Vecka 30
på den ena sidan står det:
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du hos försäkringskassan.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
...och på den andra sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Alltså... jag ska vara med barn i tio veckor till. Tio veckor?! Var har tiden tagit vägen? I skrivande stund är det natt mellan söndag och måndag och jag är på mitt arbete. Imorgonbitti när jag går hem har jag enkom två arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Helt galet ju!
Jag mår ganska bra efter omständigheterna. Förra helgen åkte jag på någon form av magsjuka som det tog några dagar att hämta sig ifrån. Fogarna ger sig tillkänna och mest är det nu symfysen (fogen framtill) som gör mest ont. Det tråkiga i kråksången är att jag inte kan använda min TNS-apparat framtill. Strömmen som används går mellan plattorna man sätter på varje sida om smärtan och på framsidan är det en bäbis ivägen. Därför går det inte.
De riktigt klockrena sparkarna har avtagit och ersatts av mer bök och stök. Det är en kittlande känsla när jag har min hand på magen och den helt plötsligt börjar leva. Det funkar bäst när jag ligger på sidan och känner. Oftast vänsersidan av någon anledning. Alltså jag ligger på höger sida och känner på vänster.
På onsdag ska vi till BM igen och mäta och lyssna. Men innan dess på morgon ska jag till varmbassängen och ha sjukgymnastik. Det blir fina fisken det! Och på onsdag... Är det bara en vecka kvar.... Den 29 november går jag hem. Hem till mig och har det bra med min familj!
Något som också är ganska roligt är att folk omkring mig säger att jag har gått ihop i övriga kroppen. jag ser alltså smalare ut i ansikte och på ben säger de. Magen är så rund och fin, och min hals har börjat synas lite mer! Jag tackar och bockar! Jag har ju bara gått upp 10 kilo. Det är faktiskt superbra, tycker jag!
Ann-Sofi
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.
Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du hos försäkringskassan.
Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.
...och på den andra sidan står det:
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Alltså... jag ska vara med barn i tio veckor till. Tio veckor?! Var har tiden tagit vägen? I skrivande stund är det natt mellan söndag och måndag och jag är på mitt arbete. Imorgonbitti när jag går hem har jag enkom två arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Helt galet ju!
Jag mår ganska bra efter omständigheterna. Förra helgen åkte jag på någon form av magsjuka som det tog några dagar att hämta sig ifrån. Fogarna ger sig tillkänna och mest är det nu symfysen (fogen framtill) som gör mest ont. Det tråkiga i kråksången är att jag inte kan använda min TNS-apparat framtill. Strömmen som används går mellan plattorna man sätter på varje sida om smärtan och på framsidan är det en bäbis ivägen. Därför går det inte.
De riktigt klockrena sparkarna har avtagit och ersatts av mer bök och stök. Det är en kittlande känsla när jag har min hand på magen och den helt plötsligt börjar leva. Det funkar bäst när jag ligger på sidan och känner. Oftast vänsersidan av någon anledning. Alltså jag ligger på höger sida och känner på vänster.
På onsdag ska vi till BM igen och mäta och lyssna. Men innan dess på morgon ska jag till varmbassängen och ha sjukgymnastik. Det blir fina fisken det! Och på onsdag... Är det bara en vecka kvar.... Den 29 november går jag hem. Hem till mig och har det bra med min familj!
Något som också är ganska roligt är att folk omkring mig säger att jag har gått ihop i övriga kroppen. jag ser alltså smalare ut i ansikte och på ben säger de. Magen är så rund och fin, och min hals har börjat synas lite mer! Jag tackar och bockar! Jag har ju bara gått upp 10 kilo. Det är faktiskt superbra, tycker jag!
Ann-Sofi
Kommentarer:
Postat av: Cathrin
Hej Ann-Sofie!
Vill bara ännu en gång gratta dig för barnet! Ser er i tidningen snart då juu! :-) Hälsa gruppen från mig om du går kvar! Många kramar från Cathrin!!!
Trackback