Ann-Sofi och Andreas

På Internet läser jag:

Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.

Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.

Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.


Ja, enligt mig själv är jag i vecka 15 idag, och jag är rätt bombis på det. Men när vi gjorde ultraljudet för några veckor sedan hävdade läkaren att jag var en vecka tidigare än vi trott. Alltså skulle jag vara i vecka 14 nu. Men som sagt.. jag känner att v 15 känns mer rätt. Men jag är den första att ändra mig igen vid nästa ultraljud. För det är då man med mycket större säkerhet kan fastställa bäbisens storlek och ålder. Och det ultraljudet ska vi göra om två veckor. Alltså den 13 augusti.
Igår lämnade jag ett blodprov på PTC. Det är ett prov som ska kolla om risken är över eller under 1/250 att vår bäbis har Downs Syndrom. Det gör ingen skillnad för oss om huruvida vi ska behålla barnet eller inte. Det är vår bäbis oavsett och vi älskar det lika mycket ändå. Vi gör testet för att om det skulle visa sig att det är sjukt, kan vi med enkla medel förbereda oss, ställa frågor och prata om det. Skulle testet visa att risken är över 1på 250 går vi vidare med ett fostervattensprov.
Jag mår ganska bra för övrigt. Illamåendet är i princip borta och kommer bara mycket lätt kortare stunder. Det är gott att äta igen och faktum är att jag inte kan äta så mycket längre. Endast små portioner fungerar och jag är mätt länge. Detta har lett till att jag inte gått upp något nämnvärt i vikt vad jag kan erfara. Vår våg hemma säger det i alla fall och så länge det ser ut så så litar jag på det. En smula blåögt kanske...
Vi pratar mycket Andreas och jag, om hur det kommer att bli, drömmar, förväntningar, tankar och frågor. Eftersom jag inte har någon nätt liten gravidmage där den lilla kulan nedan naveln syns är det lite svårt för oss att rent bildligt förstå att vi väntar barn. Vi har vårt lilla ultraljud att titta på när det känns som mest overkligt och långt från verkligheten.
Men så är det ju inte. Jag är ju lika gravid som alla andra i v 15 och även om jag är överviktig så är mina känslor och upplevelser precis lika sanna som alla andras. Men vist är det så att jag längtar lite efter min gravidmage som så rund och fin syns genom kläderna och som jag med stolthet visar upp. Klart att jag har romantiska bilder och drömmar om det... Men nån gång innan januari borde det väl synas...

Nu ska vi strax åka till IKEA och titta lite. Handla blir det inte så mycket med då det inte finns riktig budget för det.

Idag är det tisdag och jag har gått in i v 15...


Ann-Sofi