Lite ledsen...
Jag måste få gnälla lite. Jag känner mig sjukt ensam och ledsen idag. Så klart att allt prat om alla hjärtans dag påverkar. Vart jag tittar och vart jag läser blir jag påmind om vad fint det hade varit att bli älskad och att få älska. Det ska man jag ju göra oavsett dag på året, så egentligen är denna dagen helt meningslös. Och ännu mer meningslös känns den eftersom jag är ensam. Jag känner mig verkligen jätteensam.
Det är ju tur att jag har TV´n och Internet... och att det är OS. För hade det inte varit det, vette tusan vad jag hade gjort. Jag är ju inte kry heller så det är inte bara att dra på sig ett ansikte och sätta sig nånstans och försöka se snygg ut. Det hade jag säkert gjort om jag varit frisk. Eller det kanske är en sjuk handling. En alldeles för desperat handling?
Behovet av bekräftelse kryper in under skinnet på mig en dag som denna. Familjen och vännerna har ju skickat hälsningar, och de tackar jag ödmjukast för. Känns skönt att jag blir tänkt på. Men va fan... jag ska väl inte sticka under stolen med att jag också hade velat ha ett fång blommor eller en middag eller en helkväll med en man. Eller varför inte alltihop. Jag är väl, mycket väl, medveten om att jag inte är ensam om att vara just ensam men inte kan jag sitta här och ta hänsyn till det mitt i allt mitt gnällande och sårade ego.
De jag känner och de jag umgås nära med har familj eller en käresta. De jag umgås med har någon annan idag. De jag känner är inte ensamma idag. Och hade jag inte varit sjuk och haft feber hade jag säkert kunnat få till en gemensamhetskväll med någon eller några jag känner, så klart. Men det är mitt i veckan idag och är folk inte höggravida har de ett arbete att sköta i morgon eller barn som ska läggas tidigt. Det har jag full förståelse för, och det vet ni.
Det är bara jag som är lite extra känslig idag. Känslig och ledsen. Och kanske egoist. Men låt så vara då. Det är kanske på tiden att jag är ego... det är lite vingligt i början bara. Är inte så van att tänka på MIG först och då tror jag att det lätt kan visa sig så här... så här som det gör en kväll som denna. Att jag blir ledsen, känner mig extremt ensam och önskar att jag hade någon som fanns hos mig nära, nära.
Idag är mitt ego kraschat och jag är ensam och lite ledsen. I morgon är det som vanligt igen. Det berättar jag mer om då.
Ann-Sofi the lonleybabe
Det är ju tur att jag har TV´n och Internet... och att det är OS. För hade det inte varit det, vette tusan vad jag hade gjort. Jag är ju inte kry heller så det är inte bara att dra på sig ett ansikte och sätta sig nånstans och försöka se snygg ut. Det hade jag säkert gjort om jag varit frisk. Eller det kanske är en sjuk handling. En alldeles för desperat handling?
Behovet av bekräftelse kryper in under skinnet på mig en dag som denna. Familjen och vännerna har ju skickat hälsningar, och de tackar jag ödmjukast för. Känns skönt att jag blir tänkt på. Men va fan... jag ska väl inte sticka under stolen med att jag också hade velat ha ett fång blommor eller en middag eller en helkväll med en man. Eller varför inte alltihop. Jag är väl, mycket väl, medveten om att jag inte är ensam om att vara just ensam men inte kan jag sitta här och ta hänsyn till det mitt i allt mitt gnällande och sårade ego.
De jag känner och de jag umgås nära med har familj eller en käresta. De jag umgås med har någon annan idag. De jag känner är inte ensamma idag. Och hade jag inte varit sjuk och haft feber hade jag säkert kunnat få till en gemensamhetskväll med någon eller några jag känner, så klart. Men det är mitt i veckan idag och är folk inte höggravida har de ett arbete att sköta i morgon eller barn som ska läggas tidigt. Det har jag full förståelse för, och det vet ni.
Det är bara jag som är lite extra känslig idag. Känslig och ledsen. Och kanske egoist. Men låt så vara då. Det är kanske på tiden att jag är ego... det är lite vingligt i början bara. Är inte så van att tänka på MIG först och då tror jag att det lätt kan visa sig så här... så här som det gör en kväll som denna. Att jag blir ledsen, känner mig extremt ensam och önskar att jag hade någon som fanns hos mig nära, nära.
Idag är mitt ego kraschat och jag är ensam och lite ledsen. I morgon är det som vanligt igen. Det berättar jag mer om då.
Ann-Sofi the lonleybabe
Kommentarer:
Postat av: mamma
Nu är det nog så att det inte firas i så väldigt många familjer. Bl.a hör jag på jobbet att det inte planeras något särskilt. Men du vet ju att jag alltid tyckt om att fira den här dagen så på något sätt är du väl präglad hemmifrån. TÄnk efter på dina senste sex år. Firade ni tillsammans denna dag?
Trackback