Lundmyr
Kolla vad jag hittade på tradera:
Vi får väl se om jag tar hem auktionen...
Glad Påsk
Arvid, hans mamma och pappa önskar er alla en riktigt Glad Påsk!
Lite bilder
Ann-Sofi
Ett gott skratt förlänger livet...
Jag fick ett mail av en vän idag med citat av barn. Jag vill dela med mig av det, så här kommer det:
Om spermier från pappan inte träffar mammans ägg blir det bara en vanlig omelett av det.
/Mikael 6 år
För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.
/Johan 7 år
För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.
/Julie 6 år
Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.
/Fred 7 år
När babyn är inne i magen på sin mamma kallas den foster. Mamman kallas fostermor. Det första som bildas på fostret är öronen.
/Ida 6 år
Den stora kärleken blir större med åren. Den lilla går det inte lika bra för. Den minskar väldigt fort och slutar med skilsmässa med buller och bång
/Gun 7 år
Även om gamla tanter kan ha en väldigt stor anläggning är det helt slut på mjölkproduktionen.
/Håkan 7 år
Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.
/Petter 9 år
Förr i tiden fick papporna inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mamman och pappan föder barnet tillsammans.
/Kathrine 6år
Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret.
Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.
/Nina 6år
Om man inte vill vara gift längre, för att mannen kanske var dummare än man trodde, så kan man skiljas som vänner.
/Marie 7år
När man gifter sig får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.
/Cathrine 5år
Det är inte säkert att man vill gifta sig med vem som helst. Det är inte säkert att man vill klä av sig heller.
/Linn 7 år
När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får den andra ett extra matbord istället.
/Regina 7år
Graverade mammor går med babyn i magen i ca 204 månader.
/Hedda 6 år
Det är inte så bra för gravida kvinnor att ha ägglikör i urinen.
/Tove 9 år
Håret blir grått för att hjärncellerna skrumpnar ihop.
/Erland 6 år
Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när han frågar.
/Tone 7 år
Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.
/Siri 6 år
Männen har flera framdelar på kroppen.
/Julie 6 år
Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
/Stina 9 år
Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången.
/Martina 6 år
Min pappa säger att min mamma är medvetslös när hon handlar kläder.
/Marion 6 år
Min mamma är i alla fall väldigt söt, för hon har så väldigt långa tuttar.
/Mia 4 år
Man kan inte rå för hur man ser ut. Det får Gud ta på sig skulden för.
/Hassan 6 år
En gynekolog är... en som inte vet så mycket om halsen på folk.
/Erland 6 år
Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats.
/Katja 7 år
På mormorar är tuttarna liksom dubbelt synliga. Det är för att de har mjölkat så många familjemedlemmar.
/Heidi 6 år
Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga.
/Stina 6 år
En förnöjsam lördagmorgon
Jag hoppas det, för så mysig som han var i morse vill jag uppleva igen! Han vaknade liksom nöjd...
Det är en helt magisk känsla när allt liksom flyter på. Även om det är i arla morgonstund när Arvid vaknar är jag så glad att han är där. Han gnyr mest för att tala om att han är vaken och lite hungrig. Våra morgonrutiner, tja jag tror inte de kan kallas för rutiner än förvisso, är så mysiga.
Jag mår fint.
Mjölkprodukterna har varit uteslutna i några dagar nu och jag vet inte om jag kan skönja en förändring. Jag tycker inte att han skriker som förut och han är liksom mer nöjd för övrigt. Han har inte kräkt idag, ännu, vilket är nytt rekord! Så, inte vet jag om det har med min koständring att göra, men jag fortsätter så länge jag tycker att det funkar!
Nu är Arvid så nöjd man kan vara. Han är nyäten, nytvättad och ligger på sin favoritplats; balkongen!
Idag är det lördag och jag är så lycklig!
Ann-Sofi, den lyckliga!
