Ann-Sofi och Andreas

Mitt lilla "15 seconds of fame" visades på ett sätt jag inte hade räknat med.  De klippte ihop sekunderna väldigt konstigt. När de säger att jag inte har nån pop-potential och det är en bild på mig som ler som aldrig förr  - det är från två olika tillfällen, till exempel. Och när jag säger "tack" och går ut har de precis sagt - Vi vill ändå tacka dig för att du sprider så mycket glädje och kärlek. Men inte fasen visades det på det sättet.
Jag sa så mycket och kände så mycket i mitt hjärta och min själ när jag var där, som absolut inte kom fram i TV.
Till och med min sånginsats tyckte jag vart bättre i verkligheten än hur jag upplevde det ikväll. Jag sjöng ju rent förfärligt falskt på sina ställen.
Kraven jag ställer på mig själv är skyhöga, jag vet det, och det är väl självklart att jag åkte dit i förhoppningen att Peter skulle säga
- Faan, Ann-Sofi, du imponerar. Dig vill jag se i Stockholm.
Självklart hade jag hoppats på det. Men jag kanske måste inse fakta också. JAG är ingen artist. Kommer nog aldrig att bli en. Och det kanske är dags att jag försöker hålla allt på en nivå där jag slipper få gråtattacker, bli ledsen, sågad och ifrågasatt. Jag ska kanske hålla det på en hobbynivå där jag sjunger för att jag tycker det är kul, men inte tänker satsa hårdare på det.
Och det är väl som en väninna sa till mig i telefon... jag har gått och burit på detta sedan i våras och inte vetat HUR de skulle visa mig. Allt släppte nyss och jag vart jätteledsen.


Tack alla ni för fantastiska ord. Är jag värd det? Jag måste komma ner på jorden och inse fakta. Jag är bra på att skoja, vara allvarlig, stötta, älska, finnas, prata.

Men jag är ingen popartist.


Det är nog så att det är vid dessa tillfällena som mitt naggade sjävlförtroende lyser igenom. Alla tror att jag är den starkaste, men emellanåt är jag en 10årig mobbad flicka som är rädd för allt...men ändå vill försöka för att bli accepterad... och jag vet att det är via motgångar som medgång föds. Det har jag verkligen fått erfara den hårda vägen, dock inte med musiken då...


Men jag måste ändå jobba på att köpa situationen direkt och försöka utgå från den i min väg framåt. Sluta analysera så jävla mycket.

Era ord väger oerhört tungt och jag tar till mig allt ni säger. Ingen röstcoach i världen kan säga nått viktigare än det ni säger mig.


Det låter nog som om jag pratar emot mig själv, med tanke på tidigare inlägg i bloggen. Jag är medveten om det. Men i skrivande stund är det faktiskt lite förvirrat.



Så...  jag lovar att jag ska ta nya, friska tag men ändå hålla mig på mattan framöver...



Ann-Sofi