Ann-Sofi och Andreas

Japp, det kanske det blir. Vad vet jag? Jag har nyss kommit hem från jobbet efter en rätt omtumlande natt. Krångliga medicineringar, multisjuka patienter, frånvarande läkare... Lite strul hit och dit som ändå löste sig under natten. Idag får nästa pass ta vid och fortsätta strulet. För det tar aldrig slut.
Jag hade planerat en "göraiordninghemma-dag" idag. Jag får väl se när jag vaknar om solen visar sig från sin ljusa sida eller om det är blåst och moln som finns utanför fönstret. Jag kan inte göra några större utsvävningar eftersom jag börjar jobba halv sju i morgonbitti. Men det gör inget. Jag har det bra här, där jag är nu. Hemma.
När hade jag en sån där vanlig dag sist? Vad är det förresten? Med mina jobb i åtanke finns det nog inte nått som heter "en vanlig dag". Ingen dag är den andra lik och det står oftast arbete på schemat, oavsett veckodag.
Men jag känner ändå att jag ska ha det idag. Jag tänkte vakna framåt två-bläcket, koka ett par koppar kaffe och sätta igång att pula här. Jag tänkte att fönstren skulle få sig en duvning, dammråttorna skulle få se insidan av mitt metallicröda monster, soffan skulle bli hårfri och sänkläderna utbytta. Har jag tur finns det tvättid i eftermiddag också. Det har jag glömt kolla. Men det tillhör väl en såndär vanlig dag. Att man glömmer lite av varje?

Nu ska jag ändå bädda ner mig i min goa soffa och somna till ljudet från Nyhetsmorgon på tv4.

Jag hoppas att detta blir en helt vanlig dag.


Ann-Sofi the usualbabe