Ensamt
Idag känns det sådär ensamt igen. Just nu ikväll i alla fall. Alla har stängt och gjort kväll hemma hos sig. Jag tittade på mina bilder på mobilbloggen och blev så ledsen inuti.
Jag far så illa av att se mig själv, och ändå tar jag bilder... Hur fan går det ihop?
Varför utsätter jag mig för det? Varför fortsätter jag plåga mig med att titta på bilder jag tagit på mig själv?
Jag mår inte alls bra. Det är så ensamt i själen. Så ensamt...
Jag vet att hoppet är det sista som överger en, men just nu känns det hopplöst. Jag förstår verkligen inte hur jag någonsin ska kunna känna genuin glädje över mitt eget jag. Och hur ska jag någonsin kunna bli älskad om jag inte kan älska mig själv?
Vem vill vara med en deprimerad människa?
Ingen.
Jag är ensam och ledsen. Jag försöker se saker för vad det är. Jag försöker ta till mig av barnens kärlek.
Usch vad det gör ont i bröstet. Och mina sömntabletter är slut. Hur ska det gå inatt?
Jag fortsätter försöka. Jag lovar att göra det, men just nu är det rätt tufft.
Ensamheten tär. Ensamheten gör ont.
Ann-Sofi
Jag far så illa av att se mig själv, och ändå tar jag bilder... Hur fan går det ihop?
Varför utsätter jag mig för det? Varför fortsätter jag plåga mig med att titta på bilder jag tagit på mig själv?
Jag mår inte alls bra. Det är så ensamt i själen. Så ensamt...
Jag vet att hoppet är det sista som överger en, men just nu känns det hopplöst. Jag förstår verkligen inte hur jag någonsin ska kunna känna genuin glädje över mitt eget jag. Och hur ska jag någonsin kunna bli älskad om jag inte kan älska mig själv?
Vem vill vara med en deprimerad människa?
Ingen.
Jag är ensam och ledsen. Jag försöker se saker för vad det är. Jag försöker ta till mig av barnens kärlek.
Usch vad det gör ont i bröstet. Och mina sömntabletter är slut. Hur ska det gå inatt?
Jag fortsätter försöka. Jag lovar att göra det, men just nu är det rätt tufft.
Ensamheten tär. Ensamheten gör ont.
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback