I morgon...
...klockan 07.30 har vi fått tid på förlossningen för bedömning.
Vi kommer precis hem från barnmorskan som idag tyckte att jag har haft det jobbigt färdigt. Nu räcker det, sa hon.
När två vuxna får hjälpa mig att lägga mig ner på britsen, då är det färdigt.
Jag är trött, svullen och har skitont. Detta behövde jag aldrig säga till henne utan hon såg det på mig direkt.
Hon ringde förlossningen och sa att hon har en mamma hos sig som är helt slut. Hon är stor, svullen, trött och lite medtagen.
Jag har ett blodtryck som är avundsvärt för många (126/80) men har idag äggvita i urinen som också är en indikation på att jag bör kollas upp.
Det känns jättebra, och det är som sagt bara en undersökningl. Det kan mycket väl hända att vi blir hemskickade igen, men då har vi i alla fall blivit undersökta.
Så... kanske är det ändå min tur att få ha lite flyt...
Oavsett så ska fölossningsväskan med, för det kan ju trots allt vara så att de väljer att sätta igång mig i morgon.
Just nu är det så spännande!
Ann-Sofi
Övertid väntar...
...tror jag.
Inte mycket till förändring, och det hade jag kanske inte heller räknat med. Men från och med nu så går jag över tiden, liksom.
Så här såg jag ut i morse, måttligt road...
Må så gott alla... jag jobbar vidare!
Ann-Sofi
Inte mycket till förändring, och det hade jag kanske inte heller räknat med. Men från och med nu så går jag över tiden, liksom.
Så här såg jag ut i morse, måttligt road...
Må så gott alla... jag jobbar vidare!
Ann-Sofi
Vecka 40
Nu är jag här. I vecka 40. Tänk att jag trodde inte det när jag la upp blogginlägget med gravtestet i våras.
Vecka 40...
Jag har varit med om en resa jag aldrig, aldrig trodde att jag skulle få vara med om. Jag pratade om det med mina anhöriga för ett tag sedan då jag sa att det bara är ett och ett halvt år sedan jag var timmar ifrån att avsluta mitt liv. Den befriande känsla det var att ha bestämt sig. Att äntligen få slippa allt det mörka och jobbiga. Att äntligen känna att man valt rätt. Att valet att avsluta allt var behaglig.
Men så kom då min ängel. Gabriel. Han välte omkull allt, han rasade och rev alla mina fattade beslut och med sina vackra ögon och sin mjuka hand sa att han ville annorlunda. Och i och med det blev min resa och mina val helt andra än jag från början planerat. Livet stod framför mig och var plötsligt värt att kämpa för.
Det är bara ett och ett halvt år sedan...
Jag blev gravid i slutet av april förra året. Tillsammans med min drömprins har vi skapat ett nytt liv. Ett liv som under 40 veckor vuxit inuti mig och är redo att vilken dag som helst få träffa oss för första gången!
Jag ska bli mamma! Andreas, min älskade, ska bli pappa. När som helst!
Mina krämpor sätter stopp för ett normalt liv nu. Jag blir mer och mer bunden till hemmet och jag får med yttersta möda och kryckorna, gott om tid och ett stort tålamod ta mig annorstädes vid behov.
Bäbisen, min älskade bäbis, möblerar om mest hela tiden och det är en så himla häftig upplevelse när magen plötsligt ändrar form, sammadragningarna bara är i halva magen och den ibland blir alldeles kantig. De stunderna gör att smärtan går att genomlida. Efter halkolyckan har smärtorna i symfysen ökat olustigt mycket. Ryggslutet är bara en enda stor molande värkade muskel och det är lite tungt att andas emellanåt. Det är så det är bara... Men tyvärr så blir jag alldeles för påverkad av det för att bara lägga det åt sidan och strunta i det. Andreas drar ett superlass här hemma, även om han inte tycker det själv. Det är min känsla inuti som säger att jag måste kunna mer!
Vecka 40 ja... Det kan ju dra ut på tiden och vi går över två veckor. Vår barnmorska trodde inte vi skulle gå full tid, men se där fick hon fel! Hoppas inte hon har fel ang bäbisens storlek för hon säger varje gång vi ses att det är en lagom stor bäbis. Hon tror inte att den kommer att väga över 3800gram vid födseln.
Jag kollar på webbisarna varje dag och drömmer om att vår bild ska vara där. Jag undrar ju också NÄR vi kommer att åka... NÄR vår bäbis anländer...
