Ann-Sofi och Andreas

Idag har vi repat akt tre och fyra med blandat resultat! Men skam den som ger sig. Från och med i morgon repar vi hela altet vid varje repetitionstillfälle. Detta innebär att vi hinner med sju hela rep innan premiären! Jag tror verkligen på detta! Det kommer att bli så himla bra!
Ikväll tänkte jag sjunga igenom låtarna jag är med i. Liiiite sent påtänkt. Jag vet! Men ge mig en dag eller så, så kan jag det!
Jag ska sova gott inatt också. Det har jag bestämt. Alla tankar, allt skit som snurrar ska INTE få påverka mig mer än det redan gjort! Och det ska absolut inte påverka min nattsömn. Jag är mitt i allt otrevligt just nu, men jag börjar ändå hitta en form av distans till det så att jag kan koncentrera mig på andra saker. Som spexet till exempel Jag minns att jag redan i höstas, under Stunsiga Brunnen-projektet, kände en sådan skön befrielse att få åka och repetera. Att få stänga av allt annat och bara fokucera på teatern, musiken och att få ha roligt en stund. Tyvärr finns det en liten nackdel med den känslan, tycker jag. Det är när repet är slut och man slungas tillbaka till verkligheten igen. Det gör lite ont. Framför allt när det är mörkt ute och jag åker ensam hem.
Distansen jag pratar om hjälper mig även i de stunderna. Distansen och musiken. Musiken är min räddning.

Nu ska jag sjunga!


Ann-Sofi the babe