Magknip och möjkfritt
Så, i morgon tänkte jag börja. Jag har handlat lite havremjölk ikväll som jag tänkte ha på frukostgröten i morgon. Gröt, ett äpple och en stor balja te borde funka som frulle!
Jag sa till mig själv och alla andra i min omgivning att jag på allvar skulle börja att banta nu, men det är visst inte så lätt som jag trodde. Jag fick för mig att min övertygelse var starkare än vad den var... Att det ska vara så svårt alltså... Men om jag nu kör med mjölkfritt kanske det kan bidraga med ett par hektos viktminskning. Hoppet är väl det sista som överger en, har jag hört.
Jag är ju bröstmjölksdonator och tanken med det är att man lämnar då man liksom har en skvätt över. Det är egentligen inte meningen att man skall öka sin produktion bara för att donera. Men jag känner verkligen hur viktigt det är och hur de små prematura bäbisarna behöver min mat. Så varför ska jag inte hjälpa till allt jag kan? Det är en sådan kort tid i livet som man ammar så jag tänker försöka ge så mycket mat jag kan och tycker är rimligt fungerande för mig.
Idag postade vi inbjudningarna till bröllopet! Det känns verkligen jätteskönt! De där har legat och tyngt mig ganska länge så att de nu ligger på lådan är verkligen toppen. Jag ska försöka få till en tid hos sömmerskan ganska omgående och prata om huruvida hon kan hjälpa mig, om min klänningsidé är genomförbar och när det är dags att sätta igång. Jag ska också kolla på ringar tänkte jag. Jag har inte bestämt ännu om jag ska ha en slät ring till eller om jag ska ha stenar i ringen. Ett ytterst ytligt bekymmer men jag tycker ändå att det är ganska trevligt.
I skrivande stund ligger Arvid i sin vagn på balkongen och sover. Kunde han skulle han nog välja själv att ligga där nätterna igenom. Jag kanske ska tillägga att klockan är strax 21.00.
Han mår som en prins där och just idag har hans utomhusbehov inte riktigt blivit stillat då den klumpiga mamman igår kväll glömde vagnen på balkongen och den har stått ute hela togregniga natten... I morse luktade inte fårskinnet speciellt gott, kan jag säga. Blöt ull är ingen höjdare! Så nu ikväll, när vagnen har torkat och luften är lite kall och klar ligger han där och myser... Så här ser det ut då:
Inatt skall Arvid och jag sova själva för andra gången då Andreas skall jobba, men det kommert att gå fint även om vi kommer att sakna honom.
Godnatt alla!
Ann-Sofi, den lyckligaste mamman i världen
Arvids första leende
Vid overallavklädningen ligger han och tittar på mig när jag pratar lite med honom och plötsligt fyrar han av det finaste leendet i världen!
Och i den stunden var nog mamman ett snäpp lyckligare än sonen...
Ann-Sofi, världens lyckligaste mamma!
Helgtankar
För, fy tusan vad drygt det är att som ensamstående utan barn vara nära en utomjording som en nybliven mamma är.
Men...
Jag älskar verkligen att jag har blivit förälder. Nu känns det som om jag kan ge igen lite. Nu är det min tur att fläska på i mina historier och berättelser om min Arvid och hans framfart i livet. Jag låter gärna andra få tycka att jag är en utomjording. För kunde jag så skulle jag presentera min nya värld för varenda en jag möter. Åh vad häftigt det är!
Mina fogsmärtor ger sig tillkänna emellanåt fortfarande och idag är en ganska tuff dag. Som tur är har jag fortfarande väktabletter kvar som jag fick utskrivet direkt efter förlossningen och de tar jag till när det är som allra jobbigast. Som idag till exempel. Det går ju inte alls att jämföra med hur det var innan Arvid kom, men stundom gör det faktiskt helvetiskt ont och då tar jag ett par värktabletter för att inte krevera fullständigt.
