Torsdagsstyling

Igår kände jag mig en aning hängig, inte så värst till min fördel och lite sådär ledsen... Men eftersom jag är drottningen av "ta-dig-i-kragen" så gjorde jag slag i saken och piffade till mig lite idag. Men inte för att gå på krogen. Nej då... jag ska jobba inatt. Alltid blir nån patient glad av att se mig! Lite spray i håret, ögonskugga och mascara så känns det lite bättre! Konstigt det där egentligen. Hur ett lite tillpiffat yttre kan göra så att man känner sig finare inuti också. Liksom gladare!

Jag ska arbeta min tredje natt inatt och tänk vad lite hårspray och mascara kan göra för själ och hjärta! Synd att de flesta patieterna sover och inte kan se mitt lite snyggare yttre inatt. Fast det gör inte så mycket! Bara jag känner mig piggare så.

Jag känner mig också laddad att storstäda. Trodde aldrig att jag skulle säga det. Men det är faktiskt sant. Jag har, sedan jag flyttade, inte fixat till de där sista sakerna. Inte gjort i ordning i alla skåp och lådor. Inte fått till det precis som jag vill ha det. Men det är jag sugen på nu. Så, i helgen ska jag nog ta tag i detta. Jag vet ju hur skönt det känns när det är färdigt. Att få njuta av sin alldeles egna, fina, nystädade lägenhet. Att få ha detta i-landsproblem det är med för mycket saker och för liten plats. Att ändå vara glad att jag har en plats att ha mina saker i. Att jag har tak över huvudet och ett arbete att gå till.

Jag försöker visa tacksamhet varje dag. Tacksamhet över livet, kärleken, familjen... men ibland tränger en liten ensam ängel fram på min axel. En ensam liten ängel som behöver lite torsdagsstyling för att bli glad. Och denna ängels glädje lever jag på. Det är min skyddsängel som hjälper mig till rätta. Som talar om att jag mår bättre av att känna, visa och uppleva tacksamhet. Att det är okej att gråta ibland för att sedan tala om hur skönt det är efteråt. Hon låter mig få göra misstag, framsteg, upptäckter. Hon låter mig få känna, leva, gråta, sova, njuta, skratta. Hon finns på min axel. Ibland synlig, ibland osynlig. Ibland märker jag inte av henne och ibland kan jag nästan ta på hennes närvaro.

Svamlar jag nu? Nej, det tycker jag faktiskt inte. Jag har en liten ängel på min axel som är min vapendragare. Och idag behövde hon lite torsdagsstyling!


Ann-Sofi the angel

Kommentarer:
Postat av: mamma

Tänk på ditt låga BMI när det behövs lite humörspeppning. (gäller att stava rätt )
Kramar mamma Ulla

2006-03-09 @ 19:32:21
Postat av: Brussan

Finns ett par änglar till som älskar dig. Det vet du!
Love u!


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits