En liten smygis
Vi var ju på ultraljud igår och hade de allra högsta förhoppningarna om att få se vårt gryn lite tydligare än sist. Jag vankade av och an i korridoren i väntan på vår tur och blev ju kissnödig på köpet så jag letade upp en toa och klämde ut de sista skvättarna innan det var dags.
När vi kommer in på salen får jag lägga mig på en brits nära ultraljudsapparaten och det finns en platt-TV upphängd på väggen så mamman och pappan tydligt kan se vad som händer!
Uppvärmd kontaktgelé hälls i stor hög på min mage och så sätter det igång. Åh vad det pirrar i magen! Snart ska vi få se bäbisen!!!!!!
Barnmorskan kladdar ut gelén och börjar leta efter bäbisen. Den syns rätt fint emellanåt men försvinner lika fort! Det vi kunde se i förbifarten var ju att det verkligen hade vuxit sedan sist och att det var ett litet gryn där inne! Hoppas vi får många fina bilder med oss hem, sa vi!
Så frågar barnmorskan om jag nyligen har kissat. Jajjamensan, sa jag! Det har jag gjort, och trodde att jag hade varit duktig. Oj då, sa barnmorskan. Det hade varit bättre om du var kissnödig, för urinblåsan som är fylld hjälper till att lyfta upp fostret så man kan se det lite bättre. Nu har fostret krupit ner i bäckenet och jag kommer inte riktigt åt att se.
Hon försökte mäta bäbisens huvudmått och lårbensmått och kom så småningom fram till att vi borde med all sanolikhet vara i v 15 + 2. Men eftersom fostret krupit iväg och gömt sig ville hon gärna att vi kom tillbaka om 3-4 veckor och gjorde ett nytt ultraljud.
Så vår lilla smygis har gjort att vi får ännu en chans att få se det inuti magen!
Jag har för övrigt rätt ont emellanåt. Ryggen är ofta öm och det molar och värker i magen. Jag har problem att vända mig om nätterna och jag kissar fortfarande ofta och mycket. Jag tänker att värken inte är farlig och att en växande livmoder inte kan gå obermärkt förbi utan måste få kännas.
Jag får den skönaste massage i ryggslutet av Andreas och det är rent himmelskt!
Nu ska jag strax ringa och boka en ny tid för ultraljud. Hoppas veckorna går fort. För jag längtar hem varje minut jag är borta.
Ikväll ska jag börja arbeta efter semestern och jag vet inte riktigt om jag är så sugen på det. Utvilad är jag då rakt inte. Det tog mig nästan tre veckor att släppa jobbet. Jag tänkte på jobbet och allt annat elände där varje dag och kunde inte för mitt liv släppa det. Bara det gjorde mig stressad och ledsen. Sista semesterveckan har det gått bättre och jag har verkligen känt mig ledig. Men det var en enda vecka det. Annars har det känts som om jag haft jobbet runt knuten hela tiden. Ingen höjdare alltså! Så ikväll är det då dags igen att ta tjuren vid hornen och börja arbeta!
Jag skulle gissa att jag går hem på havandeskapspenning lagom till första advent, men jag återkommer ju så klart när jag fått bättre besked!
Ann-Sofi
När vi kommer in på salen får jag lägga mig på en brits nära ultraljudsapparaten och det finns en platt-TV upphängd på väggen så mamman och pappan tydligt kan se vad som händer!
Uppvärmd kontaktgelé hälls i stor hög på min mage och så sätter det igång. Åh vad det pirrar i magen! Snart ska vi få se bäbisen!!!!!!
Barnmorskan kladdar ut gelén och börjar leta efter bäbisen. Den syns rätt fint emellanåt men försvinner lika fort! Det vi kunde se i förbifarten var ju att det verkligen hade vuxit sedan sist och att det var ett litet gryn där inne! Hoppas vi får många fina bilder med oss hem, sa vi!
Så frågar barnmorskan om jag nyligen har kissat. Jajjamensan, sa jag! Det har jag gjort, och trodde att jag hade varit duktig. Oj då, sa barnmorskan. Det hade varit bättre om du var kissnödig, för urinblåsan som är fylld hjälper till att lyfta upp fostret så man kan se det lite bättre. Nu har fostret krupit ner i bäckenet och jag kommer inte riktigt åt att se.
Hon försökte mäta bäbisens huvudmått och lårbensmått och kom så småningom fram till att vi borde med all sanolikhet vara i v 15 + 2. Men eftersom fostret krupit iväg och gömt sig ville hon gärna att vi kom tillbaka om 3-4 veckor och gjorde ett nytt ultraljud.
Så vår lilla smygis har gjort att vi får ännu en chans att få se det inuti magen!
Jag har för övrigt rätt ont emellanåt. Ryggen är ofta öm och det molar och värker i magen. Jag har problem att vända mig om nätterna och jag kissar fortfarande ofta och mycket. Jag tänker att värken inte är farlig och att en växande livmoder inte kan gå obermärkt förbi utan måste få kännas.
Jag får den skönaste massage i ryggslutet av Andreas och det är rent himmelskt!
Nu ska jag strax ringa och boka en ny tid för ultraljud. Hoppas veckorna går fort. För jag längtar hem varje minut jag är borta.
Ikväll ska jag börja arbeta efter semestern och jag vet inte riktigt om jag är så sugen på det. Utvilad är jag då rakt inte. Det tog mig nästan tre veckor att släppa jobbet. Jag tänkte på jobbet och allt annat elände där varje dag och kunde inte för mitt liv släppa det. Bara det gjorde mig stressad och ledsen. Sista semesterveckan har det gått bättre och jag har verkligen känt mig ledig. Men det var en enda vecka det. Annars har det känts som om jag haft jobbet runt knuten hela tiden. Ingen höjdare alltså! Så ikväll är det då dags igen att ta tjuren vid hornen och börja arbeta!
Jag skulle gissa att jag går hem på havandeskapspenning lagom till första advent, men jag återkommer ju så klart när jag fått bättre besked!
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback