Ann-Sofi och Andreas

igår hade vi spexfest. Då skulle det redovisas vem publiken hade valt som årets teaterapa av skådisarna. I höstas när vi satte upp Stunsiga Brunnen vann jag. Jag tog emot den något generad men ytterst ödmjuk och tacksam. Det är lite konstigt det där. Att det lätt kan ses som en tävling skådisarna emellan. Och jag tror att om man informerar mycket kring det så fungerar det bra. Detta var alldeles nytt för mig i höstas och jag viste knappt hur jag skulle reagera. Men självklart är det ju jätteroligt att publiken tycker om vad jag gör. Att det uppskattas, allt arbete jag lägger ner! Men ALLA lägger ner lika mycket arbete. ALLA kämpar lika hårt! Jag försöker säga det till alla, men jag är å andra sidan ingen överman som ska tala om hur det ska vara. Jag är ju en i gänget på samma villkor som alla.
Igår hade vi alltså redovisning för årets teaterapa som framröstats under vår uppsättning av Florence. Publiken fick varsin lapp att skriva ner ett av skådisarnas namn som de tyckte hade gjort bra ifrån sig.
igår vann jag igen.
Jag är så tacksam att jag får vara med i spexet. Att alla låter mig få vara som jag är. Att jag får spela teater och sjunga tillsammans med alla de andra. Tack hela spexet för att ni finns och för att jag får vara med.


Ann-Sofi the monkeybabe