Vecka 27
På gravid´s hemsida står det:
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. Lite tips på vad som kan vara bra att ha köpt innan barnet anländer hittar du här.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
...och på familjelivs hemsida står det:
Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Sparkarna börjar bli starkare och starkare och bäbisen är aktiv längre stunder nu. Varje dag är så himla häftig och jag försöker allt jag kan att dela med mig av mina känslor och upplevelser.
Så fort jag känner lite liv i magen hämtar jag Andreas så han ska få känna. Nu verkar det inte bättre än att bäbisen inte alls vill ge sig tillkänna när han lägger händerna på min mage, men trots allt har vi lurat bebben och A har fått känna rätt mycket senaste dagarna. Det är det enda jag kan göra nu... Jag försöker beskriva hur det känns, dela med mig av så mycket det bara går och låta honom få ta del av allt jag kan ge. Det är en smula frustrerande att jag inte får ut allt hur det känns. Hur sparkarna ger mig energi, lycka och en total känsla av glädje och längtan!
I morgon ska jag träffa sjukgymnasten igen då jag fick lite bannor av min barnmorska sist vi var där.
-Sluta kämpa emot och dölja din smärta. Jag ser ju hur ont du har!
Jag har har beställt en TNS-apparat. TNS betyder Transcutan (genom huden) Nerv Stimulator och är mycket effektiv mot foglossningssmärtor, sägs det. Jag ska även börja med vattengymnastik i sjuhusbassängen. En snurrplatta att sitta på i bilen som gör det lättare att vrida sig och ta sig ut, skall också införskaffas. Nu är det dags att ta hand om mig lite mer, känner jag. Jag har det rätt mycket jobbigare med smärtorna och den främre fogen har också börjat ge vika nu.
Jag tror ändå att med dessa hjälpmedel kommer jag att ha en fin livskvalitet sista tiden jag är gravid.
Jag har i skrivande stund sju arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Mitt liv har senaste veckorna varit inlindade i papper och ångest från F-kassan och jag vet inte riktigt vad det är jag läser och vad jag ska skicka in och till vilken instans. Jag tror att jag fixat det, men det där med försäkringskassan är en djungel och ett helt annat kapitel. Usch och fy för fönsterkuvert och papper.
Men som sagt... Den 29 november går jag hem på havandeskapspenning och ska ta hand om mig och min fästman. Jag fyller 35 den 10 december och det är en massa adventer och annat som sker varje vecka, så tiden kommer att gå ruskigt fort nu. Och det är ju bara bra då vi längtar oss galna här hemma.
Idag är det måndag och vi går in i vecka 27. 13 veckor kvar alltså... Ojojoj...
Ann-Sofi
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. Lite tips på vad som kan vara bra att ha köpt innan barnet anländer hittar du här.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
...och på familjelivs hemsida står det:
Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Sparkarna börjar bli starkare och starkare och bäbisen är aktiv längre stunder nu. Varje dag är så himla häftig och jag försöker allt jag kan att dela med mig av mina känslor och upplevelser.
Så fort jag känner lite liv i magen hämtar jag Andreas så han ska få känna. Nu verkar det inte bättre än att bäbisen inte alls vill ge sig tillkänna när han lägger händerna på min mage, men trots allt har vi lurat bebben och A har fått känna rätt mycket senaste dagarna. Det är det enda jag kan göra nu... Jag försöker beskriva hur det känns, dela med mig av så mycket det bara går och låta honom få ta del av allt jag kan ge. Det är en smula frustrerande att jag inte får ut allt hur det känns. Hur sparkarna ger mig energi, lycka och en total känsla av glädje och längtan!
I morgon ska jag träffa sjukgymnasten igen då jag fick lite bannor av min barnmorska sist vi var där.
-Sluta kämpa emot och dölja din smärta. Jag ser ju hur ont du har!
Jag har har beställt en TNS-apparat. TNS betyder Transcutan (genom huden) Nerv Stimulator och är mycket effektiv mot foglossningssmärtor, sägs det. Jag ska även börja med vattengymnastik i sjuhusbassängen. En snurrplatta att sitta på i bilen som gör det lättare att vrida sig och ta sig ut, skall också införskaffas. Nu är det dags att ta hand om mig lite mer, känner jag. Jag har det rätt mycket jobbigare med smärtorna och den främre fogen har också börjat ge vika nu.
Jag tror ändå att med dessa hjälpmedel kommer jag att ha en fin livskvalitet sista tiden jag är gravid.
Jag har i skrivande stund sju arbetsnätter kvar innan jag går hem på havandeskapspenning. Mitt liv har senaste veckorna varit inlindade i papper och ångest från F-kassan och jag vet inte riktigt vad det är jag läser och vad jag ska skicka in och till vilken instans. Jag tror att jag fixat det, men det där med försäkringskassan är en djungel och ett helt annat kapitel. Usch och fy för fönsterkuvert och papper.
Men som sagt... Den 29 november går jag hem på havandeskapspenning och ska ta hand om mig och min fästman. Jag fyller 35 den 10 december och det är en massa adventer och annat som sker varje vecka, så tiden kommer att gå ruskigt fort nu. Och det är ju bara bra då vi längtar oss galna här hemma.
Idag är det måndag och vi går in i vecka 27. 13 veckor kvar alltså... Ojojoj...
Ann-Sofi
Kommentarer:
Trackback