Jag har dragit på mig galet mycket vatten och fötterna är så svullna emellanåt. Jag har känselbortfall i händerna som också är orsakat av vattenansamling. Det enda som är positivit med det är att jag snabbt kissar ut svullnaden så fort bäbisen är ute. Det går fortare att bli av med vatten än fett...
Så här såg mina fötter ut igår:
Vecka 40... Ja jag säger då det...
Ann-Sofi
Vecka 40...
Jag har varit med om en resa jag aldrig, aldrig trodde att jag skulle få vara med om. Jag pratade om det med mina anhöriga för ett tag sedan då jag sa att det bara är ett och ett halvt år sedan jag var timmar ifrån att avsluta mitt liv. Den befriande känsla det var att ha bestämt sig. Att äntligen få slippa allt det mörka och jobbiga. Att äntligen känna att man valt rätt. Att valet att avsluta allt var behaglig.
Men så kom då min ängel. Gabriel. Han välte omkull allt, han rasade och rev alla mina fattade beslut och med sina vackra ögon och sin mjuka hand sa att han ville annorlunda. Och i och med det blev min resa och mina val helt andra än jag från början planerat. Livet stod framför mig och var plötsligt värt att kämpa för.
Det är bara ett och ett halvt år sedan...
Jag blev gravid i slutet av april förra året. Tillsammans med min drömprins har vi skapat ett nytt liv. Ett liv som under 40 veckor vuxit inuti mig och är redo att vilken dag som helst få träffa oss för första gången!
Jag ska bli mamma! Andreas, min älskade, ska bli pappa. När som helst!
Mina krämpor sätter stopp för ett normalt liv nu. Jag blir mer och mer bunden till hemmet och jag får med yttersta möda och kryckorna, gott om tid och ett stort tålamod ta mig annorstädes vid behov.
Bäbisen, min älskade bäbis, möblerar om mest hela tiden och det är en så himla häftig upplevelse när magen plötsligt ändrar form, sammadragningarna bara är i halva magen och den ibland blir alldeles kantig. De stunderna gör att smärtan går att genomlida. Efter halkolyckan har smärtorna i symfysen ökat olustigt mycket. Ryggslutet är bara en enda stor molande värkade muskel och det är lite tungt att andas emellanåt. Det är så det är bara... Men tyvärr så blir jag alldeles för påverkad av det för att bara lägga det åt sidan och strunta i det. Andreas drar ett superlass här hemma, även om han inte tycker det själv. Det är min känsla inuti som säger att jag måste kunna mer!
Vecka 40 ja... Det kan ju dra ut på tiden och vi går över två veckor. Vår barnmorska trodde inte vi skulle gå full tid, men se där fick hon fel! Hoppas inte hon har fel ang bäbisens storlek för hon säger varje gång vi ses att det är en lagom stor bäbis. Hon tror inte att den kommer att väga över 3800gram vid födseln.
Jag kollar på webbisarna varje dag och drömmer om att vår bild ska vara där. Jag undrar ju också NÄR vi kommer att åka... NÄR vår bäbis anländer...
Jag har dragit på mig galet mycket vatten och fötterna är så svullna emellanåt. Jag har känselbortfall i händerna som också är orsakat av vattenansamling. Det enda som är positivit med det är att jag snabbt kissar ut svullnaden så fort bäbisen är ute. Det går fortare att bli av med vatten än fett...
Så här såg mina fötter ut igår:
Vecka 40... Ja jag säger då det...
Ann-Sofi
Dagens Ros
...till Birgit Olsson på Försäkringskassan i karlskrona som uppmärksammade ett fel i min utbetalning och rättade till det med omedelbar verkan, utan att jag behövde påpeka det. När jag ringde för förfrågan var felet redan åtgärdat!
Tack också för din trevliga och glada telefonröst! Det är enkelt att bli glad av sånt!
TACK!
Ann-Sofi
Tack också för din trevliga och glada telefonröst! Det är enkelt att bli glad av sånt!
TACK!
Ann-Sofi
När man har tråkigt...
...får man roa sig bäst man kan.
Min Obelix-look-a-like:
Ikväll jobbar Andreas och jag är ensam. Tack och lov har jag haft handbolls-EM som sällskap och hetsat upp mig mot de kaxiga tyskarna. Mycket tråkigt att Sverige förlorade, men trots det är jag grymt impad av våra svenska pojkar!