Jag är så lycklig och jag älskar min familj så oerhört. Jag skulle vilja överraska Andreas med något men jag kan inte komma på vad... Jag vill ge tillbaka av allt han har givit mig... Jag vill att han skall förstå hur viktig han är... Jag måste fundera ut något snart.
Vi planerar dop och bröllop allt vi kan och vad gäller inbjudningarna till bröllopet är de färdiga att skicka. Dock inte kuverten. För oklokt nog har jag valt en storklek på inbjudningskorten där det krävs specialbeställning av kuvert för att få det 100%. Nu har Andreas kommit på en annan helt okej lösning som vi ska pula lite med, och jag tror att det blir ganska bra, trots allt.
Det ska bli skönt när de är skickade faktiskt, för då tar andra vid.
Snart ska jag klippa mig hos frissan som skall göra min bruduppsättning och vi ska prata igenom lite hur jag vill ha det. Kan ni förstå... om mindre än ett halvår är jag Fru Forsell! HELT otroligt!
Nu ska jag och min familj fira helg tillsammans även om Andreas skall jobba både lördag och söndag.
Trevlig helg önskar jag er.
En särskillt varm kram till min lillebror PO som driver en alldeles egen kamp. Jag älskar dig, lillebror!
Kram mamma Ann-Sofi
Mitt nya liv
Mitt liv har ställts på ända totalt och allt är annorlunda. Fattas bara annat förresten. Arvid och Andreas tar upp all min tid i huvud, tanke och handling och jag gör saker jag aldrig trodde jag skulle göra.
För två år sedan trodde jag att jag kanske på sin höjd skulle skaffa mig ett husdjur. Inte trodde jag att jag skulle träffa min drömprins och få leva som alla andra. Inte trodde jag att jag skulle få uppleva hur det är att bli älskad rakt av med skavanker och allt. Andreas ser inga skavanker. Han ser bara mig. Hela mig. Tänk att jag skulle få uppleva detta. Jag nyper mig i armen varje dag och frågar Andreas om det är sant, det vi är med om...
Jag vill skriva mer här. Jag vill berätta för hela världen hur det är. Men jag finner inte ron längre. Jag har hittat annat att göra men trots det så vill jag ge mig tiden att skriva. Det har alltid varit viktigt för mig att få skriva ner hur jag mår, vad jag är med om och hur jag tänker. Och jag ska försöka även i fortsättningen, men ämnena kommer kanske att spetsas till av mina upplevleser av att vara mamma, dilemman jag ställs inför, kärleken jag möter hos min familj. Känslan av att faktiskt ha en familj och hur jag tycker att många tar det för givet. De ser inte ynnesten i att vara älskad. Jag tycker att många bara rycker på axlarna åt att ha ett hem, en man och barn omkring sig. De tror att det måste vara så. Men jag vet annorlunda. Jag vet att det inte alls är säkert och att man måste jobba hårt för att det ska fungera. Att man inte alls kan ta sitt liv för självklart. Det kan förändras i ett ögonblick och ta sig helt nya vägar.
Jag kan bli lite upprörd på dem som bara tror att barn liksom tillhör livet. Att det är självklart att man skaffar barn. För mig är Arvid något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. För mig är Arvid en ängel. Gud ville mig väl trots allt. Min Arvid och min familj kommer jag att gå genom eld för. Jag kommer att slåss för våra rättigheter och vår plats i samhället. Jag kommer aldrig att ge mig! Arvid och Andreas är mitt liv och utan dem stannar jag...
Ta aldrig varandra för givet. Ta aldrig era barn för självklara. Det är en ynnest att få uppleva ett föräldrarskap. Glöm aldrig det!
Jag ska försöka skriva mer. Jag ska verkligen försöka. Min andra blogg är oftare uppdaterad än denna och jag rekomenderar starkt att ni går dit och tittar varje dag. Där står det endel men framför allt finns det bilder...
Mamma Ann-Sofi