Vändningen
Jag har träffat en man. Han säger att jag är vackrast i hela världen och att han inte vill släppa mig. Han tittar på mig, tar på mig, lyssnar på mig, pratar med mig, ser MIG. Från början kändes det alldeles för overkligt för att vara sant. Jag trodde inte, eller ska jag säga tyckte inte, att jag var värd något så bra. Skulle jag vara värd att älskas som han älskar mig?
Jag är nog snart beredd att säga JA på den frågan. Mitt självförtroende är på uppgång och jag kan ha fler än en bra dag.
Jag har fortfarande problem med att spegla mig, att fullt och fast acceptera mig som jag är men det är saker jag vet att jag får hjälp med i gruppen.
Jag ska träffa min chef och prata om arbetsträning. Jag vill tillbaka till jobbet. Jag har redan hört små varningsklockor från andra att jag absolut inte får skynda nu. Är det verkligen läge att börja arbeta igen?
Jag vill i alla fall försöka.
Jag tar små steg i taget och trevande letar jag mig fram i livet som jag med spänning vill veta fortsättningen på.
Mycket händer på annat håll också. Mina brorsbarn utvecklas och jag är så lycklig att jag får ta del av det i den utsträckning som det blivit. Tack älskade bror och svägerska för att ni låter mig få vara faster så mycket. Barnen har den största läkningen på mig. Jag älskar er.
Mamma och pappa finns som de starkaste stöttepelare trots att deras egna liv är fyllda med annat som borde ta mycket större plats. Jag menar att jag är så tacksam att jag får den stöttning jag får trots att husbygge och sjuksrivningar hänger över er.
Ni är de bästa föräldrar man kan ha.
Tyvärr har jag i dagarna drabbats av feber och illamående. Jag nyser och hostar och har ont i hela kroppen. Jag gissar väl att det är barnbacillerna som har borrat sig in i min kropp. Jag har ändå lyckats hålla mig frisk ovanligt länge med tanke på vad jag utsatt mig för i barnbacillusk-väg. Nu är det min tur, dock.
Klockan är halv nio och det känns som om jag varit vaken i flera dygn. Det är nog läge att natta sig nu. På tal om natta sig. Jag har inte använt sömntabletter på snart tre veckor. Det känns superbra och även det är ett tecken på att det har vänt.
Jag har träffat Andreas och jag vill veta mer om vad livet har i åtanke för mig.
Det har äntligen vänt.
Ann-Sofi
Tack älskade Ann-Sofi för att Du är Du. Vi har varit ett stöd ja det har vi väl på vårat sätt och Du har varit ett ovärderligt arbetsredskap hela sommaren och hösten. Lycka till med Andreas som vi redan lärt oss att tycka mycket om.
Åhh, Annso, vad härligt att läsa. Jag blir glad i hela kroppen. Kramizar.
Ja, det är så gott att läsa om dina framsteg och allt positivt. Bacilluskerna hör liksom till på nåt sätt, dom får man på köpet med det goda =)
Kramisar på dej.
Så underbart o höra att en av dom absolut snällaste o goaste tjejer jag stött på börjar få ordning på livet .
Önskar dej all lycka om, fler tjejer vore som du sofia så skulle vÄrlden se mycket bättre ut
varma kramar från Thomas
Nu sitter din lillebror och lipar på jobbet!
Faan va glad jag blir!
Äntligen är det din tur kära syster!
Vi har pratat så mycket dom senaste veckorna men att läsa ditt inlägg som är så klockrent gör mig så glad så jag gråter.
Det är enbart ett fantastiskt nöje att få ha dig omkring oss. Du stöttar och hjälper oss med barnen och du tycker kanske inte att du gör så mycket, men det gör du!
Vi älskar dig faster Ia!
vi kan inte önska oss en bättre faster, svägerska och syster!
Lillebror Oe!
Älskade Ann-Sofi! Vad härligt att se den ljusa blicken och läsa dina positiva kommentarer. Det känns underbart om det där mörka är på väg bort, du är en underbar tjej och värd allt det bästa. Jag önskar dig allt väl, men du ska veta, att även om mörka stunder kommer tillbaka, så väntar himlen runt hörnet. Utan kontrast kan vi inte tillräckligt uppskatta det ljusa, utan natt ingen härlig dag. Kram Lena
Fantastiskt härligt, Ann-Sofi! Va rädd om dig!!! Helena-kram!
Jag har nu läst på din sida. Har ju redan innan förstått att livet varit tufft. Är så innerligt glad att jag fått vara med och lära känna dig som en riktig vän.För vänner det tror jag vi kommer att vara resten av livet. Vi har hela framtiden tillsammans. Och den delar vi ju också med A o A och alla våra andra vänner.Vad vi gör det till kan bara vi alla bestämma. Det gör mig oerhört lycklig att ni två båda f.d ensamma själar har hittat varandra. Ni är inte skapade för en-sam-heten utan ni ska vara två. Båda två ( konstig mening). Och på sikt också flera får vi hoppas.Är också glad jätteglad att alla i din närhet tycker så mycket om Andreas han är verkligen värd att älskas. Jag tror också att du blir lika älskad av hans familj.Tack också för en trevlig fredag kväll tillsammans. Kram Milo