsigt bara får liv! Det är så häftigt!
Så här säger gravidsidan om v 28:
Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg. Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.
Är du Rh-negativ görs en andra undersökning för att kontrollera om modern utvecklat antikroppar. Omkring dessa veckor görs ofta ett glukosbelastningstest, vilket innebär att man kontrolleras för att se ökad risk för graviditetsdiabetes. Även en kontroll av eventuell blodbrist görs.
Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg. Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen. Hos flickor är blygdläppar fortfarande små och täcker inte klitoris men under de sista veckorna växer de samman alltmer. Hos pojkar sjunker testiklarna ned i pungen. Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer barnet framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är barnet livsdugligt, vilket gör att det måste registreras om det föds.
Jag har redan gjort min glucosbelastning som var helt okej. Mitt Hb är 120 nu så det är också ett jättefint värde.
Bäbisen växer precis som den ska och på onsdag ska vi mäta lite mer ordentligt.
På familjelivs hemsida står det följande om v 28:
Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Blodsocker: Vid förhöjda sockervärden görs ofta ett belastningsprov för att testa glukostoleransen. När man är gravid kan man få en lindrig form av graviditetsdiabetes som i regel brukar gå bort efter förlossningen.
Blodtryck: Blodtrycket sjunker normalt lite i mitten av graviditen. Exempel: Från att ha haft en vilopuls på 75 vid inskrivningen kan den sjunka till 70 i mitten. De tre sista månaderna ökar ofta pulsen igen och hamnar kanske runt 80. Om blodtrycket stiger mycket får man ofta gå på tätare kontroller på MVC eftersom det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning "preeklampsi". Det kan ge sig till känna som huvudvärk, trötthet och dålig fostertillväxt samt för tidig födsel.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.
Tänk att vår bäbis har hår, fötterna är 5 cm långa och den väger 1 kilo!!!! Det är så ofattbart häftigt!
Om 12 veckor är jag och Andreas föräldrar!
Ann-Sofi