Magknip och möjkfritt
Ja, som rubriken säger så tänkte jag testa att köra mjölkfritt ett tag för att se om Arvids lilla magknip försvinner. Det är inget alarmerande. Inte alls. Men jag tänkte kolla om det blir någon skillnad. Om jag kan göra det lite bättre för honom. Det kommer att bli en jävulsk omställning då jag är en riktig mjölkoman, men vad tusan... det måste gå!
Så, i morgon tänkte jag börja. Jag har handlat lite havremjölk ikväll som jag tänkte ha på frukostgröten i morgon. Gröt, ett äpple och en stor balja te borde funka som frulle!
Jag sa till mig själv och alla andra i min omgivning att jag på allvar skulle börja att banta nu, men det är visst inte så lätt som jag trodde. Jag fick för mig att min övertygelse var starkare än vad den var... Att det ska vara så svårt alltså... Men om jag nu kör med mjölkfritt kanske det kan bidraga med ett par hektos viktminskning. Hoppet är väl det sista som överger en, har jag hört.
Jag är ju bröstmjölksdonator och tanken med det är att man lämnar då man liksom har en skvätt över. Det är egentligen inte meningen att man skall öka sin produktion bara för att donera. Men jag känner verkligen hur viktigt det är och hur de små prematura bäbisarna behöver min mat. Så varför ska jag inte hjälpa till allt jag kan? Det är en sådan kort tid i livet som man ammar så jag tänker försöka ge så mycket mat jag kan och tycker är rimligt fungerande för mig.
Idag postade vi inbjudningarna till bröllopet! Det känns verkligen jätteskönt! De där har legat och tyngt mig ganska länge så att de nu ligger på lådan är verkligen toppen. Jag ska försöka få till en tid hos sömmerskan ganska omgående och prata om huruvida hon kan hjälpa mig, om min klänningsidé är genomförbar och när det är dags att sätta igång. Jag ska också kolla på ringar tänkte jag. Jag har inte bestämt ännu om jag ska ha en slät ring till eller om jag ska ha stenar i ringen. Ett ytterst ytligt bekymmer men jag tycker ändå att det är ganska trevligt.
I skrivande stund ligger Arvid i sin vagn på balkongen och sover. Kunde han skulle han nog välja själv att ligga där nätterna igenom. Jag kanske ska tillägga att klockan är strax 21.00.
Han mår som en prins där och just idag har hans utomhusbehov inte riktigt blivit stillat då den klumpiga mamman igår kväll glömde vagnen på balkongen och den har stått ute hela togregniga natten... I morse luktade inte fårskinnet speciellt gott, kan jag säga. Blöt ull är ingen höjdare! Så nu ikväll, när vagnen har torkat och luften är lite kall och klar ligger han där och myser... Så här ser det ut då:
Inatt skall Arvid och jag sova själva för andra gången då Andreas skall jobba, men det kommert att gå fint även om vi kommer att sakna honom.
Godnatt alla!
Ann-Sofi, den lyckligaste mamman i världen
Så, i morgon tänkte jag börja. Jag har handlat lite havremjölk ikväll som jag tänkte ha på frukostgröten i morgon. Gröt, ett äpple och en stor balja te borde funka som frulle!
Jag sa till mig själv och alla andra i min omgivning att jag på allvar skulle börja att banta nu, men det är visst inte så lätt som jag trodde. Jag fick för mig att min övertygelse var starkare än vad den var... Att det ska vara så svårt alltså... Men om jag nu kör med mjölkfritt kanske det kan bidraga med ett par hektos viktminskning. Hoppet är väl det sista som överger en, har jag hört.
Jag är ju bröstmjölksdonator och tanken med det är att man lämnar då man liksom har en skvätt över. Det är egentligen inte meningen att man skall öka sin produktion bara för att donera. Men jag känner verkligen hur viktigt det är och hur de små prematura bäbisarna behöver min mat. Så varför ska jag inte hjälpa till allt jag kan? Det är en sådan kort tid i livet som man ammar så jag tänker försöka ge så mycket mat jag kan och tycker är rimligt fungerande för mig.
Idag postade vi inbjudningarna till bröllopet! Det känns verkligen jätteskönt! De där har legat och tyngt mig ganska länge så att de nu ligger på lådan är verkligen toppen. Jag ska försöka få till en tid hos sömmerskan ganska omgående och prata om huruvida hon kan hjälpa mig, om min klänningsidé är genomförbar och när det är dags att sätta igång. Jag ska också kolla på ringar tänkte jag. Jag har inte bestämt ännu om jag ska ha en slät ring till eller om jag ska ha stenar i ringen. Ett ytterst ytligt bekymmer men jag tycker ändå att det är ganska trevligt.
I skrivande stund ligger Arvid i sin vagn på balkongen och sover. Kunde han skulle han nog välja själv att ligga där nätterna igenom. Jag kanske ska tillägga att klockan är strax 21.00.
Han mår som en prins där och just idag har hans utomhusbehov inte riktigt blivit stillat då den klumpiga mamman igår kväll glömde vagnen på balkongen och den har stått ute hela togregniga natten... I morse luktade inte fårskinnet speciellt gott, kan jag säga. Blöt ull är ingen höjdare! Så nu ikväll, när vagnen har torkat och luften är lite kall och klar ligger han där och myser... Så här ser det ut då:
Inatt skall Arvid och jag sova själva för andra gången då Andreas skall jobba, men det kommert att gå fint även om vi kommer att sakna honom.
Godnatt alla!
Ann-Sofi, den lyckligaste mamman i världen
Kommentarer:
Trackback