Ann-Sofi och Andreas

Jag har kommit superlångt i mitt läkande av själen och jag känner att jag börjar ta mer och mer plats i mitt eget liv. Jag vill lukta gott, se bra ut, jag gillar att sminka mig, fixa håret... först för min egen skull och egentligen precis lika mycket för Andreas skull. Kampen mot övervikten är ett kapitel för sig och mitt i flytten som vi är nu kan jag väl säga att motivationen att kämpa för en snygg kropp inte är på topp. Inte just nu i alla fall. Nu vill vi bara flytta, få det fint omkring oss, känna att vi lever nära varandra och att vi hittar en lugn och trygg rytm tillsammans.
Outfiten ja. Det är så roligt att försöka styla och fixa till sig. Ibland mycket och ibland lite mer sparsmakat.
Tyvärr arbetar jag ju på sjukhuset där varken smycken eller långa snygga naglar funkar och vår uniform är väl inte heller nått att hänga i julgran egentligen.
Det man kan piffa upp sig med är väl frisyrer, strumpor och skor på jobbet. Och nu har jag hittat det allra coolaste. Foppaskon!
Jag har en kollega som har ett par och de är så himla sköna säger hon. Tyvärr är de inte speciellt billiga men nu har jag förstått att vi kan handla lite billigare via nån på huset. Detta måste ju tas i den starkaste beaktan...
De arbetsskorna jag har nu är det egentligen inget ergonomiskt fel på, mer än att jag inte tycker att de är sköna. Jag halkar omkring med strumporna i dem och jag går inte avslappnat.

Så jag ska försöka se om jag kan på ett eller annat sätt få råd med ett par riktiga arbetsskor modell foppa!

Jag tar gärna emot utlåtande från andra som använder skon!

Det är fakitiskt lite skönt att få vara en smula ytlig emellanåt. Att få prata sådär ohämmat om ögonskuggor, läppglans, klackskor och hårspray är faktiskt rätt roligt. Inatt kände jag att jag ville vara lite ytlig.

Min outfit på arbetet är som sagt ingen höjdare, men om jag skaffar mig ett par knallrosa Foppadojjor och ett juste läppglans så tror jag att mitt återtåg till arbetet kommer att gå som en dans.
Det kommer det ju med all säkerhet att göra ändå, men ibland är det roligt att få skojja och drömma lite också.

Nu är klockan fem på morgonen och jag har snart avverkat min andra natt på arbetsprövningen. Det har gått alldeles utmärkt även denna natt. Jag fick ansvaret för en sida själv och har skött det rätt bra tycker jag.
Kvart över sju kommer mitt hjärta och hämtar mig. Då har han slutat sitt nattpass också och vi åker hem tillsammans och ska sova. Det är första gången vi sover efter nattpass tillsammans. Men det ska bli rätt mysigt att få krypa ner, kolla en smula på morgon-TV och domna bort med hans lukt, hans andetag och hela honom nära, nära...
 
Kontentan är att jag önskar mig ett par Foppaskor, en mysig morgon och ett tryggt liv med Andreas.

Bra va?!

Ann-Sofi