Ann-Sofi och Andreas

Jag cyklade till jobbet igår kväll och cyklade hem i morse. Grejjen är att jag alltid cyklar som om det brann någonstans så det går oftast mycket fortare att nå målet än jag beräknar från början. Detta ledde till att jag satt utanför akuten (där jag går in för att nå mitt omklädningsrum) och vilade mig i över 20 minuter innan det var dags att byta om. Det är ju härligt i sig och backarna trampade jag uppför... varenda en!
I morse när jag cyklade hem drog jag på lite extra. Mest för att det är ganska skönt och för att jag gillar när det fläktar i ansiktet. När jag hade en knapp kilometer kvar kom det lite duggregn. Ett sånt där stilla, tyst duggregn som är ljummet mot huden. Det gjorde ingenting! Cykelhjälmen satt som en smäck och jag kände mig inte alls obekväm. Jag har inte cyklat en centimeter utan hjälmen sedan jag köpte den! Det är jag rätt stolt över faktiskt, med tanke på ångesten jag hade strax innan den inhandlades. Ett jävla i-landsproblem är det ju... så det har jag verkligen arbetat bort!!! Det känns bra att ha hjälm!
Rumpan mår alldeles utmärkt idag och jag ska cykla till jobbet ikväll igen! Hettan på huden har lagt sig och jag tror inte det var så allvarligt som det kändes igår.
Jag fick dessutom veta i morse att jag får förlängt till hösten. Men under lite andra förutsättningar. Jag ska börja jobba 85% på natten till hösten vilket innebär nästan 5000 kr mer netto i lönekuvertet varje månad. Som det känns nu så var det det avgörande som gjorde att jag tackade ja till en förlängning. Hade jag blivit tillfrågad om att fortsätta på 65% hade jag noga övervägt att inte fortsätta utan leta mig ett annat arbete. Pengarna styr så vansinnigt och jag varken kan eller har råd att tänka annorlunda. Det känns som om det äntligen är på väg att vända. Det känns inte i kuvertet än på en månad men det gör inget. Bara jag vet att det sker en förändring till det bättre, och det vet jag ju nu!


Må allra bäst alla bloggers!


Ann-Sofi the bikebabe