Jag har städat min garderob och ätit sushi...
Ingen vattenavgång och inga värkar. Såååå tråkigt!
Ann-Sofi
Min Obelix-look-a-like:
Ikväll jobbar Andreas och jag är ensam. Tack och lov har jag haft handbolls-EM som sällskap och hetsat upp mig mot de kaxiga tyskarna. Mycket tråkigt att Sverige förlorade, men trots det är jag grymt impad av våra svenska pojkar!
Jag har städat min garderob och ätit sushi...
Ingen vattenavgång och inga värkar. Såååå tråkigt!
Ann-Sofi
Försämring
Ja, alltså det kanske låter lite värre än vad det är, men faktum är att jag i min symfys mår mycket sämre än tidigare och detta beror på en halkolycka jag drabbades av igår.
Jag skulle köra Andreas till jobbet på morgonen och minusgraderna och pudret på gatan var ett faktum när klockan var halv sju.
Sakta tar jag mig mot bilen och går så försiktigt jag kan. Men under mig är det plötsligt en isfläck under pudret och mina fötter glider isär. Jag ramlar inte men rycker till mycket kraftigt med bäckenet och känner hur lederna får sig en rejäl smäll. Fogen framtill som sitter i blygdbenet är redan så uppmjukad och ganska ömtålig och med en ansträngning som det blev igår så känns det som om jag gick av på mitten. Sen blev jag ganska rädd också. Tänk om jag hade ramlat rakt fram och landat på magen...
Jag tog mig i alla fall in i bilen och körde Andreas till jobbet. Senare på förmiddagen skulle jag på fotvård och bestämde mig ändå för att åka dit. Det var skönt med lite fotvård men när jag skulle ta mig därifrån kände jag att smällen på morgonen tog ut sin rätt.
Med samlad kraft tog jag mig hem och rinde förlossningen. Egentligen vet jag ju att det inte är mycket man kan göra, men jag kände ändå att jag ville ringa och berätta. OM jag skulle börja blöda eller få vattenavgång så var det bra att jag redan hade ringt in och berättat om halkan.
De säger vad jag trodde de skulle säga; att jag kan ta två panodil och ta en dag i taget...
Jaha... så sitter jag här och kan hjälpligt ta mig till toa.
Jag har tänkt hela natten att jag önskar så himla mycket att det sätter igång snart. Det börjar bli ganska påfrestande att vara så bunden till hemmet. Jag längtar efter att kunna röra mig, ta en promenad, kvista ner i tvätttugan, städa...
Jag sitter mjukt med fötterna högt och är lite ensam idag...
Nån som vill dricka en kopp kaffe med mig?
Ann-Sofi
Jag skulle köra Andreas till jobbet på morgonen och minusgraderna och pudret på gatan var ett faktum när klockan var halv sju.
Sakta tar jag mig mot bilen och går så försiktigt jag kan. Men under mig är det plötsligt en isfläck under pudret och mina fötter glider isär. Jag ramlar inte men rycker till mycket kraftigt med bäckenet och känner hur lederna får sig en rejäl smäll. Fogen framtill som sitter i blygdbenet är redan så uppmjukad och ganska ömtålig och med en ansträngning som det blev igår så känns det som om jag gick av på mitten. Sen blev jag ganska rädd också. Tänk om jag hade ramlat rakt fram och landat på magen...
Jag tog mig i alla fall in i bilen och körde Andreas till jobbet. Senare på förmiddagen skulle jag på fotvård och bestämde mig ändå för att åka dit. Det var skönt med lite fotvård men när jag skulle ta mig därifrån kände jag att smällen på morgonen tog ut sin rätt.
Med samlad kraft tog jag mig hem och rinde förlossningen. Egentligen vet jag ju att det inte är mycket man kan göra, men jag kände ändå att jag ville ringa och berätta. OM jag skulle börja blöda eller få vattenavgång så var det bra att jag redan hade ringt in och berättat om halkan.
De säger vad jag trodde de skulle säga; att jag kan ta två panodil och ta en dag i taget...
Jaha... så sitter jag här och kan hjälpligt ta mig till toa.
Jag har tänkt hela natten att jag önskar så himla mycket att det sätter igång snart. Det börjar bli ganska påfrestande att vara så bunden till hemmet. Jag längtar efter att kunna röra mig, ta en promenad, kvista ner i tvätttugan, städa...
Jag sitter mjukt med fötterna högt och är lite ensam idag...
Nån som vill dricka en kopp kaffe med mig?
Ann-Sofi
Vecka 39
...består egentligen av en enda lång väntan. I gårkväll hade jag kraftiga, regelbundna sammandragningar var femte minut ungefär. Men inga värkar direkt. Jag har som kraftig mensvärk hela tiden och sammandragningarna kommer ju mer och mer frekvent. Jag har trots allt haft en lång paus under natten, men jag känner att det trycker på igen, precis som det gjorde igåk kväll. Och den stora skillnaden i det är ju att sammandragningarna har velat vänta till eftermiddagarna tidigare, men har således börjat redan nu på morgonen denna dag. Vi får väl se vad som händer...
Inget är som väntans tider sägs det, men nu tycker jag verkligen att det räcker. Igår tog vi en igångsättningspromenad och jag trotsade allt vad foglossningar, tyngdlag och smärta heter, tog mina kryckor och Andreas med mig och gick hela 1,5 km. Det tog ju några timmar men jag gjorde det i alla fall!
Allt är färdigt för avfärd till förlossningen och väskan, bilstolen, kameran och TENS-apparaten ligger i hallen!
Jag känner ju stora förändringar i min kropp och jag vet att det är grejjer på gång! Det känner jag. Men denna ovissheten ändå alltså...
Att verkligen inte veta när det drar igång på riktigt, det är både häftigt och jättedrygt. En kollega messade igår och frågade om jag orkade träffas idag.
-Självklart! Andreas arbetar och jag är hemma själv hela dagen! Och det är ju kanon med lite sälle så tiden går fortare! Så nu ska jag bädda och plocka undan litegrand innan hon kommer efter kl 13.
Magen och jag i vecka 39:
Ann-Sofi
Inget är som väntans tider sägs det, men nu tycker jag verkligen att det räcker. Igår tog vi en igångsättningspromenad och jag trotsade allt vad foglossningar, tyngdlag och smärta heter, tog mina kryckor och Andreas med mig och gick hela 1,5 km. Det tog ju några timmar men jag gjorde det i alla fall!
Allt är färdigt för avfärd till förlossningen och väskan, bilstolen, kameran och TENS-apparaten ligger i hallen!
Jag känner ju stora förändringar i min kropp och jag vet att det är grejjer på gång! Det känner jag. Men denna ovissheten ändå alltså...
Att verkligen inte veta när det drar igång på riktigt, det är både häftigt och jättedrygt. En kollega messade igår och frågade om jag orkade träffas idag.
-Självklart! Andreas arbetar och jag är hemma själv hela dagen! Och det är ju kanon med lite sälle så tiden går fortare! Så nu ska jag bädda och plocka undan litegrand innan hon kommer efter kl 13.
Magen och jag i vecka 39:
Ann-Sofi
Tack för alla mail som skickats till mig under året!
Ett stort tack till alla som skickat mig emails under året som gick... Jag måste först sända ett speciellt tack till den som skickade mailet ang. kiss i klistret på kuverten, ber nu alltid någon annan slicka mina brev.
Jag har numera inga sparade pengar eftersom jag gav allt till en sjuk flicka (Penny Brown) som var nära att dö på ett sjukhus för
1 387 258:e gången.
Inte har det kommit några pengar från Nigeria banken som ville dela 7 miljoner dollar med mig för att jag låtsades att vara en bortkommen släkting till en kund som dött.
Jag behöver inte längre oroa mig för min själ eftersom jag har 363 214 änglar som ser efter mig och ett helgon som garanterat mig lycka. Jag har också under året lärt mig att mina böner bara får svar om jag sänder mailet vidare till 7 av mina vänner inom 5 minuter
Jag dricker inte Coca Cola längre eftersom jag kan rengöra toaletten med det. Jag kan inte längre köpa bensin utan att prata med någon som kan vakta bilen medan jag går in på macken och betalar, så att inte någon seriemördare kryper in i baksätet.
Jag kan inte längre gå till ett varuhus eftersom någon kan droga mig med parfymprover och sedan råna mig.
Jag kan inte längre svara i telefonen eftersom någon kan be mig slå ett nummer som gör att jag få en telefonräkning för samtal från Jamaica, Uganda, Singapore eller Uzbekistan .
Ett speciellt Tack till dig som skickade mailet om den afrikanska spindeln, nu kan jag inte använda någon annan toalett förutom min egen, eftersom spindeln kan sitta under toalettringen och biter den mig i rumpan dör jag direkt.
