Ann-Sofi och Andreas

Vanligtvis är kanske söndagar lite slappa i allmänhet. För mig som jobbar på natten kan jag inte ta hänsyn till vilken veckodag det är. Jag måste ha min sömn oavsett om det är första advent eller en tisdag. Idag är det söndagen den 27 november och det är första advent. Vädret är mulet, lite blött och kallt.
Och ensamheten tränger sig på.

Endel dagar är värre än andra. Mina vänner finns alltid, det vet jag. Men en sådan här mellandag, mellan två arbetspass finns det varken tid eller ork att ta sig någonstans mitt på dagen. Alla jag känner har familj och söndagar kanske inte är den bästa av dagar att dra iväg från sin familj för att fika med mig, så om det ska bli umgänge en sådan här dag är det jag som får åka och hälsa på. Och idag är det bara några timmar jag har i vaket tillstånd innan jag drar till jobbet igen.

Söndagar brukar jag älska men inte idag. Det blir bättre i morgon, det vet jag. En dag i taget så ordnar det sig säkert.


Det har varit en lugn natt på jobbet och vi har passat på att njuta av det. Det kan vända fort då vi har överbeläggningar och inte en lugn stund. Låt oss hoppas att folk inte har varit ute och drullat, halkat och brutit sig. Vi får väl se när jag kommer till jobbet.

Idag är en sån där dag när man önskar att folk kunde telepatera och känna att jag behövde ett telefonsamtal. Att någon bara ringde och ville prata, eller kanske till och med fika lite. Idag är en sån där dag när jag vill bli uppringd. Inte ringa själv. Idag behöver jag bli omhändertagen.




Ann-Sofi