Ann-Sofi och Andreas

På denna sidan står cdet:

Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

Och på denna sidan står det:

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Pampers skriver:

Ont om plats. "Det är ganska trångt här inne." Ditt barn kommer att verka vara mindre aktivt allt eftersom veckorna går. Färre rörelser betyder att det går åt rätt håll. Bebisens rörelser blir helt enkelt mer regelbundna, och dessutom finns det inte längre så mycket utrymme i livmodern som det fanns för några veckor sedan.

Vikt och längd. Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa - den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!


Det bökas och stökas i magen nu och emellanåt känns det lite läskigt.
Jag tycker det börjar bli jobbigt nu med magen, storleken och smärtorna. Det är tufft att vagga runt, gå i trappor, bära kassar och sådär. Det  gör så hiskeligt ont i fogarna och det är en smärta som är svår att förklara.
Nattetid är det tugnt att andas och jag blir anfådd för ingenting. Jag kan plötsligt börja flåsa mitt i ett samtal och måste pausa. Jag har tagit av mig förlovningsringen och den hänger numer i mitt halsband.
Det är svårt att känna sig kvinnlig när det är tugnt och motigt. Jag vet att alla säger att en gravid kvinna är det vackraste som finns och jag försöker verkligen känna så, men det är inte så lätt.
På söndag är det första advent och jag vill försöka få fint här hemma innan dess. Det tar sådan tid och det jag svängde ihop på en timme tar en hel dag numer.
Jag vill gå till fotvården då det börjar bli bökigt att ta hand om mina fötter.

Det börjar klia i fingrarna att börja fixa det där finliret. Packa skötväskan och förlossningsväskan, bädda vaggan, köpa blöjor och inotyolsalva, fixa det sista med skötbordet, tvätta alla kläderna och göra dem fina. Ja, pilla med det där lilla extra, lite.
Jag har inte köpt någon skötväska ännu, och är på jakt efter den mest ulitmata och snygga. Jag har fått tips om både hårda och mjuka väskor, stora och små. Jag har inte heller handlat bäbiskläder än och jag vill ändå ha ett eget set med mig till BB som jag och Andreas själva har köpt. Jag tänkte jag skulle roa mig med det i mellandagarna. Jag behöver små korgar och lådor att ha på skötbordet och det ska inhandlas med omsorg också.
Bara mys kvar alltså. Och längtan.  Åh vad vi längtar! Jag kollade på Förlossningskliniken på TV4Fakta igår och shit pommesfrites vad jag var engagerad. Det är ofta dramatiska förlossningar de visar och faktum är att inget av det skrämde mig. Jag har bara en sådan stark längtan, förväntan och undran i kroppen. Hur ska det bli, hur kommer det att kännas, vem har jag i magen, är det en flicka eller pojke?

Längtan... Längtan... Längtan...




Ann-Sofi