OCH du tack för dina goda råd...
Jag kan inte ens plocka upp en 20:a som jag tappar på parkeringsplatsen, eftersom att det antagligen finns en sexförbrytare i buskarna som väntar på att jag ska böja mig framåt...
Å du...
OM du inte sänder detta e-mail till minst 144 000 personer inom de närmsta 70 minuterna kommer en skata med smittsam diarree landa på ditt huvud och du blir aldrig frisk igen... Jag vet att det låter otroligt men det har faktiskt hänt en grannes, före detta grannes, ex flickväns mammas andra mans kusins frisör.
By the way... en syd amerikansk forskare har efter långa studier har upptäckt att människor med låg IQ som har oregelbundet sex alltid läser mail med handen på musen...
Å du försök inte att skylla ifrån dig... det är för sent...
Ann-Sofi
Vecka 38
Så var vi då inne i vecka 38 och allt känns som om det inte skulle ta slut... Emellanåt skojar vi och säger att "det blir nog inget"!
Overklighetskänslan kommer krypande allt oftare och vi drömmer oss långt in i framtiden när det egentligen bara handlar om ett par, tre veckor kanske.
Det kan förvisso redan komma idag... vem vet!
Jag mår som jag mår. Smärtorna i symfysen sätter större och större stopp för mig och jag tar mig hjälpligt fram inom- och utomhus. Kryckorna blir ett inslag allt oftare varje dag och nattetid tar jag mig knappt ur bädden.
Igår var vi på studiebesök på förlossningen och BB vilket jag tyckte var jättespännande. Vi fick se de olika rummen, fick information om de olika rutinerna och hur vi ska förhålla oss i de olika skeenden. Det fanns ett mysigt rum med ett stort badkar, en gungstol, softade lampor och stearinljus. Specialstolar där man kan sitta bekvämt och ändå luta sig tillbaka för att "vila sig" igenom en värk.
Läser man hur bäbisen har det nu i vecka 38 ser man att allt är liksom färdigt nu. Nu väntar vi bara... Och vilken väntan sen. Trots att vi vet att det är två veckor kvar till fullgången tid så tycker vi att det borde komma NU!!!!!
Vi har packat ner allt vi kan komma på att vi kanske vill eller verkligen behöver på förlossningen och BB och pärmen med vår journal ligger redan i bilen. En kollega har fixat några skyddsflak som jag kan ha att sitta på i bilen om vattnet skulle gå innan vi kommer in till förlossningen.
Såhär beskriver gravidsidan v 38:
Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.
Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.
Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.
Ann-Sofi
Overklighetskänslan kommer krypande allt oftare och vi drömmer oss långt in i framtiden när det egentligen bara handlar om ett par, tre veckor kanske.
Det kan förvisso redan komma idag... vem vet!
Jag mår som jag mår. Smärtorna i symfysen sätter större och större stopp för mig och jag tar mig hjälpligt fram inom- och utomhus. Kryckorna blir ett inslag allt oftare varje dag och nattetid tar jag mig knappt ur bädden.
Igår var vi på studiebesök på förlossningen och BB vilket jag tyckte var jättespännande. Vi fick se de olika rummen, fick information om de olika rutinerna och hur vi ska förhålla oss i de olika skeenden. Det fanns ett mysigt rum med ett stort badkar, en gungstol, softade lampor och stearinljus. Specialstolar där man kan sitta bekvämt och ändå luta sig tillbaka för att "vila sig" igenom en värk.
Läser man hur bäbisen har det nu i vecka 38 ser man att allt är liksom färdigt nu. Nu väntar vi bara... Och vilken väntan sen. Trots att vi vet att det är två veckor kvar till fullgången tid så tycker vi att det borde komma NU!!!!!
Vi har packat ner allt vi kan komma på att vi kanske vill eller verkligen behöver på förlossningen och BB och pärmen med vår journal ligger redan i bilen. En kollega har fixat några skyddsflak som jag kan ha att sitta på i bilen om vattnet skulle gå innan vi kommer in till förlossningen.
Såhär beskriver gravidsidan v 38:
Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.
Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.
Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är kan ingen säga innan det föds. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.
Ann-Sofi
Samma status
Ingen förändring sedan igår har hänt.
Detta kommer att dra ut på tiden. Jag börjar bli övertygad nu...
Övertygad och toksvullen. Fötterna är som en klase prinskorv på en vattenballong, ryggslut och symfys bränner och värker kraftigare än tidigare och kryckorna är mina nya vänner.
