Stormens öga...

Livet är bra konstigt ibland. De största förändringar kan blåsa stormigt över en på bara ett par sekunder och allt står på ända.
Men livet är också bra underbart emellanåt.

Jag har i dagarna förändrat mycket i mitt eget liv. Den turbulens som har uppstått är på gång att lägga sig en aning. Varje dag är en ny utmaning och jag har så mycket att vara tacksam över. Många gånger tror jag att man glömmer bort att vara och visa tacksamhet. Att man blir alldeles för egocentrisk och fokucerad på sig själv.
Jag försöker varje dag se något positivt i något eller någon. Det är en konst jag inte alltid manövrerar, men jag försöker i alla fall.

Avundsjuka tror jag också är en del av de flestas vardag. Även i min. Inte speciellt ofta sker den medvetet utan ligger och pyr lite under ytan som röken från en vulkan.

Jag kan bli avundsjuk på personer som får beröm, positiv kritik, är duktiga på något, har mycket pengar eller bara är sådär förbannat lyckliga.

Jag står mitt i stormens öga nu. Jag vill finnas till för alla, vill göra gott.

På jobbet blir jag kallad ängel emellanåt. På jobbet kan jag få en klapp på kinden som tack för att jag hjälper till att lindra smärtan eller vänder en kudde.

Jag är lyckligt lottad som har vänner omkring mig. Som stöttar och finns närhelst jag behöver. Jag har även vänner jag aldrig har träffat, men som betyder oerhört mycket för mig. Som med sina ord stöttar, lyssnar och förstår.

Dagarna flyter lite samman och jag måste fokucera. Inte på mig själv utan på andra saker. Jag vill göra ett gott jobb som sjuksköterska. Jag vill göra ett gott jobb som moderator. Jag vill att föreställningarna ska gå bra. Men stormens öga vill annorlunda.

Det stormar omkring mig nu, men jag står stadigt. Inga vilda hästar kan hålla tillbaka mig från vad livet kan tänkas planera för mig. Ur motgång föds medgång.

Jag undrar när jag ska ha medgång? Eller är det ett I-landsproblem? Är det så att jag ska vara tacksam över att jag har ett arbete, en bostad och en familj? Är det min medgång? Ja, kanske det.

Det är nog så att tacksamhet är en dygd. Tänk varje dag en positiv tanke om både dig själv och någon annan. Var tacksam. Visa tacksamhet. Var ödmjuk inför vad livet bär med sig. Unna andra lycka.


Vist låter det bra? Hur gör man för att leva som man lär? Hur gör man för att ge sina tankar ett ansikte och genomföra sina drömmar, planer och visioner?

Just nu tar jag en dag i taget och jag kommer att stå stark som vinnare i denna strid.





Ann-Sofi

Kommentarer:
Postat av: cissi

håll ut i stormen och du kommer gå starkare ut ur den än när du gick in i den.Du är en stark kvinna som kommer att klara detta bra.
/från din jobbarkamrat.

2005-10-28 @ 10:13:12
Postat av: mamma

du är stark det vet jag. du klarar detta. Tänk bara lite bakåt så vet du att du klarar det. Ditt liv har varit kantstött men du har fixat det. Du vet att du har pappa o mej också och vi älskar dig i vilket väder som helst.

2005-10-29 @ 17:52:19
Postat av: Linda

Du har börjat blogga igen! Kul! :) Du klarar dig ur detta, det vet jag, du har ju styrka som en hord hästar! Och snart ska ni komma hit och partaja! Yey! :) *kram*


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits