Barnmorsketid
Vi var hos barnmorskan Gunilla igår. Vi går varannan vecka nu och mäter och väger, känner och klämmer. Och inte minst pratar. Hon tar sig sådan tid för vår skull och vi känner oss så himla väl omhändertagna och speciella. Vi är där sällan kortare tid än en timme och vi pratar om allt omkring också. Alltså hur vi som par har det, känslor och annat som vi bär på.
När jag vägde mig blev jag glatt överraskad då jag faktiskt hade gått ner två kilo. Jag hade ju samlat på mig vätska senast och jag har lyckats kissa ut lite av det där. Så nu har jag totalt gått upp 12 kilo vilket jag tycker är helt grymt bra!
Mitt blodtryck var lite högre än vanligt, men inte på något sätt alarmerande. Tidigare har mitt tryck legat kring 116/65 och igår hade jag ett blodtryck på 130/85. Visst är det högre, men med tanke på att jag var en smula orolig (ska berätta sen vad det är) och att vi tog en promenad till BM gjorde sitt till. Ingen oro för proteinuri (äggvita i kisset) alltså.
Vi pratade ganska mycket om hur harmonisk jag såg ut och hur vi mår nu när det inte är så lång tid kvar. Jag har haft en tuff vecka då jag inte klarat av att vila utan istället pressat mig till tårar. Helt galet, jag vet. Och nu har jag verkligen försökt bättra mig. Jag vill vila och försöker hitta stunder varje dag.
När det var dags att klämma lite på magen och känna på bäbisen var jag ganska pirrig. Jag tycker verkligen det är så himla häftigt att det är en människa där inne och att man kan känna så som barnmorskan kan.
Hon berättade att bäbisen ligger i något som kallas "ruckbart läge" och att den förmodligen kommer att stanna med huvudet neråt nu. Känslan vi haft, Andreas och jag, över var rumpan kan vara var alldeles riktig. Den ligger strax nedanför min högra revbensbåge och ryggen åt högersidan. Alltså har benen och fötterna "fritt" spelrum åt vänster vilket förklarar att jag alltid känner sparkarna där. Och vid de tillfällen jag kännt att det spretar åt lite olika håll är det bäbisen som skjuter ut rumpan åt höger och sträcker på benen åt vänster!!!
Åh vad spännande det är!
Det som har bekymrat mig ett par dagar är att det på jobbet ska göras omorganisation och vi kommer att bli erbjudna en tjänst på 75% rotation. Det är ett nedköp modell större jämfört med ´hur vi har det nu när vi jobbar natt 85%. Ingen är intresserad av erbjudandet och vi kommer att slåss med näbbar och klor för att få behålla det vi har. Enligt facket kan ingen ta ifrån oss vår grundtjänst men vi kan å andra sidan bli omplacerade ganska rejält. Då tar jag hellre en omplacering än att gå ner i tjänst så grovt. Det handlar om 4-5000 kr/månad...
Mötet är på måndag. På måndag är min födelsedag. Just snyggt!
Jag vill avsluta med att ge en varm julkram till min lillebror som kämpar för allt vad tygen håller. Han kämpar för sig och sin familj, varje dag, varje stund.
Jag älskar dig, lillebror!
Du är en ängel!
Ann-Sofi
När jag vägde mig blev jag glatt överraskad då jag faktiskt hade gått ner två kilo. Jag hade ju samlat på mig vätska senast och jag har lyckats kissa ut lite av det där. Så nu har jag totalt gått upp 12 kilo vilket jag tycker är helt grymt bra!
Mitt blodtryck var lite högre än vanligt, men inte på något sätt alarmerande. Tidigare har mitt tryck legat kring 116/65 och igår hade jag ett blodtryck på 130/85. Visst är det högre, men med tanke på att jag var en smula orolig (ska berätta sen vad det är) och att vi tog en promenad till BM gjorde sitt till. Ingen oro för proteinuri (äggvita i kisset) alltså.
Vi pratade ganska mycket om hur harmonisk jag såg ut och hur vi mår nu när det inte är så lång tid kvar. Jag har haft en tuff vecka då jag inte klarat av att vila utan istället pressat mig till tårar. Helt galet, jag vet. Och nu har jag verkligen försökt bättra mig. Jag vill vila och försöker hitta stunder varje dag.
När det var dags att klämma lite på magen och känna på bäbisen var jag ganska pirrig. Jag tycker verkligen det är så himla häftigt att det är en människa där inne och att man kan känna så som barnmorskan kan.
Hon berättade att bäbisen ligger i något som kallas "ruckbart läge" och att den förmodligen kommer att stanna med huvudet neråt nu. Känslan vi haft, Andreas och jag, över var rumpan kan vara var alldeles riktig. Den ligger strax nedanför min högra revbensbåge och ryggen åt högersidan. Alltså har benen och fötterna "fritt" spelrum åt vänster vilket förklarar att jag alltid känner sparkarna där. Och vid de tillfällen jag kännt att det spretar åt lite olika håll är det bäbisen som skjuter ut rumpan åt höger och sträcker på benen åt vänster!!!
Åh vad spännande det är!
Det som har bekymrat mig ett par dagar är att det på jobbet ska göras omorganisation och vi kommer att bli erbjudna en tjänst på 75% rotation. Det är ett nedköp modell större jämfört med ´hur vi har det nu när vi jobbar natt 85%. Ingen är intresserad av erbjudandet och vi kommer att slåss med näbbar och klor för att få behålla det vi har. Enligt facket kan ingen ta ifrån oss vår grundtjänst men vi kan å andra sidan bli omplacerade ganska rejält. Då tar jag hellre en omplacering än att gå ner i tjänst så grovt. Det handlar om 4-5000 kr/månad...
Mötet är på måndag. På måndag är min födelsedag. Just snyggt!
Jag vill avsluta med att ge en varm julkram till min lillebror som kämpar för allt vad tygen håller. Han kämpar för sig och sin familj, varje dag, varje stund.
Jag älskar dig, lillebror!
Du är en ängel!
Ann-Sofi
Kommentarer:
Postat av: vicky
de är så spännande att följa er o bebisen! skönt att allt låter så positivt!
o jag hoppas verkligen att ni vinner kampen på jobb. aldrig roligt när det är klydd.
tänker på er!
kramar från malmö
Trackback