Åh vad jag önskar att det drog igång!
Ann-Sofi
Detta kommer att dra ut på tiden. Jag börjar bli övertygad nu...
Övertygad och toksvullen. Fötterna är som en klase prinskorv på en vattenballong, ryggslut och symfys bränner och värker kraftigare än tidigare och kryckorna är mina nya vänner.
Åh vad jag önskar att det drog igång!
Ann-Sofi
Det drar ihop sig...
Ikväll är det lördag och jag sitter framför TV´n och väntar på att Sagan om Konungens Återkomst ska börja. Andreas jobbar och det är väl med en smula spänning han åkte till jobbet ikväll.
Jag tror nämligen att slemproppen gick inann idag. Jag VET att det inte betyder så mycket, men om man slår ihop hur jag mår för övrigt så...
Sammadragningarna är jättekraftiga och det trycker på ganska mycket mer än det tidigare gjort. Nu kan jag inte gå utan kryckor längre.
Det har börjat sticka och domna nertill och bakpå skinkorna, och det har jag också läst är ett tecken på att förändringar är på gång! Likaså när det börjar göra ont i ryggslutet. Det har det gjort idag.
Så... Det drar ihop sig, som flickan sa...
Ann-Sofi
Jag tror nämligen att slemproppen gick inann idag. Jag VET att det inte betyder så mycket, men om man slår ihop hur jag mår för övrigt så...
Sammadragningarna är jättekraftiga och det trycker på ganska mycket mer än det tidigare gjort. Nu kan jag inte gå utan kryckor längre.
Det har börjat sticka och domna nertill och bakpå skinkorna, och det har jag också läst är ett tecken på att förändringar är på gång! Likaså när det börjar göra ont i ryggslutet. Det har det gjort idag.
Så... Det drar ihop sig, som flickan sa...
Ann-Sofi
Vad är det?
Jag har ganska ont i magen. Nere i magen. Jag gissar att det kallas förvärkar och kraftiga sammandragningar, men inte vet jag hur det ska kännas på riktigt. Hur det kommer att kännas när jag väl reagerar på de riktiga värkarna. Hur är skillnaden?
Det pressar och trycker på ganska hårt nu och jag tycker bara det blir värre och värre. Det är svårt att "klocka" smärtorna också då det mer eller mindre gör ont hela tiden, men i olika intens...
Är det något på gång eller är det bara bäbisen som skojar med mig?
Ann-Sofi
Vecka 37
Kan ni tänka er... Jag har tre, TRE veckor kvar av min graviditet sedan börjar ett helt nytt liv för mig och min älskade Andreas. Ja, jag vet... tre, fyra eller kanske fem veckor kan det också bli. Men vi vill ändå njuta av tanken att det närmar sig sådär raskt.
Det har hänt ruskigt mycket med magen sista veckan. Jag har, som jag skrev i ett tidigare inlägg, sjunkit ner med magen ganska bra och det trycker på rejält neråt nu.
De senaste dagarna har förvärkarna och sammandragningarna ökat ganska rejält i frekvens och numer kommer de även i vila ganska ofta. Igårkväll trodde jag att det var dags alltså! Shit pommesfrites vad det höll på. Det gör ju inte ont, så där smärtsamt ont, men det suger neråt, trycker på och ger mig ilningar liksom. Och denna gräsliga smärta i symfysen. Varje steg jag tar känns som om jag ska gå av på mitten. Tänk er en kraftigt stukad fot som du sedan råkar vricka till igen... Den smärtan är ganska jämförbar... Ingen höjdare alltså. Och det börjar verkligen visa sig nu och ta ut sin rätt på mig och mitt humör. Det börjar bli riktigt tröttsamt med smärtorna och jag längtar efter lite vila! Ett par timmar utan smärta.
Och så längtar vi ju efter bäbisen!!!! Igår var vi på kalas hos min bror då han fyllde 33 den 3:e januari! Grattis i efterskott lillebror! I alla fall så var ett kompispar till brorsan där som också väntar barn. De har dessutom gått över tiden 6 dagar, men allt var lugnt och fint. Hon hade en sån liten söt kula på magen och verkade inte ha gått upp något nämnvärt i vikt. Inga vattenansamlingar eller fettvalkar där inte...
