Ann-Sofi och Andreas

Jag känner mig helt tom i huvudet. Telefonen är alldeles tyst och jag har en massa måsten över mig. Ingenting händer. Jag har haft antydan till migrän hela dagen och jag jobbade mellan 08 och 12 idag. Försökte sova bort huvudvärken men det gick inget vidare. Om en timme ska jag börja jobba igen. Och egentligen borde jag gå och kasta tidningar, panta flaskor, dammsuga, bädda rent, diska, byta köksduk, dammtorka, skura badrummet... jag varken vill eller orkar. Usch vad jag känner mig hängig idag. Men det är inte fysiskt. Tror jag inte i alla fall. Jag känner mig varken febrig eller öm i huden. Bara helt tom.
Det är så värdelöst när jag har såna här dagar. Det går i vågor det där tycker jag och sista tiden har de ploppat upp ganska ofta.
Jag har taskigt med flis, tasktigt med tid, tasktigt med sömn... jag är trött hela tiden och längtar efter energi. Energi som gör att jag får mycket gjort på kort tid, både på jobbet och hemma.
Jag hoppas att jag får ett litet andrum snart. Varför gnäller jag förresten? Och varför skriver jag ner det så alla andra kan läsa? Vad hjälper det? Det ger mig varken mer tid eller mer pengar. Och inte mer sömn heller för den delen.
När huvudet inte är tomt tänker jag mycket kring sommaren. Att jag inte ska ha någon semester alls i sommar. Att jag ska arbeta på dagen som jag inte gjort på över två år och inte får någon som helst introduktion, att jag är ensam, att jag behöver banta, att jag redan har bantat och knappt har några sommarkläder som passar, att allt jag jobbar nu betalar sig inte förrän efter midsommar...

Var är tankarna som handlar om att jag faktiskt har två fina kjolar och en klänning, att jag klarar mig precis, att jag har friheten att göra vad jag vill, att jag har en fin familj, att mina vänner finns...

Hade jag varit i någon annans kläder i närheten av mig själv nu hade jag blivit rätt matt av allt gnällande. Det är ju jag som brukar säga till folk att de ska rycka upp sig, se saker positivt och inte nattsvart.

Jisses vad jag håller på...


/A