Ann-Sofi och Andreas

Jag vågar knappt säga det men det känns bättre och bättre för var dag som går. Jag har fortfarande ångestattacker, vågar inte allt, tar inte för mig helt och fullt och tänker oro ofta.
I helgen har jag varit i Stockholm tillsammans med min familj, på bröllop. Jag hade packat en onödigt stor resväska proppfull med kläder då jag ville så gärna att allt skulle kännas så rätt som möjligt. Jag har så svårt att slappna av och känner jag mig obekväm i både hår och kläder blir allt förstört. Men jag lyckades få till det och jag kände mig helt okej innan vi lämnade boendet för vigseln.
Jag klarade av att se hela vigselakten men fick en jättestor ångestattack efteråt. Jag fick gå undan och andas ut min ångest och oro och efter en kvart kunde jag samla mig och fortsätta försöka mingla och prata med folk. Jag hade min familj tätt intill och det gick bra resten av kvällen.
Jag längtar efter gruppen och vad den kan ge mig och jag ser det som ett fantastiskt stöd om något skulle hända.
Det är faktiskt så att något kan hända...
Jag vill inte berätta vad det är ännu.

Jag träffade min chef förra veckan och hade ett möte ang hur jag mår och så skulle vi skriva en rehab-plan för mig. Jag klarade inte av att vara inne på avdelningen med alla mina kollegor utan fick sätta mig i ett angränsade rum strax bredvid avdelningen tillsammans med min chef för att kunna prata.
Samtalet gick jättebra och jag kände att det var skönt att i lugn och ro kunna berätta hur jag har det, hur det går för mig och vad mina tankar ställer till med. Hur jag ser på framtiden och hur jag kämpar för att bli frisk.
Framtiden ja... Jag fick veta på mötet att jag kommer att bli tillsvidare anställd i Blekinge Landsting från och med december i år. Detta ger mig en trygghet på ett helt annat plan än jag någonsin kunnat tro.
Jag längtar tillbaks till jobbet. Jag längtar efter att känna mig stark. Stark i själen. Nu kan jag slappna av en aning och veta att jag har ett jobb att komma tillbaka till utan att vara orolig att mitt vikariat tar slut och inte blir förlängt. Jag har ett jobb!!!!!!!!

Jag har skrivit in mig på Viktis igen. I morgon tisdag är det tänkt att jag ska väga mig igen. Jag vågar knappt tänka hur det kan ha gått. Jag menar med resande, bröllop och så... Förut har jag alltid haft en våg i hemmet för att ha lite koll på hur det går under veckan men jag har inte det nu. Jag alltså ingen aning om hur det har gått för mig denna veckan.
Ska se om jag kan låna en våg av en väninna i eftermiddag.

Så... kontentan av allt är att det går framåt. Det händer saker i mitt liv som jag är skrämmande ivrig över att få veta fortsättningen på. När jag vet det ska jag berätta vad det är....


Ann-Sofi