Inatt vaknade jag och kunde inte ligga längre, steg upp och fixade lite fika. På med datorn och kollade de vanligastge sidorna och vad skådar mitt öga när jag går in på Blekinges Webbisar... Jodå! Tjugo över ett inatt föddes deras son! Jag var ju på samma fest som de igår!!!! Jösses vad häftigt!
Varmt grattis till Olle och Sara! Nu har lilla Ebba blivit storasyster!
Detta gör ju att jag längtar ännu mer efter vår bäbis! Jag har packat om BB-väskan, bäddat om vaggan och plockat, fixat och donat bland babysakerna på skötbordet och i skötväskan. Det är så himla mysigt och jag kan sitta och drömma mig bort och längta när jag tittar ner i den tomma men ack så vackra vaggan!
Jag längtar efter att kunna röra mig igen. Gå på promenad och kunna GÅ och handla! Det tar mig på tok för lång tid att bara ta mig till bilen nere på parkeringen. Jag längtar efter att få lite snabbt tassa ner i tvättstugan, röja undan lite i hemmet och göra en massa "passa på" saker.
Vi går ju för jössenamn in i vecka 37! Det är ju helt obegripligt! Obegripligt och helt underbart! Jag längtar efter att få ringa till mamma och pappa och säga att de blivit mormor och morfar. Jag längtar efter att få ringa lillebror... Morbror P-O!!! Hahaha! Åh vad häftigt!
Buken är ganska spänd på bilden kan jag säga! Sammandragningarna avlöste varandra hela kvällen!
Så här beskrivs v 37 på nätet:
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer. För att göra sig beredd på vad som kommer att hända med din kropp närmast efter att du fött kan boken med namnet Sedan du fött rekomenderas. Den finns att köpa i vår Graviditets Shop.
Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
God fortsättning på det nya året! Idag ska vi plocka ner lite jul i hemmet!
Ann-Sofi och Andreas
Det har hänt ruskigt mycket med magen sista veckan. Jag har, som jag skrev i ett tidigare inlägg, sjunkit ner med magen ganska bra och det trycker på rejält neråt nu.
De senaste dagarna har förvärkarna och sammandragningarna ökat ganska rejält i frekvens och numer kommer de även i vila ganska ofta. Igårkväll trodde jag att det var dags alltså! Shit pommesfrites vad det höll på. Det gör ju inte ont, så där smärtsamt ont, men det suger neråt, trycker på och ger mig ilningar liksom. Och denna gräsliga smärta i symfysen. Varje steg jag tar känns som om jag ska gå av på mitten. Tänk er en kraftigt stukad fot som du sedan råkar vricka till igen... Den smärtan är ganska jämförbar... Ingen höjdare alltså. Och det börjar verkligen visa sig nu och ta ut sin rätt på mig och mitt humör. Det börjar bli riktigt tröttsamt med smärtorna och jag längtar efter lite vila! Ett par timmar utan smärta.
Och så längtar vi ju efter bäbisen!!!! Igår var vi på kalas hos min bror då han fyllde 33 den 3:e januari! Grattis i efterskott lillebror! I alla fall så var ett kompispar till brorsan där som också väntar barn. De har dessutom gått över tiden 6 dagar, men allt var lugnt och fint. Hon hade en sån liten söt kula på magen och verkade inte ha gått upp något nämnvärt i vikt. Inga vattenansamlingar eller fettvalkar där inte...
Inatt vaknade jag och kunde inte ligga längre, steg upp och fixade lite fika. På med datorn och kollade de vanligastge sidorna och vad skådar mitt öga när jag går in på Blekinges Webbisar... Jodå! Tjugo över ett inatt föddes deras son! Jag var ju på samma fest som de igår!!!! Jösses vad häftigt!
Varmt grattis till Olle och Sara! Nu har lilla Ebba blivit storasyster!
Detta gör ju att jag längtar ännu mer efter vår bäbis! Jag har packat om BB-väskan, bäddat om vaggan och plockat, fixat och donat bland babysakerna på skötbordet och i skötväskan. Det är så himla mysigt och jag kan sitta och drömma mig bort och längta när jag tittar ner i den tomma men ack så vackra vaggan!
Jag längtar efter att kunna röra mig igen. Gå på promenad och kunna GÅ och handla! Det tar mig på tok för lång tid att bara ta mig till bilen nere på parkeringen. Jag längtar efter att få lite snabbt tassa ner i tvättstugan, röja undan lite i hemmet och göra en massa "passa på" saker.
