Ann-Sofi och Andreas

... skriva ner vad jag tänker på när jag tänker det. I gårkväll hade jag bestämt ett långt inlägg jag skulle skriva här, men idag är allt som bortblåst. Jag kommer inte alls ihåg vad jag tänkte på mer än att jag kände att jag verkligen fick till det med både innehåll och tyngd. Fasen också!

Husbygget hos mamma och pappa går som på räls och jag hjälper till så mycket jag kan. Just nu håller vi på att isolera golvet och lägga spånskivor på detsamma för att kunna ställa grejjer inne där så inte lillstugan fortsätter att bli belamrad. Väggarna ska sedemera isoleras och fixas, men sedan tror och hoppas jag att vi kan fixa altangolvet för det är rätt jobbigt att gå och balansera på åsarna. Det får vi göra nu när vi isolerar och både fötterna och ryggen tar lite stryk av det. Så det ska bli skönt när det är färdigt så vi har ett bra golv att gå på.

Min bror och hans fru var och tittade på ett hus igår som de blev störtförtjusta i och jag hoppas VERKLIGEN att det är deras tur att ha flyt nu. Det vore då förgjort om det inte skulle funka denna gången.
Jag önskar er verkligen lycka till.

Jag har en tid hos doktorn idag på VC här i Lyckeby. Jag har en konstig känsla i ett av mina bröst och vill få det undersökt. Både jag och Andreas är lite oroliga men vi ska väl inte måla fan på väggen ännu. Det känns ändå bra att jag tar tag i det med en gång istället för att dra ut på det. Jag kan väl säga att jag tänker rätt mycket på det och det hade varit skönt om allt var okej så jag kunde släppa det och tänka på annat viktigare.

Nästa helg ska jag och Andreas åka till Stockholm och träffa hans familj. Det ska bli spännande och jag vet att både hans syster, mamma och pappa ser fram emot att ses. Det är första gången vi ska träffas och lite nervöst är det allt. Men jag vet å andra sidan att Andreas har pratat så varmt om mig och hur lyckliga vi är, så det är väl mest positiva nervo-vibbar jag har i magen!

Nu fick jag ändå endel nerskrivet här, men egentligen inte alls det jag tänkte på igår. Inte vad jag vet i alla fall. En liten uppdatering vart det trots allt.

Så... varje dag är välkommen och jag tar emot alla utmaningar, livet och kärleken med öppen famn. Jag jobbar stenhårt med att komma tillbaka i full blom och jag är på god väg. Sakta men säkert möter jag varje ny dag med glädje. I december ska jag börja arbetsträna och räknar med att vara fullt arbetsför efter nyår.

Puss och kram 

Ann-Sofi