Önskedröm...

Hittade en blogg idag som skrivs av två unga pojkar. Rätt rolig, underfundig, innehållsrik och ytlig på samma gång.
En av de beskriver hur hans drömtjej ska vara och se ut, så här:

Jag vet ju hur jag vill ha henne.
Hon ska gilla Laddat Vapen 1 och Blue in the face. Lika mycket. Hon ska vara vacker som en dag, alltid, och samtidigt helt obekymrad om hur hon ser ut. Hon ska gilla Millencolin och Dave Brubeck. Hon ska hålla tyst när jag läser tidningen och samtidigt diskutera vad som står i den med mig. Hon ska vara allmänbildad och ointresserad. Hon ska vara luttrad och naiv. Hon ska gilla att umgås med min kompisar lite mer än jag gillar att umgås med hennes. Hon ska ta mycket plats men också vara tillbakadragen. Hon ska skratta åt alla mina skämt. Hon ska ha upplevt en del skit men samtidigt komma från trygghet. Hon ska inte bry sig om vad hon stoppar i sig men aldrig gå upp i vikt. Hon ska beundra mig och vara min största kritiker. Hon ska tycka att det är coolt att röka. Hon ska tycka att James Dean är snyggare än Johnny Depp. Hon ska veta allt men samtidigt vilja lära sig av mig. Hon ska vara jävligt ytlig och samtidigt inte ett dugg. Hon ska se vilka färger som klär mig. Hon ska gilla den svartsjuka sidan av mig och samtidigt aldrig ge mig anledning att vara just det. Hon ska ha växt upp med "Kåldolmar och Kalsipper" men inte sjunga låtarna. Hon ska inte tycka att Louise Boije af Gennäs är en viktig författare. Hon ska orka lyssna på alla låtar jag hävdar är världens bästa hela tiden. Hon ska vara kysk och raka motsatsen på samma gång. Hon ska tycka om att titta på mig. Hon ska genomskåda men inte avslöja mig. Hon ska hellre slå mig än såra mig. Hon måste tycka om min mamma.

Det är mina krav i teorin. I praktiken räcker det oftast med att hon tycker om mig väldigt mycket och inte är dålig på att kyssas. Skulle jag träffa någon som levde upp till kraven skulle jag antagligen avsky henne. En vän till mig säger ofta: "Hur kommer det sig att alla som gillar samma saker som jag är dumma i huvet?". Jag vet inte.


Jag blev rätt full i skratt för han sätter ju fingret på vad jag tror många av oss tänker på men inte vågar säga högt.
Den bloggen ska jag besöka fler gånger. Tack killar för underhållande läsning!


Ann-Sofi the söndagsbabe

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits