Ann-Sofi och Andreas

Ett lugn börjar infinna sig och jag har hittat en ro i kroppen jag saknat så länge. Jag har haft en kortare paus från arbete och har unnat mig små vardagslyxiga saker, som att sova, sola, göra fint, duscha och piffa till mig. Har träffat barnen och fått min abstinens stillad där också.
En kompis från Sundsvall har varit på besök och det är en bra bit över ett år sedan vi sågs sist. Jättekul att ses igen.
Jag ska arbeta i helgen igen, men det är inget jag känner någon oro, klump i magen eller matthet över. Jag känner mig i fin form faktiskt.
Det blir arbete ikväll mellan 16-22, i morgon mellan 08-12 och sedan natten på sjukhuset. Söndagen går åt till att sova.
Jag ska skriva ett tal också. jag ska gå med i Rebeckaorden på måndag och vi har reception då. Jag har blivit ombedd att hålla recepiendernas tal och det gör jag så gärna. Ska be mamma om formaliteterna bara så ska jag nog få till det.
På tal om mamma. Tack älskade älskade mamma för allt ekonomiskt stöd, bidrag och stöttning nu när det är så tufft för mig. Dina ord och dina handlingar är så värdefulla och jag vet inte hur jag ska kunna tacka, visa eller vad jag ska säga för att du ska förstå hur mycket det betyder.
Jag kan inte ha en bättre mamma. Trots dina krämpor, smärtor och elände finns du, stöttar du och hjälper till allt du orkar. Trots att ni bygger lillstugan nu och tiden känns knapp finns du alltid till hands när jag behöver. Du och pappa är världens finaste. Tack för att ni är mina föräldrar. Tack för att ni älskar mig så villkorslöst. Tack för att jag får vara er dotter. Tack för att ni finns. Jag älskar er.


Ann-Sofi the weekendbabe