Ryggsäcken
Alla känslor och förväntningar jag har på att roa, underhålla och vara glad. Mobbingen när jag gick i skolan. Denna fruktansvärda ensamhet som det innebär att vara ensamstående utan barn. Att hela tiden bli dissad av män.Oron att jag aldrig kommer att bli mamma. Att bli misstänksam att det finns onda tankar bakom en god gärning. Att sluta lita på...
Nu orkar jag inte mer.
Och jag vet inte när jag skriver igen. Jag har sökt hjälp och kommer att få det. Jag har sjukskrivit mig för att för första gången ta hand om mig själv, se till att jag läker innan jag gör det samma för någon annan.
Jag finns. Men inte mer än så.
Ann-Sofi
Älskade syster. Har skrivit i min blogg lite om mina tankar.
Finns för dig.
Lillebror
Du kommer upp igen, jag tror på dej!
Kram om Ann-Sofi, kram om.
Att ta hand om sig själv är det enda rätta i det här läget! Va rädd om dig och ta emot den hjälp som finns att få; det kommer du att tjäna på! KRAM!!!
Tänker på dig. Ta hand om dig. Kramar i massor.
Det låter som att du tagit tag i detta i rättan tid. Nu kan det bara bli bättre!
Jag tänker på dig. Du kommer att klara det! Du får inte tappa sugen, världen är full av tappade sugar.
Förresten, jag som hade tänkt muntra upp dig i kväll med ett inlägg på min egen blogg om att våra måsägg kläckts (du har ju undrat över dem). Och så får jag läsa det här! Jag förstår ju att ett par måsungar inte räcker långt. Men låt dem symbolisera naturens pånyttfödelse!
Och vad menar du egentligen med att du finns, men "inte mer än så"? Är inte det bra nog?! Det är väl det bästa av allt. Mer kan ingen begära av en annan människa: Du finns ju där för dina brorsbarn. Du finns där för din familj och dina vänner, och för alla oss teaterkompisar. Och för publiken, som ger dig teaterapor! Och för alla som följer din blogg... Oroa dig inte för förmenta krav utifrån. Det finns inga måsten. Ställ inte upp för höga krav på dig själv. Och allt vi andra kräver, är att du ska fortsätta vara precis den du är. Det ordnar sig, Ann-Sofi! Tack för att du finns!
Hej!
Brukar läsa din blogg men har varit dålig på att kommentera. Ville bara säga att jag hoppas att du snart känner dig bättre! Du verkar vara en sympatisk tjej som är värd att må superbra!
Hälsningar Julia
Älskade vännen... Blev chockad när jag läste din blogg i natt. Trodde du var hemma från jobbet för att du var förkyld eller nåt. Hoppas du får bra hjälp så du kommer på fötter snart igen. Du vet var jag finns. Lisbeth hälsar.
Bamsekram
Älskade Ann-Sofi! Du vet var jag finns, och jag stöttar dig med allt. jg har känt dig sen du var liten, och du är som mina egna barn. Tillsammans ska vi hjälpas åt att komma ur denna svacka. Men du ska inte vara rädd för att visa ditt rätta jag. Att alltid roa andra är påfrestande, men du behöver inte det. vi älskar dig ändå!! Kram Lena
Ja lite chockad här med du är en av dom trevligaste ,gladaste och finaste tjejer jag fått äran o lära känna lite
alltid ett vänligt ord över din blogg har fungerat som min egen batteriladdare dom ggr man själv kännts sej låg så har ett besök här inne piggat upp ...du skriver så bra att du skulle kunna bli en kanon författare med
jag citerar lena "Att alltid roa andra är påfrestande, men du behöver inte det. vi älskar dig ändå!!" klokt skrivet o det är så det är
du är värd allt gott här i världen fina Sofia
o jag är övertygad om att du kommer ur det här som en ännu starkare tjej
varma tankar o kramar från Thomas