Vi går ju för jössenamn in i vecka 37! Det är ju helt obegripligt! Obegripligt och helt underbart! Jag längtar efter att få ringa till mamma och pappa och säga att de blivit mormor och morfar. Jag längtar efter att få ringa lillebror... Morbror P-O!!! Hahaha! Åh vad häftigt!
Buken är ganska spänd på bilden kan jag säga! Sammandragningarna avlöste varandra hela kvällen!
Så här beskrivs v 37 på nätet:
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer. För att göra sig beredd på vad som kommer att hända med din kropp närmast efter att du fött kan boken med namnet Sedan du fött rekomenderas. Den finns att köpa i vår Graviditets Shop.
Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
God fortsättning på det nya året! Idag ska vi plocka ner lite jul i hemmet!
Ann-Sofi och Andreas
Besök hos barnmorskan
Idag har vi varit hos barnmorskan och klämt, mätt, lyssnat och pratat.
Mitt blodtryck är alldeles förträffligt: 125/75, pulsen 85. Jag har gått upp tre kilo de sista 6 veckorna vilket är fantastiskt bra, tycker både jag och barnmorskan. Jag lämnade ett urinprov också där det tyvärr visade på ganska kraftigt förhöjda vita, så de har skickat ett prov.
I morgon ska jag lämna ett blodgruppering till. Det ska visst vara så eftersom jag är negativ.
Bäbisen fixerade sig för ett par veckor sedan, och har nu vänt sig helt så ryggen på bäbisen är rakt fram. Min barnmorska sa att livmodern "sjunkit" fyra fingerbreddar och att det är ganska mycket bäbis nere i bäckenet nu. Och det är ju precis sådär jag känner det. Det trycker på och gungar neråt hela tiden. Mamma sa idag att det syns så tydligt att jag bär bäbisen långt ner och långt fram, liksom.
Jag var på en liten shoppingrunda idag. Det tog en herrans tid då fogarna inte alls var samarbetsvilliga. Men jag ville verkligen handla. På inköpslistan stod bland annat: blöjor, Inotyolsalva, febertermometer, nagelsax, tvättlappar, babyolja, skötväska, hud- och hårvårdsprodukter till de blivande föräldrarna att ha på BB.
Oj vad härligt det var att handla det där sista! Nu har jag allt, tror jag. Jag hittade en liten brun och vitrandig hjälmmössa också och en liten, liten scarfs. Jo, jag handlade det också.
Nu har jag ruskigt ont och vilar mest. Nu kan bäbisen komma precis närhelst den vill. Tyvärr så tror jag inte att vi kan påverka nedkomsten, men vi är ganska sugna på att prova...
Idag ser jag ut så här:
Ann-Sofi
Mitt blodtryck är alldeles förträffligt: 125/75, pulsen 85. Jag har gått upp tre kilo de sista 6 veckorna vilket är fantastiskt bra, tycker både jag och barnmorskan. Jag lämnade ett urinprov också där det tyvärr visade på ganska kraftigt förhöjda vita, så de har skickat ett prov.
I morgon ska jag lämna ett blodgruppering till. Det ska visst vara så eftersom jag är negativ.
Bäbisen fixerade sig för ett par veckor sedan, och har nu vänt sig helt så ryggen på bäbisen är rakt fram. Min barnmorska sa att livmodern "sjunkit" fyra fingerbreddar och att det är ganska mycket bäbis nere i bäckenet nu. Och det är ju precis sådär jag känner det. Det trycker på och gungar neråt hela tiden. Mamma sa idag att det syns så tydligt att jag bär bäbisen långt ner och långt fram, liksom.
Jag var på en liten shoppingrunda idag. Det tog en herrans tid då fogarna inte alls var samarbetsvilliga. Men jag ville verkligen handla. På inköpslistan stod bland annat: blöjor, Inotyolsalva, febertermometer, nagelsax, tvättlappar, babyolja, skötväska, hud- och hårvårdsprodukter till de blivande föräldrarna att ha på BB.
Oj vad härligt det var att handla det där sista! Nu har jag allt, tror jag. Jag hittade en liten brun och vitrandig hjälmmössa också och en liten, liten scarfs. Jo, jag handlade det också.
Nu har jag ruskigt ont och vilar mest. Nu kan bäbisen komma precis närhelst den vill. Tyvärr så tror jag inte att vi kan påverka nedkomsten, men vi är ganska sugna på att prova...
Idag ser jag ut så här:
Ann-Sofi