Status
Jag lever fortfarande i en berg-och-dal-bana och ena dagen är inte alls lik den andra. Den stabila och lugna stunden kan snabbt förändras till kaos och oro. Jag var hos en ny psykolog igår som är ansvarig för den begynnande gruppterapin jag ska börja. Det känns skönt att det är på G nu. Jag kämpar som ett djur i min återhämtning men orkar inte mer själv. Jag är öppen för all hjälp jag kan få.
Jag känner mig så vilsen i tanken så ofta. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, hur jag ska tänka, hur jag ska vara... Finns det en mall för hur man bör tillfriskna?
Ibland känns det som om jag försöker i blindo. Som om allt jag kämpar med är eget hemmabygge och håller mig endast flytande tills jag får proffessionell hjälp. Jag har fått små hemläxor som jag kämpar med varje dag, men räcker det? Hur ska jag bete mig när något oväntat händer? Det gör det ju varje dag menar jag. Hur ska jag kunna strukturera upp en hel dag där jag känner tillit till mig? Där jag känner att jag kan lita på mina reaktioner och att de ger mig trygghet. Just nu vet jag ingenting. Jag klarar inte att stå stark i situationer jag inte vet nått om. Jag har ingen reserv, inga trix, inga kunskaper....
Usch vad jobbigt. Jag har lugna stunder, ja till och med dagar när allt känns okej. Men jag har märkt att min värld är så liten de dagar jag känner riktig trygghet. Världen är inte större än min lägenhet då.
Hur ska jag kunna öka den och samtidigt känna trygghet och lugn?
Jag försöker och famlar i mörkret.
Jag hade bestämt för flera dagar sedan att jag skulle in till stan efter mötet med psykologen igår. Och jag ville verkligen genomföra det så jag åkte till stan. Jag hade också en tanke om att jag aktivt skulle tänka avslappnande om min lilla resa och att jag inte skulle känna press av att gå på stan. Men det gick inte. Alltså, jag klarade av att gå på stan, men avslappnat var det då rakt inte. Med blicken i backen och kepsen långt ner i pannan gick jag mina ärenden innan jag åkte hem igen.
Hur ska jag tänka, vad ska jag göra för att kunna bli trygg och avslappnad?
Jag vill inte bli sedd. Jag vill inte vara i centrum, i mitten, i blickfånget. Jag tycker inte om mig själv. Inte alls. Hur ska jag kunna hitta MIG i all denna röra? Allt jag tar mig för nu där det känns bra, är egentligen saker som gör att jag inte tänker på mig och min situation. Är det kanske det jag ska göra istället? Verkligen tänka, försöka lösa, se vad jag är... Är det kanske så?
Jag tror i alla fall att gruppterapin kommer att ge mig mycket. Det enda jag vet nu är att jag är långt ifrån frisk. Mycket långt ifrån....
Detta är dagens status och mina tankar denna morgon.
Ann-Sofi
Jag känner mig så vilsen i tanken så ofta. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, hur jag ska tänka, hur jag ska vara... Finns det en mall för hur man bör tillfriskna?
Ibland känns det som om jag försöker i blindo. Som om allt jag kämpar med är eget hemmabygge och håller mig endast flytande tills jag får proffessionell hjälp. Jag har fått små hemläxor som jag kämpar med varje dag, men räcker det? Hur ska jag bete mig när något oväntat händer? Det gör det ju varje dag menar jag. Hur ska jag kunna strukturera upp en hel dag där jag känner tillit till mig? Där jag känner att jag kan lita på mina reaktioner och att de ger mig trygghet. Just nu vet jag ingenting. Jag klarar inte att stå stark i situationer jag inte vet nått om. Jag har ingen reserv, inga trix, inga kunskaper....
Usch vad jobbigt. Jag har lugna stunder, ja till och med dagar när allt känns okej. Men jag har märkt att min värld är så liten de dagar jag känner riktig trygghet. Världen är inte större än min lägenhet då.
Hur ska jag kunna öka den och samtidigt känna trygghet och lugn?
Jag försöker och famlar i mörkret.
Jag hade bestämt för flera dagar sedan att jag skulle in till stan efter mötet med psykologen igår. Och jag ville verkligen genomföra det så jag åkte till stan. Jag hade också en tanke om att jag aktivt skulle tänka avslappnande om min lilla resa och att jag inte skulle känna press av att gå på stan. Men det gick inte. Alltså, jag klarade av att gå på stan, men avslappnat var det då rakt inte. Med blicken i backen och kepsen långt ner i pannan gick jag mina ärenden innan jag åkte hem igen.
Hur ska jag tänka, vad ska jag göra för att kunna bli trygg och avslappnad?
Jag vill inte bli sedd. Jag vill inte vara i centrum, i mitten, i blickfånget. Jag tycker inte om mig själv. Inte alls. Hur ska jag kunna hitta MIG i all denna röra? Allt jag tar mig för nu där det känns bra, är egentligen saker som gör att jag inte tänker på mig och min situation. Är det kanske det jag ska göra istället? Verkligen tänka, försöka lösa, se vad jag är... Är det kanske så?
Jag tror i alla fall att gruppterapin kommer att ge mig mycket. Det enda jag vet nu är att jag är långt ifrån frisk. Mycket långt ifrån....
Detta är dagens status och mina tankar denna morgon.
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback