Ann-Sofi och Andreas

Jag vet att jag har varit dålig att skriva här och göra min röst hörd i etern. Men nu gör jag ett försök. Jag kan berätta att det händer så mycket nu så jag ryser bara jag tänker på det.
Ska jag kanske börja med min återhämtning? Ja, det gör jag. Jag har börjat arbetsträna och det verkar funka bra. Jag har bara varit där två gånger ännu och tanken är att det ska gå sakta.
Jag ska arbetsträna tre ggr i veckan, tre timmar i taget och detta ska jag göra resten av året. Efter nyår blir det arbetsträning på natten. Jag längtar efter nattbrudarna... *ler*
Och så är det allt det där med kärleken...
Andreas och jag tycker att det är så himla tråkigt att sitta i var sin lägenhet och längta efter varandra. Allt vi känner för varandra är besvarat till 100% och vi varken kan eller vill leva utan varandra. Vi vill finnas i varandras närhet och vill dela allt med varandra. Vi pratar mycket och längtar efter varandra när vi inte är tillsammans.
Detta har lett till att vi beslutat oss för att flytta ihop. För oss, Andreas och mig, känns det som ett jättenaturligt steg och vi har fått små tysta gliringar om att vi skyndar lite fort men som sagt; vi tycker inte själva det utan är helt säkra på vårt beslut. Vi längtar oss galna efter den nya lägenheten.
Vi har hittat och fått en fyra i samma hus där jag bor nu. En kanonlägenhet med både badkar och balkong... Det ni!

Terapin funkar också och jag känner varje dag att jag har mycket kvar att arbeta med. Någon annan i gruppen beskrev sist att det har tagit ett tag att komma till stadiet att kunna ta tillvara, utveckla och testa det vi pratar om i gruppen. Att kunna arbeta med framstegen i större utsträckning i hemmet mellan våra samtal. Jag är inte där ännu men känner ett stort lugn i att jag får ha min grupp kvar, utvecklas där och lära mig att bli hel igen. Eller igen? För första gången i mitt liv vill jag hitta roten i min själ och kunna bygga min egen styrka runt det. Jag är på god väg kan jag meddela.

I kombination med arbetsträningen, kärleken och gruppen kommer jag att stå som en stark vinnare i kampen om mitt liv. Det vet jag redan nu. Och det är en helt underbar känsla.

Idag är det torsdagkväll. Andreas jobbar natt och jag försöker samla tankarna innan jag bäddar ner mig. I morgon är det städ- och tvättdag innan jag åker till jobbet mellan 19 och 22.

Jag fyller år på söndag. Snart är det jul. Och efter det är jag sambo. Sambo med mitt livs kärlek.

Jag älskar dig, Andreas!



Ann-Sofi