Ann-Sofi och Andreas

Jag hjälper till ute i Bredäng där mamma och pappa bygger hus. Nu är vi inne i trädfällningsperioden och jag bär ekstockar, fäller träd, drar ris och annat tungt så jag har rivsår, blåmärken och ständig träningsvärk...
Idag har jag dessutom gått en lång powerwalk-runda på morgonen. Jag eftersvettas fortfarande så jag har inte duschat ännu.
Tankarna om morgonpromenader har funnits länge, men eftersom jag tar sömntabletter för att kunna sova är jag ofta rätt trött på morgnarna. Som en lätt baksmälla kan man säga. Och efter varje dag jag inte gått min promenad har jag kännt mig så usel att jag inte rett ut det. Idag gjorde jag det i alla fall efter ett långt samtal med mig själv.
Det tog en knapp timme och jag passade även på att gå in på Willys och handla frukost.
Så det blev en stor kall smoothie till frukost.

Jag har även pratat med min terapeut som i sin tur pratat med läkaren om min medicinering. Jag har fått ordination på ökad dosering från 20 mg till 30 mg/dag. Det kommer att ta två-tre veckor innan jag känner av dosökningen.

Gruppen funkar också. Jag får sagt vad jag behöver och jag får respons på det jag säger. Nästa steg är att försöka förstå, försöka accpetera, försöka tänka rätt. Det är så svårt att förstå varför jag mår som jag mår.
Vad jag har gjort för att förtjäna denna inre smärta. Varför lever jag ensam? Ensam i själen och ensam i allt det sociala.
"Varför" = Tiotusenkronors frågan...


Ann-Sofi