Tack!
Igår kväll hände det. Andra föreställningen gick som en dans och vi fick stående ovationer efteråt. Vi gjorde ett kanonjobb allihop och det ville liksom inte släppa taget om oss. Nu hade ju lotten fallit på mig i vanlig ordning att inte få ha riktigt lika roligt som alla andra. Jag skulle ju arbeta och kunde inte vara med på festligheterna efteråt. Jag skyndade mig allt jag kunde eftersom klockan hade passerat tiden för när jag började arbeta.
Jag fick låna mammas och pappas bil för att snabbt kunna ta mig till mitt arbete. Jag ropade Hejdå till alla och sa att de skulle festa för mig också, hur tråkigt jag tyckte att det var att jag var tvungen att åka, att jag mycket hellre hade velat vara med alla de andra istället för att arbeta. Men det var inte mycket jag kunde göra åt det mer än att se glad ut och köra till jobbet efter föreställningen.
På jobbet var det ovanligt lugnt, patienterna sov så gott och vi hade inga akuta patienter på ingående. Mina spexkompisar ringde flera gånger och skålade med mig i telefonen och sa att de saknade mig. Och jag saknade dom!!!!
Mina kollegor frågade mig plötsligt om jag inte ville flexa ut och köra tillbaka till festen! -Klart jag vill!!!!! Allt var ju så lugnt på avdelningen och jag hade ju telefonen på mig om det skulle köra ihop sig på avdelningen så de skulle kunna ringa mig.
Sagt och gjort! Jag flexade ut och körde till festen utan att berätta det för dom. Vilken entré jag gjorde! Oj vad alla blev glada att se mig!!! Och vad det värmer i hjärtat att jag är så betydelsefull. Vilket betyg det ger mig! Jag hade jätteroligt och jag gick på adrenalin halva natten! Jag ringde avdelningen flera gånger för att kolla läget och allt var lugnt hela tiden!
Jag vill rikta det största tack till mamma och pappa som lät mig få låna bilen! Utan er fungerar jag inte!
Tack till Linda och Gilda som läste mellan raderna och pushade på lite... Ni är riktiga änglar!!!
Tack till alla mina spexkompisar som ger mig sån energi, glädje och värme. Tack för att ni bryr er!!!
Nu ska jag vila mig lite innan jag går in min tredje natt.
Puss och kram
Ann-Sofi the one and only
Jag fick låna mammas och pappas bil för att snabbt kunna ta mig till mitt arbete. Jag ropade Hejdå till alla och sa att de skulle festa för mig också, hur tråkigt jag tyckte att det var att jag var tvungen att åka, att jag mycket hellre hade velat vara med alla de andra istället för att arbeta. Men det var inte mycket jag kunde göra åt det mer än att se glad ut och köra till jobbet efter föreställningen.
På jobbet var det ovanligt lugnt, patienterna sov så gott och vi hade inga akuta patienter på ingående. Mina spexkompisar ringde flera gånger och skålade med mig i telefonen och sa att de saknade mig. Och jag saknade dom!!!!
Mina kollegor frågade mig plötsligt om jag inte ville flexa ut och köra tillbaka till festen! -Klart jag vill!!!!! Allt var ju så lugnt på avdelningen och jag hade ju telefonen på mig om det skulle köra ihop sig på avdelningen så de skulle kunna ringa mig.
Sagt och gjort! Jag flexade ut och körde till festen utan att berätta det för dom. Vilken entré jag gjorde! Oj vad alla blev glada att se mig!!! Och vad det värmer i hjärtat att jag är så betydelsefull. Vilket betyg det ger mig! Jag hade jätteroligt och jag gick på adrenalin halva natten! Jag ringde avdelningen flera gånger för att kolla läget och allt var lugnt hela tiden!
Jag vill rikta det största tack till mamma och pappa som lät mig få låna bilen! Utan er fungerar jag inte!
Tack till Linda och Gilda som läste mellan raderna och pushade på lite... Ni är riktiga änglar!!!
Tack till alla mina spexkompisar som ger mig sån energi, glädje och värme. Tack för att ni bryr er!!!
Nu ska jag vila mig lite innan jag går in min tredje natt.
Puss och kram
Ann-Sofi the one and only
Kommentarer:
Postat av: mamma
Va kul att få läsa lite recentioner. Man blir varm i hjärtat. Det känns bara bra att kunna hjälpa till på bästa sätt. Nu ser vi fram emot att ta del av spexet på lördag. Det skall bli så kul.
Trackback