Julveckan
Jag tar det ändå. Jag utsätter mig och vill bli prövad för jag vet ju att jag överlever.
Idag till exempel.
Klockan är tjugo i sex på morgonen och jag ska arbetsträna mellan sju och tio idag. Jag har sovit en enda timme inatt och jag har en liten klump i magen. Det är endel som oroar mig ang arbetsträningen, men som jag å andra sidan är säker på löser sig när jag kommer över till natten.
Vi har många studenter på avdelningen som måste få ta plats och jag känner väl att jag inte riktigt har hittat min egen plats där jag får ut vad jag hade förväntat mig av min arbetsträning. Jag har inte arbetat på dagen på tre år och jag kan inte så mycket rutiner och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Ingen har direkt tagit sig an mig. Men det kanske är jag som ska be om det? Jag vet inte. Jag har ju aldrig varit i denna situationen tidigare.
Men som sagt. Jag vet att det blir bättre när jag kommer över på natten och får börja arbetsträna eftersom jag får ta ett helt annat ansvar, jag får ta mer plats och jag känner mig trygg där.
Så inatt har det varit en aning oroligt hos mig, men jag tänkte i alla fall att jag skulle försöka. Jag kan inte ge upp bara för att jag sovit dåligt en natt.
Sen är det det där med min konflikträdsla. Jag tror nog att många som läser vad jag skriver tycker att detta är en bra sak att ta upp med chefen, men jag är inte i stånd att göra det. Jag vet inte hur jag skulle hantera reaktioner på att jag klagar, inte är nöjd och känner mig lite utanför. Jag är skiträdd för konflikter och innuti är jag fortfarande emellanåt en liten flicka som inte vet vilket ben hon ska stå på. Jag arbetar hårt med det, men som sagt... Jag tror att för allas del är det enklast om jag kämpar på lite till, Jag har fem tillfällen till innan jag börjar arbetsträna på natten.
Och på tal om det. Jag känner ibland att jag får kämpa för att jag faktiskt trivs mycket bättre med nattarbete. Det sägs hela tiden att det inte är hälsosamt och att det inte alls är bra och mellan raderna lika med att man inte kan tycka om det. Varför är det så att jag (och jag vet fler med mig som tycker om nattarbete) måste kämpa och försvara mig när det gäller det? Varför inte bara se det positivt och verkligen utnyttja att vi är endel som tycker om att arbeta på nätterna?
Jag känner att jag är lite på krigsstigen idag, men ändå inte stark. Jag ville mest få ner i skrift vad jag har i huvudet denna morgon. Jag är inte arg. Jag är inte ledsen. Bara lite trött och orolig för min arbetsträning.
På söndag är det julafton och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få till den där julkänslan i magen.
Ann-Sofi
Angående det här med nattarbete, det är ohälsosamt men det finns mycket här i livet som är ohälsosamt ;-) Trivs man med något varför ändra på det, om man nu inte har fått bestämda order från sin läkare att inte jobba på natten. Så länge du känner att det passar dig bättre och att du verkligen kan sova ut dagen efter är det väl okej?
Sen till din arbetsträning, jag tycker verkligen att det är din chefs skyldighet att se till att du får ta plats. Visst är det så att studenter ska få ta plats men de får inte komma före den anställda personalen. Ex. om det är en viss arbetsuppgift som du behöver öva på måste du få göra det under din arbetsträning eftersom du inte är där så många timmar om dagen/i veckan.
Kramar och lycka till i fortsättningen :-)
Som jag har sagt innan, orkar man inte ta konflikten så försök att kämpa dig igenom dom sista passen innan du går på natten.
Och julkänslan. Var är den?
Det har ju varit ett ganska turbulent år för många av oss och inte minst för dig min kära syster.
Snacka om toppar och dalar.
Om julkänslan väljer att göra sig påmind så gör den det. Det viktigaste är ändå att vi får vara tillsammans och må bra. Min julkänsla är inte på när densamma som den brukar vara. Denna hösten har gått alldeles för fort.
Love u!
// lillebror