Ann-Sofi och Andreas

Idag var jag och Arvid ute på promenad och jag blev så full i skratt där jag gick. Jag mötte flera mammor med barnvagnar och det är som om vi var ett helt nytt eget släkte. Förmodligen tycker merparten av folket det också, men jag reagerade så himla starkt just idag. Där gick jag i alla fall och kände att jag ville hejja, nicka eller göra något annat för att visa att vi liksom hör ihop. Att vi gått igenom samma sak, har samma problem, bekymmer, glädjeämnen och tankar! Jag ville liksom vinka till den andra mamman som den kaxiga Land Rover ägaren gör när han kommer åkande och plötsligt möter en annan LandRover ägare och hälsar som om de vore närmsta familjen. Så kände jag att jag ville göra idag. Jag tillhör numer släktet förälder. Och nu förstår jag varför jag förr tyckte att de kom från en annan planet.
För, fy tusan vad drygt det är att som ensamstående utan barn vara nära en utomjording som en nybliven mamma är.
Men...
Jag älskar verkligen att jag har blivit förälder. Nu känns det som om jag kan ge igen lite. Nu är det min tur att fläska på i mina historier och berättelser om min Arvid och hans framfart i livet. Jag låter gärna andra få tycka att jag är en utomjording. För kunde jag så skulle jag presentera min nya värld för varenda en jag möter. Åh vad häftigt det är!

Mina fogsmärtor ger sig tillkänna emellanåt fortfarande och idag är en ganska tuff dag. Som tur är har jag fortfarande väktabletter kvar som jag fick utskrivet direkt efter förlossningen och de tar jag till när det är som allra jobbigast. Som idag till exempel. Det går ju inte alls att jämföra med hur det var innan Arvid kom, men stundom gör det faktiskt helvetiskt ont och då tar jag ett par värktabletter för att inte krevera fullständigt.

Jag är så lycklig och jag älskar min familj så oerhört. Jag skulle vilja överraska Andreas med något men jag kan inte komma på vad... Jag vill ge tillbaka av allt han har givit mig... Jag vill att han skall förstå hur viktig han är... Jag måste fundera ut något snart.

Vi planerar dop och bröllop allt vi kan och vad gäller inbjudningarna till bröllopet är de färdiga att skicka. Dock inte kuverten. För oklokt nog har jag valt en storklek på inbjudningskorten där det krävs specialbeställning av kuvert för att få det 100%. Nu har Andreas kommit på en annan helt okej lösning som vi ska pula lite med, och jag tror att det blir ganska bra, trots allt.
Det ska bli skönt när de är skickade faktiskt, för då tar andra vid.
Snart ska jag klippa mig hos frissan som skall göra min bruduppsättning och vi ska prata igenom lite hur jag vill ha det. Kan ni förstå... om mindre än ett halvår är jag Fru Forsell! HELT otroligt!

Nu ska jag och min familj fira helg tillsammans även om Andreas skall jobba både lördag och söndag.

Trevlig helg önskar jag er.

En särskillt varm kram till min lillebror PO som driver en alldeles egen kamp. Jag älskar dig, lillebror!

Kram mamma Ann-Sofi